Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 2. Rykte

Jag vrider om nyckeln i låset och låter dörren glida upp. Huset är härligt tyst. Så fort jag stängt bakom mig placerar Jake sina händer på min midja. Han lutar sig så nära att jag känner andedräkten mot min hals.
"Fy fan vad du är snygg i det där linnet", säger han lågt.
Ett fnitter slinker ur mig.
"Jasså?" frågar jag sedan utmanande.
Jake nickar bestämt.
"Ska vi..."
"Nope, det ska ni inte."
Vi vänder oss mot Neo som står i dörröppningen till köket.
"Vi trodde att huset var tomt", erkänner jag skamset.
"Jag förstod det. Men ta varsin kall dusch och släpp de där tankarna. Killarna kommer ikväll."
"Neeeeej", stönar Jake.
"Vadå, har du några andra planer, eller?"
"Jag tänkte sätta på din syrra faktiskt."
Jake flinar stort och Neo pressar ihop ögonen.
"Jag vet att jag påstod att jag var okej med er men..."
"Gjorde du?" avbryter jag.
Neo himlar med ögonen.
"Det var underförstått. Typ. Men måste ni göra det värre än vad det behöver vara?"
"Måste och måste ... det är kul." flinar Jake.
Neo blänger hårt på honom. När jag skrattar till vänder sig båda mot mig med förvirrade blickar.
"Förlåt", ler jag. "Men det känns nästan som vanligt och det är skönt."
Min bror suckar och Jake ler triumferande. Som sagt: nästan som vanligt.

Olli strålar när hon öppnar dörren.
"Heeeeej! Mirre är på mitt rum, kom!"
Jag hinner precis få av mig skorna innan hon bokstavligen släpar bort mig. Tack och lov är rummet på nedervåningen. Mirre sitter på sängen med mobilen framför näsan och ett uttråkat ansiktsuttryck. När Olli stänger dörren bakom oss tittar hon upp. Sedan ler hon.
"Hej!"
Jag ger henne en kram medan jag sätter mig bredvid.
"Fy fan vad skönt med helg!" suckar jag nöjt.
Mirre nickar instämmande.
"Mm, verkligen! Vad tänkte ni hitta på?"
"Ingen aning." svarar Olli sådär Olli-glatt.
Båda vänder sig mot mig. Jag öppnar munnen för att svara, men stänger den snart igen. Det verkar räcka för att Mirre ska förstå. Hennes leende försvinner.
"Åh, du ska vara med Jake", svarar hon lågt.
Olli slår till henne över armen.
"Sluta nu! De har trånat efter varandra i flera år. Jag tycker att du ska vara tacksam över att de inte låst in sig på en skoltoalett än."
Långsamt minns vi alla vinkvällen för några veckor sedan. Olli är den första som börjar fnittra, men jag och Mirre hakar snart på.
"Jag sa ju att jag hade rätt!" flinar Mirre.
Jag himlar skämtsamt med ögonen.
"Hur är han? Hur ser han ut naken?"
Olli stirrar intensivt på mig. Jag börjar rodna.
"Ja, nu måste du faktiskt berätta."
Att Mirre hakar på förvånar mig.
"Öh ..." pressar jag fram.
Mina vänner slår mig över armarna.
"Skärp dig, pucko! Jag behöver veta om ryktena stämmer!" skrattar Olli. "Det här är första gången jag fått en chans att faktiskt få ett ärligt svar!"
Jag biter mig lite i läppen och nickar.
"Jag tycker att ryktena varit för milda", fnittrar jag med blossande kinder.
"Äsch. Är du säker på att du inte gör halva jobbet?" flinar Olli.
"Eller hela?" flinar Mirre.
Och vi brister ut i ett nytt gapskratt.
"Ey, vem vill ha vin?" frågar snart Olli lyckligt.

"Hej!" ropar jag från hallen medan jag krånglar mig ur mina skor.
"Tja!" svarar Jake och Neo.
När jag fått av mig jackan också går jag in till dem. De sitter vid köksbordet med varsin ölflaska. Killarna ser på mig för att sedan flina.
"Vad?" frågar jag förvirrat.
"Gumman, du är packad", skrattar Jake.
Neo nickar instämmande.
"Det är jag inte alls!" fräser jag.
Men baserat på deras stora flin sluddrade jag nog mest. Irriterat snörper jag på munnen och spatserar mot vasken för att hämta vatten.
"Det blev kanske en del vin", medger jag medan jag plockar ner ett glas.
"Kanske?" skrattar min bror.
"Men håll käften", suckar jag.
När jag väl lyckats fylla mitt glas med kallt vatten sätter jag mig på stolen bredvid Jake.
"Vart är mamma och pappa, förresten?"
Jag ser mig nyfiket omkring, som om de vore i köket.
"Bio. Sedan skulle de sätta sig någonstans och göra något med någon. Jag lyssnade inte så noga efter 'kommer hem sent'."
"Åh", svarar jag glatt.
Jag lutar mig mot Jake med ett menande leende.
"Sååå, vad säger du om att gå upp till mitt rum?"
"Jag säger att det är det smartaste du sagt på länge."
Stolen mittemot Jake dras ut. Neo suckar irriterat.
"Jag minns när det var Jake som kom med de där förslagen och du blev förbannad. Det var en trevligare tid."
Både jag och Jake fnyser åt honom.

Jake pussar mig försiktigt på pannan och jag ler.
"Vad var det där för?"
Han rycker på axlarna.
"Jag kände för det. Precis som jag känner för det här."
Så fort jag ska fråga vad han menar kysser han mig. Han kysser mig djupt och låter sina händer vandra över min kropp. När han drar fingrarna genom mitt hår ler jag.
"Vet du vad Olli sa idag?" fnittrar jag mot hans läppar. "Att hon är förvånad över att vi inte låst in oss på skoltoaletten än."
"Påminn mig om att tacka henne för den iden. Efter skoltoaletten såklart."
Jag slår mina armar om honom i en hård kram. Då suckar han.
"Jag trodde att vi skulle ha sex, missförstod jag något?"
"Nä, jag är bara glad att det här faktiskt hände."
"Well, det finns mer saker jag önskar skulle hända", flinar Jake.

Jag dricker långsamt mitt kaffe. Jämte mig sitter mamma och gör samma sak. Vi har båda en rödvinsbakfylla. De öldrickande männen i huset njuter.
"Nadja, du sitter närmst, skulle du kunna ta en sked till mig?" flinar Neo.
"Och älskling, kan du hämta en till mig också?" flinar pappa åt mamma.
Vi utbyter menande blickar. Sedan raser vi oss, tar våra muggar, och lämnar köket. Pappa ropar något retsamt efter oss. Vi ignorerar honom.
"Hur har du det med allt?" frågar mamma mjukt när vi satt oss ner. "Vi har ju knappt spenderat någon tid tillsammans på sistone, bara du och jag."
"Det är väl bra", svarar jag med en axelryckning.
"Vad skönt att du och Neo blev sams med Jake igen. Jag hade ju inte kunnat kasta ut honom."
Jag stirrar ner i kaffet. Mjölken fick det att gå från svart till ljusbrunt.
"Ja, det var tur."
Jag undviker hennes blick. Av någon anledning har jag bara antagit att hon fattat hela grejen med Jake. Att jag är kär i honom och att han är kär i mig. Att vi älskar varandra. Och att vi älskar med varandra. Fast den där sista biten är jag nog tacksam över att hon inte vet när jag tänker efter. Den vanliga tanken dyker upp.
"Har du hört något i veckan?"
Mamma stänger ögonen, pressar samman läpparna. Det är svar nog. Jag tar en klunk kaffe. Det är ljummet.

——————————————————
Eftersom ni på något galet sätt läste första kapitlet hundra gånger på mindre än tre dagar känns det inte mer än rätt att ni får ett bonus kapitel!
Nästa kommer imorgon, i vanlig ordning.