Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 13. Examen

Ännu en gång kastar jag mig runt Jakes hals.
"Hur lång tid?" frågar jag när han till slut lyckats bända loss mig.
"Ett par veckor. De skulle skicka en kallelse."
"Ett par veckor är ju ingenting!"
Jake suckar.
"Ett par veckor tills jag får träffa någon. Sedan dröjer det förmodligen ännu längre innan jag faktiskt får en tid för att ... göra något alls egentligen."
Jag greppar hans hand. Med ett tappert leende spänner jag ögonen i honom. Jake ser förvirrad ut.
"Du klarar det här. Och om du pratar med mamma kommer hon säkert ringa och tjata på dem. Du är faktiskt ett speciellt fall."
Han skakar på huvudet med en road min.
"Speciell är väl att ta i. Men jag tänkte berätta för din mamma också i alla fall."
"Lita på mig. Du, om någon, är speciell."
Med ett skratt puttar han mig lätt på axeln.
"Värst vad du är uppkäftig, gumman."
Jag blänger lekfullt på honom.
"Jag säger det alla tänker, Fuckboy."
Då pressas jag mot madrassen av Jakes kroppstyngd. Han borrar in ansiktet i mitt hår.
"Tack", säger han lågt. "För att du är du. Jag älskar dig, Nadja."
"Jag älskar dig också, Jake."

I morse erbjöd sig mamma att ringa kliniken och försöka få en tid fortare. Jake ryckte bara på axlarna. Men han har hållit telefonen hela skoldagen. Det är faktiskt gulligt.
"Nä, nu avslutar vi för dagen. Glöm inte provet nästa vecka, så ses vi på fredag."
Jag håller tillbaka ett klagande stön. Mirre flinar åt mig. Jag besvarar flinet med att blänga på henne.
"Lägg ner nu", säger Olli. "Vad är ni, tolv?"
"I wish. När man var tolv kändes allting mycket enklare. Mindre plugg."
"Jag kan inte förstå att du fortfarande har så svårt med skolan. Har du ens funderat på vad du ska... sluta hålla för öronen! Det här är viktigt. Sluta!"
Jag skyndar mig från Olli och hennes predikningar om högskolor och framtid. Självklart har jag funderat på det, men det står helt still. Så fort någon frågar mig vad jag vill bli när jag blir stor svarar jag "rik", för att få tyst på dem. Egentligen vill jag nog bara bli lugn. Det känns som att jag inte fått en paus på flera år. Inte sedan jag började högstadiet i alla fall. När betygen kom in i bilden var det som att all kunskap bara försvann ur mig. Att fortsätta den här kampen mot min hjärna efter studenten låter bara utmattande.
"Ska vi hem?" flinar Jake.
"Mer än gärna!"

Jake lägger händerna på mina överarmar så fort vi kommer innanför ytterdörren. Jag ställer mig på tå för att kyssa honom. Men då flyttar han sig.
"Du måste plugga. Jag vet att du inte vill bli någon ingenjör, men du vill väl i alla fall ta examen?"
"Men det är så svårt!" säger jag med sammanpressade ögon.
"In i köket. Sätt på Kaffe. Jag plockar fram böckerna. Vi tar i alla fall tag i läxan till fredag, okej?"
"Har jag något val?"
Jake höjer på ena ögonbrynet, korsar armarna, och rycker på axlarna.
"Tja, är du villig att försvara det valet för dina föräldrar ikväll kvittar det nog för mig."
"Mina böcker ligger nog längst ner i väskan."

Med ett brett leende stänger jag blocket. Jake kramar mig med ena armen.
"Allt du behöver är lite hjälp. Vill du kolla på film? Neo smsade att han skulle till gymmet med ett par kompisar."
"Visst. Men måste vi se någon skräckis?"
"Japp. Kom nu."
Trots mina klagomål och gnällande läten följer jag efter honom till vardagsrummet.

"Minns du sist vi kollade skräckfilm, bara du och jag?"
Jake pausar ännu en gång.
"Tänker du prata genom hela filmen?" frågar han irriterat.
"Det är mitt mål. Men minns du? Du tog upp den där uppsatsen jag skrev."
Nu pratar jag om vad som helst för att slippa se tv-n.
"Jasså? Det kanske jag gjorde. Ska jag stänga av, eller? Du lär ju fortsätta avbryta hela tiden ändå. Som en reklampaus, fast oftare och utan alla fantastiska erbjudanden."
"Du är alltid så bra på komplimanger", muttrar jag.
"Äsch, jag tycker att jag ger dig komplimanger hela tiden."
Han kysser mig på halsen.
"Men om du vill kan vi gå upp till din säng. Då kan jag verkligen visa vad jag tycker."
När gav han dig senast en komplimang som inte anspelade på sex?
Jag flyttar mig en bit bort, något som verkar förvåna Jake.
"Det räknas inte."
"Va?"
"Dina komplimanger. Antingen säger du bara att du vill ligga med mig, eller så säger du något negativt om mig. Du säger aldrig något fint till mig bara för att du tycker om mig som person."
Då kommer tanken jag försökt förtränga.
"Tycker du om mig som person?"
"Vad är det för fråga?" utbrister han.
"Svara på den!"
Han skrattar bittert.
"Varför säger du såhär helt plötsligt? Är det Mirre som sagt något?"
Jag ställer mig upp. Jake verkar inte riktigt förstå vad som händer.
"Du kan inte ens svara på min fråga! Är min kropp allt jag är för dig? Älskar du verkligen mig?"
"Såklart jag gör!"
"Varför kan du inte visa det, då?"
Det har börjat bränna bakom ögonlocken.
"För att jag inte vet hur man gör!"
En öronbedövande tystnad lägger sig över oss. Långsamt sätter jag mig i soffan igen. Av någon anledning skäms jag lite. Efter en stund går Jake till Neos rum, och jag till mitt.

——————————————————————
Bästa tiden att uppdatera på wattpad är när man egentligen borde diska. Om någon undrar.