Tunna väggar - O.M

28

I don't want your body
But I hate to think about you with somebody else
Our love has gone cold
You're intertwining your soul with somebody else
- The 1975

24 dagar kvar till danstävlingen
Skorna var på mina fötter men jag huttrade av kyla ändå, mina fötter var fortfarande kalla från fukten. Jag drog jackan närmare min kropp och korsade mina armar för att hålla värmen. Jag vet inte hur länge jag hade vandrat runt på Stockholms gator, men jag var snart hemma. Massor tankar hade farit runt i huvudet under de senaste timmarna och jag hade inte hittat svar på det jag hade frågat mig själv. Jag tog upp min slitna telefon ur min byxficka och kollade på den, jag hade missade samtal men från fel person.

Jakob Danielsson (6 missade samtal)

Inget från Ogge, även fast jag hade ringt honom minst 700 gånger, typ. Jag visste inte hur jag skulle känna eller vad jag skulle känna. Jag gick över kvällen i mitt huvud och de senaste månaderna lika så. Jakob är snäll och han var en fantastisk person, han var bra på att kyssas och det var HAN jag ville ha ikväll. Inte Ogge. Men jag kunde ändå inte komma till bukt med varför jag hade en sån dålig känsla, var det bara för jag hade sårat en bra vän eller var det något annat?

Jag började närma mig mitt kvarter och det började ljusna över hustaken, det var inte morgon riktigt än men vårsolen var ändå påväg upp och gav ett rosa sken på himlen. Det var vackert och det kändes som det gav något oförklarligt hopp i mitt bröst. Det kändes även bra att veta att jag snart var hemma, det är långt mellan mig och Jakob och den biten kändes i mina ben. Jag hade ingen lust att ta tunnelbanan fyllt med fulla människor och en promenad hade känts som en bra ide för tre timmar sedan när mina tankar fortfarande var berusade. Men nu insåg jag att jag har haft för mig bättre idéer i mitt liv.

När jag såg mitt lägenhetshus hade det blivit ljusare på himlen och jag inprincip sprang upp för trapporna. Väl uppe vid den fjärde våningen så velade jag mellan att gå in i min egen lägenhet eller knacka på den mitt emot. Jag stod stilla ett tag och jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände paralyserad och jag var helt utmattad. Min säng lockade enormt just nu och sova bort mina bekymmer, bara för några timmar. Ändå önskade jag att jag fick dela säng med någon inatt, jag skulle kanske stannat med Jakob och spenderat natten med honom? Eller med vem som helst annan, bara glömma allt och spendera natten med en främling. Eller med Ogge?

Jag gick till en av dörrarna på våningen och stod utanför den ett tag innan jag vågade att knacka, man knackar inte på sin egen dörr. Det dröjde ett tag innan det hördes steg i lägenheten och att dörren framför mig öppnades.

"Uhm Ogge..." sa jag och kollade på honom med en ursäktande blick. Han hade inga byxor på sig och ett par svarta kalsonger syntes under t-shirtkanten, den var ut och in. Han var sliten och hans hår stod åt alla håll och han verkade inte ens förvånad över att jag stod utanför hans dörr.

"Al lyssna, jag var asfull. Jag menade inget av det jag sa och ärligt talat fattar jag inte ens varför jag sa det" sa Ogge kallt utan att röra en min, han lutade sig mot dörren med ena handen och den andra drog han genom sitt hår som blev ännu rufsigare. Vi stod där tyst ett tag och jag försökte tänka ut något att säga. Han måste ha menat det. Jag vet att han gillar mig, jag är säker på det. Gillar jag honom? Är det honom jag vill ha? Var Jakob bara en distraktion? Eller har jag bara dåligt samvete?

"Får jag komma in?" frågade jag och rörde mig närmare honom och jag placerade min hans på hans arm. Han backade tillbaka och kollade på mig med en blick jag inte kunde tyda.

"Nej, jag tror inte det är så bra" sa han kort och han mig en enkel blick. Han ville inte ha mig här.

"Men Ogge..." började jag men blev avbruten.

"Ogge? Vem är det? Kan inte du komma tillbaka till sängen? Jag saknar dig här" Det var en kvinnoröst från inne ifrån lägenheten och Ogge vände sig snabbt om innan han tittade på mig igen.

"Kommer snart" svarade han med mörk röst samtidigt som han hade ögonen fästa i mina. Han hade en tjej där inne. Inte jag, någon annan. Jag ville säga något men jag visste inte vad, så vi stod bara där och tittade på varandra en stund. Tystnaden bröts av lätta steg som hördes i hallen och jag tittade bakom axeln på Ogge, en tjej med blont hår och bara ben vars överkropp var klädd i en av Ogges favorit T-shirts närmade sig oss.

"Alyssa hej! Hur är läget?" sa tjejen och log stort mot mig, hon såg fräsch ut även fast sminket var gammalt och maskarna hade lagt sig under ögonen. Jag studerade hur hennes arm virades runt Ogges midja samtidigt som hennes glada ögon log mot mig. Hon är alltid så förbannat glad.

"Hej Ronja. Jag skulle precis gå" log jag stelt innan jag vände mig om och gick in i min egen lägenhet. Jag struntade i att klä av mig kläderna och ta bort sminket, luften hade gått ur mig. Jag kollapsade i sängen och jag tittade bara rakt upp i det mörka rummet. Tankarna snurrade igen, precis som de hade gjort hela natten. Min hjärna måste vara så trött på mig, mitt funderande och frågande. Vad gjorde Ronja hos Ogge? Varför var Ronja där?

Det tog inte lång tid innan jag förstod. Ett dovt dunkade började höras. Jag visste vad det betydde. Om jag blundade och kunde jag låtsas att det var trummor, att Ogge spelade musik som vanligt. Men det ändrade inte det faktum att det regelbundna oljudet var en sängkarm som möter en vägg. Jag försökte ignorera Ronjas dämpade njutningsljud, men det gick inte. Jag kunde inte heller ignorera att jag önskar att det var jag.

Ännu en gång förbannade jag de tunna väggarna.