Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 11. Klamydia

Jag och Jake sitter själva vid frukostbordet. Tack vare en efterlängtad sovmorgon gick vi upp efter alla andra åkt. Jag ler mot honom och han besvarar det. Men det är fortfarande stelt mellan oss. Gång på gång måste jag hindra mig själv från att fråga om han bestämt sig än. Egentligen vet jag att han behöver mer än en natt att fundera. Med tanke på att det är Jake vi pratar om kan det behövas en vecka. Minst.

Så fort jag kommit innanför skolportarna slänger Mirre sin arm runt min nacke.
"Ska vi ses efter skolan idag, du, jag, och Olli? Ta tag i det där pluggandet."
Jag suckar.
"Det låter inte som att jag har något val."
Hon skakar om mig med ett lekfullt leende.
"Duktig flicka! Kom nu, det är snart lektion."
Jake går med sina kompisar, och jag med mina. Det känns fel trots att det är så vi gjort majoriteten av tiden vi känt varandra. Olli säger något till Mirre som skrattar. Sedan tittar båda förväntansfullt på mig. Jag tvingar fram något som ska likna ett leende. Då inser jag att jag verkligen börjat skjuta undan mina vänner. Vännerna som funnits hos mig och stöttat mig villkorslöst. Det är inte okej. Och i eftermiddag ska jag laga mina relationer med dem. Tror jag. Hoppas jag.

Så fort jag kliver innanför dörren kramar Mirres mamma om mig.
"Åh vad kul att få träffa dig igen! Det känns som att det gått evigheter sedan sist!"
Mirre suckar åt henne.
"Vi måste plugga, mamma. Kan du låta bli att störa oss? Det är jättemånga prov på gång."
Trots att vi inte kommer plocka fram skolböckerna, än mindre plugga, känner jag ett hugg av ångest. Någon gång måste jag verkligen ta tag i allt. Mirres mamma gårtillbaka till köket, himlande med ögonen. Med ryggsäckarna i händerna går vi till Mirres rum. Vi måste få det att verka som att vi faktiskt ska plugga.

"Visste ni att Sandra fått klamydia?", frågar Mirre och kastar sig på sin säng.
Jag släpper min väska mitt på golvet för att lägga mig bredvid henne.
"Har hon?"
"Mm, Alli sa det."
"Men du kan inte lita på vad Alli säger, hon är ju värsta mytomanen."
"Mytoman är att ta i", säger Olli från fåtöljen i hörnet. "Hon tycker bara om att skapa drama."
"Där kom psykologin in i allt", suckar Mirre.
"Vad är hon då?" frågar jag, som ignorerar Mirre.
Olli rycker på axlarna.
"Enligt mig är hon mest en sorglig människa som borde hitta något bättre att göra med sitt liv."
"Äsch", avbryter Mirre. "Jag gillar varken Sandra eller Alli så det kvittar vem som har vilka problem här."
Jag skrattar till.
"Det där är så typiskt dig! Vad har du mer för rykten att dela med dig av?"
Mirre sätter sig upp i sängen med ett brett leende. Sedan får jag höra vilka som legat med vilka, vem som spydde ner en soffa, vem som fortfarande tjuvröker, vem som varit otrogen, och allt annat som man kan skvallra om när man fortfarande går i skolan.
"... och det var nog allt du missat. Skvallret om dig och Jake har minskat drastiskt. Jag får väl vara den som meddelar att dina femton minuter i ramljuset officiellt är över."
"Jag njöt aldrig av kändisskapet ändå, för mycket paparazzis", skrattar jag.
"Men på tal om Jake", säger Mirre.
Sedan tvekar hon. Olli, som nu sitter på sängens fotända, biter sig i läppen.
"Vi ville faktiskt prata om honom. Om er", fortsätter till slut Mirre.
"Jaså?"
Jag spelar förvånad trots att jag var väl medveten om att det var den egentliga anledningen till vår efter-skolan-träff.
"Ja, vi har pratat lite, jag och Mirre. Och ... eh ..."
"Han behandlar dig som skit, Nadja."
Jag skrattar bittert.
"Är det här något skämt?"
"Det är sant. Både jag och Mirre har märkt det."
"När gav han dig senast en komplimang som inte anspelade på sex? När spenderade ni sist tid som bara var för att ni ville vara med varandra? För att ni tycker om varandras sällskap? Det ni har är inte ett hälsosamt förhållande."
Olli lägger försiktigt handen på min.
"Vi vill bara inte att du ska vara i ett destruktivt förhållande. Ibland räcker det inte att älska någon."
"Vadå 'destruktivt förhållande'?"
"Det betyder att..."
"Jag vet vad det betyder!" fräser jag. "Men det är varken destruktivt eller ett förhållande. Det är bara ... jag vet inte, men det är inte destruktivt. Han misshandlar mig inte!"
Då spänner Mirre ögonen i mig. Det får mig att stänga munnen.
"Kan du ärligt säga att han får dig att må bra?" frågar hon allvarligt.
"Ja! Eller alltså, kanske inte just nu. Men det är skillnad! Han har det jättejobbigt, det är klart att han inte orkar få mig att må perfekt hela tiden."
"Nadja", säger Olli mjukt. "Vi vill inte göra dig arg eller attackera Jake. Vi vill bara inte att du ska glömma bort dig själv. Ingen är värd att du offrar dig själv utan att få något tillbaka. Oavsett vad du tror är du bra som du är. Du är fin, snäll, och smart."
"Mina betyg säger annorlunda", svarar jag i ett försök att skämta.
"Betyg är inte ett IQ-test. Olli har rätt. Så sätt dig själv först ibland, okej?"
Med en klump i halsen och blanka ögon nickar jag. Det gör ont att höra allt, men det var nödvändigt. Jag måste säga ifrån innan det blir för sent.

———————————————————
Det här skrev jag bland annat för att belysa hur viktigt det är att må bra i ett förhållande. Om någon får dig att må dåligt är personen inte rätt för dig, kom ihåg det!