Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 14. Fin

Behövde ta bort en kommentar tidigare i veckan, om någon märkte det och undrar varför finns en förklaring i slutet av kapitlet
————————————————

"Studentfest? Jag vet inte ..."
"Snälla!"
Jag stänger mitt skåp.
"Men vi har ju så mycket i skolan med läxor nu."
Mirre himlar med ögonen. Och hon har rätt. Plugg har aldrig hindrat mig förut. Tvärt om faktiskt, ju mer skolarbete vi haft, desto villigare har jag blivit att supa skallen av mig. Hälsosamt.
Jag släpper ut en djup suck.
"Okej då."

Neo skiner upp. Jag höjer på ena ögonbrynet.
"Vi ska också ut imorgon!"
"Det är ju första gången vi ska ut samtidigt!" ler jag.
Han höjer sin hand, och jag besvarar hans high-five. Nu känns en utekväll bra mycket mer lovande.

Att säga att det är stelt mellan mig och Jake vore en underdrift. Men det har självklart inte påverkat hans och Neos relation.
"Då måste jag ju nästan dit också. Det var längesedan vi söp ordentligt tillsammans."
"Mamma och pappa kommer få en skön kväll för sig själva imorgon. Alla verkar bli nöjda!"
"Fast de kommer ju ha tre bakfulla ungdomar att ta hand om morgonen efter."
Neo fnyser.
"Den dagen, den sorgen. Ska vi mötas ute eller? Jag tänkte förfesta med ett gäng från klassen."
"Jonte ville förfesta med mig, så det låter bra för mig."
Killarna ger mig förväntansfulla blickar, även om Jakes inte är lika entusiastisk som Neos.
"Jag ska till Olli, som vanligt. Men jag vill bara förvarna om att vi lär dra till någon efterfest ganska tidigt. Helt ärligt gillar jag inte att klubba. För mycket killar som inte kan förstå vad 'nej' betyder. Äckligt värre."
Då knäcker Neo knogarna. Hans blick är mörkt.
"Jag tar hand om dem, just say the word."
Skrattandes skakar jag på huvudet.
"Nej, starta inte något bråk. Häng med oss istället, det finns en kille som alltid vill ha med så många som möjligt till sina föräldrars hus."
Jake frustar till.
"Att han fortfarande vågar. Folk spiller ju sprit som idioter! Sist jag var där var mattan inte ens vit längre."
"Inte vårt problem", säger jag och rycker på axlarna.

Mamma snörper på munnen. Pappa klappar henne glatt på axlen.
"Äsch, det var längesedan vi fick huset för oss själva, Carina."
"Dessutom kommer vi alla vara på samma ställe för ovanlighetens skull!" lägger Neo till.
Pappa nickar instämmande. Han är uppenbarligen mycket gladare över det här än mamma.
"Och vi bad faktiskt inte om råd, mamma."
Hon pressar samman läpparna när hon möter min bestämda blick. Jag blir den som vinner.
"Jaja, vi kan väl plocka upp något gott vin och mysa lite, du och jag?"
Pappa svarar med ett brett leende.
"Åh, vadå för vin?" frågar jag hoppfullt.
"Nej."
Den här gången vinner mamma.

Av någon anledning bestämde jag mig för att göra en stor grej av att jag och Neo skulle ut samtidig ikväll. Okej, egentligen vet jag nog varför. Jag gör det till en stor grej för att det är en stor grej. I alla fall för mig. Så jag ser till att berätta för hela klassen. De flesta ser fram emot att få träffa min tvillingbror på riktigt. Ibland har han hämtat mig, men det har aldrig varit mer än ett "hej" i förbifarten.
"Jake! Är du inte rädd för att få stryk?" flinar Jonte.
Jake skrattar till.
"Det fick jag för längesedan!"
"Är han våldsam?" frågar någon oroligt.
"Nej. De bråkade för att jag ställde till det. Sluta ställa sådana frågor nu!" fräser jag för att avbryta.
"Precis. Om ni inte ligger med hans syrra så är det lugnt."
Jag ger Jake en mördande blick. Han verkar inte bry sig.

Det bankar ännu en gång på dörren.
"Vad?" fräser jag men behåller blicken i spegeln.
"Det här kan komma som en chock för dig men det bor faktiskt fler människor i det här huset."
Jag kan se Jakes flin framför mig trots att han står utanför badrummet.
"Det finns fler toaletter, speglar, och ni har redan duschat. Sluta störa mig nu!"
"Vad gör du ens där inne som tar över en timme?" suckar han.
Jag hör honom luta sig mot väggen. Nu låter han mer uppgiven än retsam.
"Just nu sminkar jag mig, innan fixade jag håret och duschade."
Tystnad. Sedan tar Jake ett djupt andetag.
"Du är fin oavsett om du spenderar två timmar på att sminka dig, eller bara går runt i mjukisbyxor här hemma. Bara så du vet. Vi sticker om en halvtimme."

Pappa snörper på munnen. Jag himlar med ögonen.
"Ska du ha på dig det där?"
"Nej, jag har med mjukiskläder som jag ska byta om till hos Olli. Den här klänningen är bara så bekväm."
Jag gör mitt bästa för att hinna med pappa och killarna när de går mot bilen. Pappa erbjöd sig att skjutsa oss. Uppenbarligen ser han fram emot sin ensamkväll med mamma. Jag fortsätter intala mig själv att se ska se på film och sedan sova. Bara film och sömn.
"Neo, Jake. Vad tycker ni? Är den där klänningen inte lite väl kort och avslöjande?"
"Jag tänker inte ha någon åsikt alls om vad Nadde har på sig."
Jake nickar instämmande.
"Jag vill bara inte att någon ska få för sig något. Du vet hur killar kan vara", fortsätter pappa.
Han ignorerar uppenbarligen killarna som inte stöttade honom.
"Victim blaming, pappa. Jag får faktiskt ha på mig precis vad jag vill."
"Killar, ni förstår väl vad jag menar?" suckar pappa.
Jake och Neo tittar på varandra lite.
"Vi har fortfarande ingen åsikt."
"Mer än att du just nu retar upp varenda feminist i närheten", lägger Jake till.
Pappa himlar med ögonen.
"Då får jag väl lita på att jag är gammalmodig och ... vad är det du brukar säga, Nadja?"
"Gammalmodig och sexistiskt naiv som tror att sexuella ofredanden kan försvinna genom att vi med livmoder skyler oss. Kan vi åka nu?"
"Så var det ja."

——————————————————————
Jag vet att uppdateringen är sen, men för ovanlighetens skull glömde jag inte! Jag har bara haft fullt upp och det är först nu jag kunnat sätta mig och läsa igenom. Stressigt värre! (Glömde ändå att trycka på publicera tydligen. Jag är trött!)
Tack för alla fina och stöttande kommentarer jag får ❤️ häromdagen behövde jag tyvärr ta bort en kommentar jag ansåg smaklös. En person kommenterade på första kapitlet av den här berättelsen för att be mig gå in och läsa/kommentera/rösta på hens berättelse. Tro mig, jag förstår att det kan vara svårt att hitta läsare på wattpad. Det finns så många författare här! Men skicka ett pm till personen du vill kontakta, och gör det personligt. Om du tvunget ska göra reklam för dig själv hos någon annan: uppmärksamma personen du kommenterade hos! Rösta på hen, eller skriv i alla fall något om vad hen publicerat. Visa respekt åt era medförfattare, okej?❤️
Hörs på lördag!