Tunna väggar - O.M

26

I've never fell in love
I've saved those feelings for you
So let's do all the stupid shit that young kids do
-Khalid

26 dagar kvar till danstävningen
Jag satt på tunnelbanan påväg till skolan och kände mig en aning hungrig, man skulle kanske ätit frukost ändå. Men när jag hade vaknat imorse så var jag fortfarande mätt efter allt fika jag och Jakob hade ätit dagen innan. Vi hade ätit upp alla ballerinakexen och resten av fikat vi hade köpt, och vi hade suttit och pratat länge. Det slutade med att han gick hem runt halv tolv och det var anledningen till att jag just nu lutade huvudet mot glaset i vagnen med stängda ögon och kände mig inprincip död. Idag var det fredag och det var två vanliga lektioner och sedan ett danspass innan det äntligen var helg.

De två första lektionerna gick hyfsat fort och nu satt jag med resten av gänget i matsalen och åt av maten samtidigt som jag lyssnade på ett hetsigt samtal mellan May och Ronja. Ogge satt tyst med telefonen i ena handen och en gaffel, som han hade spetsat en broccoli med, i andra.

"Hallå ni kommer i helgen va?" sa Jakob och stoppade en bit falafel i munnen och tuggade. Hans hår hoppade lite upp och ner i takt med hans käkar.

"Absolut! Men jag och May är nyktra" sa Ronja och kollade på May som nickade. May hade berättat att hon absolut inte fick dricka alkohol nu när hon gick på starka cellgifter, och Ronja var ingen som direkt behövde alkohol för att ha kul.

"Najs! Ni kommer va, Ogge och Alyssa?" sa Jakob och pekade omedvetet med gaffeln mot Ogge som kollade upp ur sin telefon och tittade sig omkring.

"Yupp" sa han och gav Jakob ett kort leende innan han fortsatte att kolla på dansvideos på Instagram.

"Jag kommer också, Ogge ska vi gå dit tillsammans eller?" frågade jag honom och Ogge tittade upp igen. Jag märkte att honom att han tvekade ett tag men nickade sedan mot mig med ett snett leende på läpparna.

"Hallå, vi måste dra nu" sa Ronja och slängde med det blonda håret över axeln innan hon greppade tag i tallriken och gick mot disken i hörnet av matsalen. Det var dags för hårdkörning på dansen idag eftersom det var sista passet innan helgen och Jakob och jag hade bestämt oss för att skärpa oss denna lektion.

25 dagar kvar till danstävlingen

Mitt hår jag blött av svett och det hade bildats fukt på spegeln i mitt vardagsrum. Jag hade tränat dansen i två timmar nu, om och om igen. Vivian hade sagt att vi skulle träna så mycket vi kunde under helgen och jag höll mitt löfte. Man märkte på Vivian att hon var sjukt nervös inför tävlingen, det var inte alls långt kvar nu. Hon var mer petig än någonsin med varje litet steg, allt skulle vara perfekt. Jag förstod henne, jag var likadan. Men jag märkte att andra i klassen blev stressade av det, rädda att göra fel och dem har enorm prestationsångest. May var en av dem, hon orkade inte mycket nu med sjukdomen men hon ville med hela sitt hjärta klara av det höga tempot i låten. Jag kände för henne, stackars stackars May.

Den blåa klockan på väggen visade att klockan var strax efter halv 6 och jag suckade. Just nu kändes det jobbigt att ställa sig i duschen och göra sig i ordning inför festen. Allt jag ville göra var att stanna hemma, kolla på The big bang theory och äta pringles och dricka bubbelvatten.

Trots mina starka lustar av att vara lat så hoppade jag in i duschen, blåste håret, sminkade mig och satte mig sedan med en djup suck på sängen. Ogge skulle komma om 20 minuter och vi skulle tillsammans ta bussen hem till Jakob.

Jag kollade i min garderob och efter en lång stund funderande så bestämde jag mig för att ta ett par rosa skinnyjeans och en svart blus. Det blev inte roligare än så. Jag gick sedan till kylskåpet och tog fram den genomskinliga flaskan och kollade på den röda etiketten. Jag visste väl att det aldrig slutade bra när man la ner den i sin väska, men av någon jävla anledning gjorde man det ändå. Jag packade ner den tillsammans med en liter coca cola och begav mig ut ur min ytterdörr för att mötas upp av Oscar Molander.

Ogge var på bra humör när vi gick bredvid varandra ner för trappen mot stationen, han pratade mer med mig nu än vad han hade gjort de senaste 48 timmarna. Ogge hade inprincip helt undvikit mig och Jakob under hela gårdagen och speciellt under danslektionen. Jag hade hela dagen funderat över om Jakob hade haft rätt när vi pratade i torsdags, Ogge kanske gillar mig mer än bara vänner. Dessa tankar gjorde mig orolig. För jag visste inte om jag gillade Ogge tillbaka, eller ännu värre; jag visste inte om jag kanske började få känslor för Jakob. Allt detta gjorde mig helt snurrig och jag ville inte såra någon av dem, med tanke på att båda är helt fantastiska. Men jag visste att jag någon dag behövde reda ut vad jag egentligen kände och hur jag skulle göra.

Jakob bodde i en stor villa i det finare området utanför staden och när Ogge och jag anlände så var det redan fullt med ungdomar. Jakob hälsade oss välkomna när vi hade klätt av oss skor och jacka, och ett ofrivilligt leende uppkom på mina läppar när jag såg hans bleka kropp klädd i en vinröd skjorta och blåa jeans. Hans vanligtvis vilda hår låg bakåtslickat bakom hans öron och det glänste från lampan i hallen.

"Välkommen mina underbara klasskompisar, i kylen finns det plats för dricka och i soffan finns det plast för rumpor. Köket är åt höger och vardagsrummet är sedan vidare in mot vänster" log Jakob och pekade med den oöppnade glasflaskan i hans hand mot ingången till köket.

Kvällen gick och ju mer alkohol som jag konsumerade blev tankarna mer snurriga. Jag gick runt och pratade med olika folk. Jag pratade mycket med Jakobs kompisar jag inte kände sedan innan, men också med folk i klassen. Det kändes som jag alltid hade Ogge vid min sida och vi stod ofta och skrattade tillsammans. Jag försökte få fram hur jag kände för honom för det för det störde mig enormt när jag inte kunde bestämma mig. Han var snäll och rolig men också omtänksam. Han var också snygg, jävligt snygg. Men hur mycket jag än kollade på Ogges attraktiva ansikte så flyttades min blick ändå mot Jakob som stod i hörnet och pratade med en gammal klasskompis. De skrattade åt något kompisen hade sagt och jag studerade hur hans vita leende gjorde att hans rosa läppar framhävdes. Trots acneärren så såg hans bleka hud len ut och de gröna ögonen framhävdes av skjortans röda färg. Skjortan satt tight över hans vältränade armar och den spändes åt när han rörde sina armar i cirkulationer när han pratade med sin vän. Jag studerade när han flyttade flaskans mynning till hans läppar och när han drack det beska innehållet och jag studerade hans adamsäpple när han svalde innehållet.

Trots mina suddiga tankar tack vare av alkoholen så kändes mina tankar plötsligt klara. Det var en i rummet som jag ville ha och som jag verkligen gillade, och den personen var definitivt inte Ogge.

---

Idag satt jag och skrev en idrottsuppgift som ska vara inne om ett par veckor. Jag insåg hur stressad jag var inför inlämningen och hur mycket jag måste skriva på den. Sedan insåg jag hur mycket skolan har förstört skrivandet för mig, jag älskar att skriva. Men efter alla dessa uppgifter, rapporter och inlämningar så är skrivandet bara en stressande faktor. Något man spenderar så mycket tid på, för man måste, inte för man vill.

Jag stängde ner uppgiften och gick in på wattpad, jag kan inte minnas sist jag tyckte det var kul att skriva. Men jag vill hitta det igen, för jag älskar att skriva, jag gör verkligen det.

Trots att jag inte uppdaterar ofta så gillar jag när jag gör det, för jag har liksom lagt ifrån mig telefon och slutat upp en stund med det jag gör och bara försvinner in skrivandet en stund. Ingen verklighet, ingen skola, ingen ångest och absolut ingen stress. Det är helt fantastiskt ska ni veta.

Så jag hoppas jag kommer uppdatera mer nu, inte för er skull, utan för min.