Tunna väggar - O.M

21

21
Saying I love you
Is not the words I want to hear from you
It's not that I want you
Not to say, but if you only knew
How easy it would be to show me how you feel
More than words is all you have to do to make it real
Then you wouldn't have to say that you love me
'Cause I'd already know
- Extreme

Vägen till Mays rum kändes som evigheter, trots att det egentligen bara var två korridorer. Mina ben var sega efter en lång dag av sittandes och stress. Den vita korridorerna lyste extra mycket och det stack i mina ögon så jag blev tvungen att kisa. Det var nästan som allt gick i slowmotion.

Plötsligt greppade Ogge min hand och jag blickade på honom, han gav mig ett stöttande leende och jag försökte le tillbaka. Vi följde efter docktorn som öppnade upp en dörr och vi steg in i ett rum. Rummet var vitt som allt annat på sjukhuset och i hörnet stod en sjukhussäng med dropp bredvid. En fåtölj var placerad bredvid och mittemot dessa satt en tv på väggen. Det fanns inget mer i rummet mer än en dörr som antagligen ledde in till toaletten.

Efter att mina ögon hade gjort sig bekant med rummet så kollade jag återigen mot sängen där May låg. Hon hade stängda ögon men med hennes händer, som var placerade på hennes mage, rullade hon sina tummar.

"Hej May" sa Ogge och gick sakta fram till sängen och satte sig i fåtöljen bredvid henne. Mays ögon slogs upp och hennes läppar bröt ut i ett litet leende. Hon såg sliten ut. Hängande påsar under ögonen och endast den lilla rörelsen med munnen hade gjort henne utmattad.

"Hej Ogge, och Al" viskade hon och hennes ögon lyste. Jag gav henne ett leende och gick fram till sängen och satte mig på sängkanten.

"Hur är med med dig?" frågade jag och May blundade i några sekunder innan hon öppnade ögonen igen. Hon var alldeles för trött för att hålla dem uppe länge.

"Jodå, det rullar på" skrattade hon svagt och jag gav henne ett skeptiskt leende.

"Jo, jag ser det" skämtade Ogge men i hans ögon såg jag hur orolig han var. May blickade på docktorn som stod bakom oss och han nickade.

"Vi har tagit tester och prover men testresultaten har inte kommit än, och pågrund av en fördröjning kommer dem inte förens imorgon eftermiddag" berättade Doktorn och jag nickade för att visa att jag hade förstått. Han fortsatte, "men vi kommer ta väl hand om May här på sjukhuset, hon ska få stanna här tills vi har fått resultaten och så får vi se vad som händer efter det" Jag nickade igen och även så gjorde Ogge.

"Har ni väntat här hela dagen?" frågade May och jag nickade.

"Japp, och vi ska stanna tills vi har fått reda på provsvaren" sa Ogge och gav mig en snabb blick innan han kollade tillbaka på May igen.

"Men nej, nej. Det behöver ni inte! Hem och sov så hör jag av mig imorgon eftermiddag" sa May och jag nickade. Självklart ville jag ju stanna med May och vara ett stöd för henne, men efter denna dag skulle jag uppskatta en natts sömn i min egen säng.

"Jaa, men ni får lova att höra av er när ni vet något!" sa jag och Oscar nickade. May svarade med ett enkelt ja och sedan stängde hon sina ögon igen. Docktorn gav oss en blick och vi nickade. May behöver vila. Vi sa tyst hejdå till May innan vi lämnade rummet och tackade docktorn.
Ogge och jag lämnade byggnaden och vi gick mot hans bil, vi sa inte mycket på vägen. Vi båda var trötta och efter vi hade träffat May, så hade spänningen släppt.
Bilfärden hem kändes lång trots att det inte var någon trafik ute på vägarna.

Ogge och jag klev ur bilen och gick mot vårt lägenhetshus, vi sa inte mycket när vi gick upp för trapporna sida vid sida. När vi kom upp till vår våning så stannade vi utanför min dörr och Ogge kollade på mig, och sedan utan förvarning omfamnade han mig. Det var en varm kram, hans armar var slingrade runt mig och hans haka låg vilade på mitt huvud. Jag la mina armar runt hans midja och jag lät mig slappna av i hans armar. Det var skönt att bara få släppa på spänningarna och känna Ogges värme.
Vi stod där ett bra tag innan han släppte mig och han kollade på mig en stund innan han klickade på hans telefon och kollade på klockan. 02:03.

"Al, vi stannar hemma imorgon. Vi skiter i skolan, ellerhur?" sa Ogge mer som ett konstaterande och jag nickade.

"Ja, det låter bra"

"Alyssa, lova mig att du kommer över om du behöver något. En kram, ett kylskåp eller sällskap" sa Ogge och jag nickade och log.

"Tack Ogge..." mumlade jag och han nickade bara.

"Godnatt Al" sa han och drog sin hand mot min kind innan han vände sig om och gick in i sin lägenhet.

---

GUESS WHO'S BACK?!?
Aa inte jag iaf, men blev sugen på att skriva såå eee aa

Har ni saknat mig? ;););)

Nä men vi får väl se om jag uppdaterar nått mer eller så .

Jag vann tydligen den svenska Wattys också, helt sjukt?!?