Tunna väggar - O.M

Nitton

Nitton
Du säger jag har människor runt omkring mig hela tiden
men jag känner mig ensam
Fyller mina dagar allt jag kan men det blir ändå tomt, ja, det vet jag väl
Vänder mig djupt mot mörkret i natten och undrar "är du där?"
Märklig är tiden vi lever i och jag saknar dig här
- Winnerbäck

"May! May!" jag sprang fram till henne och knäböjde vid hennes sida. Jag kollade på hennes bleka ansikte och hennes stängda ögon. Hennes andning var långsam och det var knappt att hon andades alls. "May!"

När jag inte fick något svar blickade jag blickade bak på killarna som endast stod och kollade på May i chock.

"Ogge! Lyft upp henne och bär henne till bilen, parkeringen är inte långt här ifrån. Håll huvudet högt och håll koll på hennes andning. Jakob, ring sjukhuset nu!" beordrade jag och killarna sattes i rörelse.

"Bör vi inte ringa ambulansen?" frågade Ogge osäkert när han knäböjde framför May som låg utslagen.

"Sjukhuset är inte långt här ifrån, det går fortare om du kör" sa jag och gjorde en gest mot May och han bar upp henne och med lätta steg gick han snabbt mot utgången. Jag och Jakob följde efter och han hade telefonen hårt tryck mot örat. Han var lite skakig men höll sig lugnare än vad Ogge gjorde.

Många blickar vändes mot oss när vi kom ut på parkeringen vilket jag inte alls brydde mig om. Jag öppnade dörren till baksätet och Ogge la May försiktigt längs med baksätet. Jag satte mig på ett av sätena och placerade Mays huvud i mitt knä. Jakob och Ogge satte sig där fram och snart var vi ute på vägarna.

Det var mycket trafik då det var den tiden många slutade jobbet men Ogge körde snabbt men säkert vägen mot sjukhuset. Jag hade endast åkt förbi sjukhuset i Stockholm men aldrig varit i det förut, men jag var mycket van med sjukhus från innan.

"Ogge kör in här, och Jakob, klarar du av att bära henne?" frågade jag och jag såg endast Jakob nickade. Ogge parkerade precis framför akutmottagningen och Jakob öppnade dörren direkt när bilen stannade och bar upp May. Jag sprang snabbt efter och i ögonvrån såg jag hur Ogge åkte iväg för att parkera bilen.

"Hjälp! Vi behöver hjälp här!" utbrast jag och en sköterska kom snabbt med en säng på hjul som Jakob la May på. Jag såg hur flera sköterskor hade kommit och de alla puttade henne iväg in genom en dörr. Jag höll ögonen på den lilla figuren på sängen tills jag inte kunde se henne mer och mina ögon flyttades till sköterskan framför mig.

"Vad har hänt och vad är patientens namn?" frågade sköterskan och på namnbrickan stod det Anna. Hon såg snäll ut med bruna ögon och hennes bruna hår hade små slingor av grått. Hon var kanske i 40 års åldern.

"May-Lou Wilson, 17 år. Hon har varit sjuk och nere hela veckan och så bara ramlade hon ihop" sa jag och sköterskan fortsatte att fråga frågor som jag svarade på.

"Det var bra att ni kom in med bilen, det skulle gått mycket längre tid om ni hade ringt efter ambulans. Jag ska ge all denna information till läkarna inne i undersöksrummet, ni kan sitta här och vänta på mer information om ni vill det. Det finns kafeteria på övervåningen" sa sköterskan och försvann in genom samma dörr som May hade blivit bortförd genom.

Jag kollade mig runt i rummet för första gången. Det var ett stort väntrum med det typiska vita väggarna, det var mycket större än det väntrummet i min gamla stad. Det satt ett par människor runt omkring på stolar för att vänta på deras tur att bli inkallade och de alla kollade på mig och Jakob med konstiga blickar. Jag skakade sakta på huvudet innan jag satte mig i den röda soffan vid min sida och Jakob satte sig brevis mig. Inom kort kom även Ogge in och min blick vändes upp till honom.

"Förlåt, det fanns typ ingen parkering så det tog fett lång tid. Vad vet vi?" sa han och satte sig bredvid mig.

"Ingenting, ett par sköterskor och läkare tog hand om May och vi skulle få information senare" berättade jag och Ogge nickade och gav mig ett snett leende.

"Det blir bra ska du se" sa han uppmuntrande och gav mig ett lugnade leende.

"Tack Ogge" log jag tillbaka.

-
Det kommer en fortsättning snart <333

Alltså jag börjar skolan imorgon och mår så jävla dåligt och har sån jävla ångest