Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 1. Biologi

En sista påminnelse: det är här en fortsättning på "Har du roligt, Fuckboy?" Se till att läsa den först!
————————————————

Den härliga doften som brukade nästan göra mig lite yr fyller min näsa när jag borrar in ansiktet i det svarta håret. Så hårt jag kan kramar jag om hans kropp med stängda ögon.
"Vad gör du?" frågar Jake misstänksamt.
"Kramar dig", mumlar jag lyckligt mot den mjuka huden på hans nacke.
"Varför?"
"För att jag tycker om dig."
Han är tyst en stund.
"Varför?"
Då släpper jag honom för att fejka en sårad blick. Det här är inte samma sak som när jag ställde honom mot väggen för några dagar sedan, men han fortsätter försöka lura mig. Jag ser igenom det varje gång. Nu kan jag se igenom alla fasader.
"Du har rätt, varför tycker jag om dig nu igen?" suckar jag skämtsamt.
Jake vänder sig om med ett fantastiskt, retsamt flin.
"För att jag är så jävla bäst."
Innan jag hunnit svara har han lyft upp mig. Bestämt börjar han gå mot klassrummet där dagens första lektion snart ska starta. Jag skrattar och tjuter högt men försöker inte att ta mig loss. Det finns ingen anledning till att inte vilja vara i hans famn. De flesta vi går förbi stirrar på oss. Jake med en tjej. Och inte vilken tjej som helst: tjejen som skällde ut honom framför hela skolan. Tjejen som alltid klagat högljutt på honom. Tjejen som inte kunde dölja hur kär hon var. Och sagda tjej missade signalerna från Jake som alla andra såg. Hon ignorerade de där blickarna hennes vänner påpekade, hon viftade bort alla kommentarer som skämt. Tänk vad mycket fortare allt kunnat gå.
"Sätt ner henne", muttrar Mirre.
"Nope."
Jag vet inte vad jag tycker om att Mirre då bänder loss Jakes armar från mig. Jag ställer mig bredvid henne med en suck. Det är nog lika bra att försöka sköta sig i skolan. I alla fall lite.
"Ni kan hålla på när ni kommer hem. Tydligen."
Det sista lägger hon till syrligt. Av någon anledning har hon inte lagt någon skuld på mig gällande den där hemligheten. Det är som att hon skyller allt på Jake. Egentligen är det inte rättvist för fem öre och att jag låter henne göra det får mig att känna mig hemsk. Ett par händer som skakar om mina axlar drar tillbaka mig till verkligheten.
"Vad händer hääääär dååååå?" ler Olli.
Hon och Mirre har hanterat situationen väldigt annorlunda.

"Jake", suckar läraren från katedern. "Sätt dig på din plats och låta Nadja vara ifred."
Han flinar, fortfarande vänd mot mig.
"Jag hjälper henne."
När han säger sådär, med den där undertonen, börjar jag fnittra.
"Hon behöver inte hjälp just nu, jag har inte hunnit berätta vad vi ska göra idag. Gå och sätt dig."
Med ett klagande stön flyttar han sig från min bänk. Bredvid mig släpper Mirre ut en lättad utandning. Då får jag en snabb kyss. Sedan försvinner Jake med en triumferande min. När han satt sig vid sin bänk nickar läraren nöjt, och återgår sedan till att utbilda oss i något jag inte kan fokusera på. En signal från min telefon distraherar mig snart.
Från: Jake <33
Ska vi plugga biologi på lunchen?
"Vi har inte ens biologi, pucko!" skrattar jag högt till honom och hans underbara flin.
Läraren slår sina handflator i katedern.
"Nadja, lägg ner telefonen och låt Jake vara ifred!"
Jag måste bita mig i läppen för att vara tyst när jag lydigt nickar.

Innan jag hunnit ta väskan från stolens ryggstöd känner jag ett par händer på mina höfter.
"Varför kan du inte sitta bredvid mig nästa lektion?" andas Jake i mitt öra.
Mirre tar ett fast tag om min handled.
"För att hon faktiskt behöver lära sig något."
Hon sliter mig ur Jakes armar.
"Du får det att låta som att alla hennes bra betyg inte berott på mig."
"Ursäkta?"
Jag lägger armarna i kors när jag möter hans trotsiga blick.
"Du hörde mig."
Först är jag ordlös. Inte för att jag är arg, jag saknar bara comeback. För han har helt och hållet rätt. Till hundra procent.
"Lek nu snällt, hörni", försöker Olli.
Mirre mumlar något ohörbart. Baserat på hennes min och tonläge tror jag inte att jag faktiskt ville höra det heller. Olli tittar först på mig, sedan Mirre, sedan mig, sedan Mirre, och till slut Jake.
"Bråka inte nu!"
Hon krokar sin ena arm i min och sin andra i Mirres. Sedan spatserar hon ur rummet och lämnar Jake bakom oss. Han verkar försöka förstå vad som nyss hände. Och det gör nog jag också.

Jag blickar drömmande ner i skolboken. Vad som står på sidorna intresserar mig inte det minsta. Men så fort jag lyfter huvudet slår Mirre mig i bakhuvudet.
"Sluta", väser hon.
"Med vadå?"
"Jag ser att du tänker på honom. Det var bättre när du trodde att du hatade honom."
Jag fnyser.
"Du får helt enkelt lära dig att leva med det här."
"Mirella, Nadja, var tysta", mumlar läraren från katedern.
"Förlåt", suckar vi i kör.
Ett litet, litet skratt hörs från bänken framför oss. Jag måste kämpa för att inte titta upp. Det är en märklig känsla att kunna släppa löst allt jag tänkt. Jake har skämtat om att "plugga individuellt" flera gånger. Jag har bara skrattat åt honom. Men helt ärligt skulle jag mer än gärna göra det. Speciellt under de här tråkiga lektionerna när mina tankar ändå skenar iväg. När sexet slutade vara så hemligt och förbjudet var jag rädd att det skulle tappa sim charm. Men än så länge har det inte hänt. Att vi inte haft möjlighet till sex de senaste dagarna kanske påverkar en del. Jake har sovit i Neos rum sedan vi berättade om vårt "förhållande". Det var något krav Neo hade, men inte delade med sig av till mig. Boken jag vilar ögonen på stängs. Jag tittar upp på Jake som flinar stort.
"Lektionen är slut, det är dags att gå hem."
En behagligt kittlande känsla sprider sig genom min kropp.
"Äntligen." ler jag.
Men i bakhuvudet finns en besvikelse. Inga nyheter idag heller.

——————————————

Titta vem som är tillbaka! Jag kommer fortsätta med mina små meddelanden i slutet av kapitlet. Det känns som jag får kontakt mer er på ett närmare sätt då. Något jag verkligen älskar! För ni läsare är så viktiga för mig. Ni har gett mig ork och lust att skriva.
Lite nyheter och info sedan senast:
Det allra största är att jag blivit utgiven i en novellsamling. "Den magiska porten vid Färgargården" heter den. Det skulle betyda galet mycket för mig om ni bad ert bibliotek ta in den.
Jag kommer till bokmässan i September. Om någon av er också kommer dit och känner för att hälsa kan ni ju skicka ett meddelande. Boken kommer även finnas där, om ni skulle vilja köpa den.
Sist, men inte minst, är att jag jobbat på ett par manus privat. Det är bland annat varför jag tog en paus från Wattpad. Jag hoppas på att få någon av dessa utgiven hos ett förlag. Och det tar lång tid att redigera alla 110 sidor flera gånger om!

Tack för att ni läste hela vägen hit, och jag hoppas ni väljer att fortsätta läsa allt eftersom jag laddar upp. Vi hörs på onsdag vid kapitel 2!