Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 15. Egocentrerade

Jag befinner mig på ett dansgolv. Ljusen blinkar i takt till basen. Men jag kan inte slappna av. Min blick glider hela tiden genom rummet. Var är mina vänner? Bredvid mig, bra. Var är Neo och Jake? Vid baren, bra. Finns det någon okänd kille i närheten? Ja, dåligt. För att vara på säkra sidan flyttar jag mig närmare Olli och Mirre. Fattade killen vinken? Bra. Snart lägger Neo armen om mina axlar. Hans andedräkt luktar tequila och citron.
"Jake sa att det är dags för efterfest. Får jag joina?" flinar han.
"Jag blir sur om du inte gör det!"

Neo ser sig omkring.
"Jag fattar inte att den här grabben vågar bjuda in typ tjugo pers. Är han inte rädd för att något ska gå sönder?"
Han nickar mot en färgglad vas. Den är en armbågsknuff bort från att falla i golvet. Jag rycker på axlarna.
"Inte mitt problem."
"Neo!" ropar Jake från köket. "Kom hit för fan!"

Soffkudden gungar när någon halv sätter sig, halvt trillar ner bredvid mig
"Så det är din bror?"
"Japp!" ler jag mot min klasskamrat. "Tvilling faktiskt."
"Coolt! Han och Jake verkar komma överens ganska bra."
"Mm. Ibland undrar jag om de inte kommer bättre överens än vad jag och Jake gör."
Fan, varför sa jag så? Ingen behöver veta det där.
"Det förvånar mig inte", skrattar hon. "Jag fattar inte att du vågar vara tillsammans med honom."
"Vad menar du?" frågar jag, trots att jag har mina aningar.
"Det är ju Jake vi snackar om. Han kan inte vara i ett förhållande. Du kan fråga vem som helst om det."
"För det första är vi inte i ett förhållande", fräser jag. "Och för det andra så känner inte vem som helst honom!"
"Chilla, Nadja. Jag menar inte att göra dig sur. Jag menar bara att jag inte skulle vågat vara tillsammans med någon som ... honom."
Mirre, som sitter till höger om mig, lägger sin hand på min axel. Jag ignorerar henne.
"Om du inte ens kan säga vad du menar rakt ut borde du inte säga något alls."
Klasskamraten suckar.
"Du kanske känner honom så mycket bättre än alla andra någonsin, men jag hade varit rädd att han skulle ligga med andra så fort han fick chansen. Inget illa menat, men det känns lite ... naivt att tro något annat."
Då flyger jag upp. Hela jag har gått in i försvar.
"Vad är det för jävla skitsnack?! Du..."
Ett par armar läggs runt mig. Mina fötter lämnar golvet.
"Släpp mig!" fräser jag.
"Nej, du behöver frisk luft", svarar Neo. "Mirre, Olli, kommer ni?"

Jag tar ett djupt andetag när vi är några meter från huset. Gatan är tom. Precis som man kan vänta sig att en gata i ett dyrt villaområde ska vara mitt i natten.
"Fy fan vad folk har låga tankar om Jake", muttrar jag.
Neo rycker på axlarna.
"Har han någonsin gett någon en anledning att tro annorlunda?"
"Han har väl inte det."
"Jag tycker faktiskt synd om honom", säger Olli lågt.
Jag, Neo, och Mirre ger henne förvånade blickar.
"Ja, han beter ju sig inte som han gör för att han mår bra. Nu kan jag bara försöka skapa mig en bild genom det jag hört när ni bråkat, men han verkar ju ha det ganska tungt just nu."
"Men han borde ändå ta ansvar för sitt beteende", säger Mirre.
Olli nickar.
"Jag ger er vad som helst om ni lyckas få fram det till honom utan att han stormar iväg", säger Neo med ett uppgivet skratt. "Han är fan som en liten unge ibland."
Mirre nickar med ett instämmande flin.
"Är det alltid sådär?" frågar Neo.
Jag stannar upp.
"Vad menar du?"
"Är folk alltid sådär ... elaka mot Jake?"
Olli och Mirre, som nu går ett par meter framför oss, stannar också.
"Elaka?" upprepar Mirre.
Neo ger oss en oförstående blick.
"Ja, elaka. Inte snälla."
När han märker att vi fortfarande inte hänger med slår han ut med armarna.
"Är ni seriösa? Förlåt för det här, men är ni så fruktansvärt egocentrerade att ni glömmer bort Jake när ni till och med pratar om honom?"
Det känns märkligt att höra Neo rikta den rösten mot mig. Han har nog bara varit arg på mig tre, kanske fyra, gånger under vår uppväxt. Men det är också varför det på något sätt blir en form av uppvaknande för mig.
"Ja", svarar jag lågt. "Det är vi."

När man är full går tiden i en annan hastighet än när man är nykter, så när vi väl kommer tillbaka till festen vet jag inte om vi var borta tio minuter eller två timmar. Ingen verkar ha lagt någon större vikt vid att vi gick därifrån heller.
"Jake?"
Min röst hörs knappt över musiken. Neo tar ett djupt andetag.
"JAKE!" mullrar han.
Jag är övertygad om att grannarna hörde det där också.
"NEO!" svarar någon från andra sidan av huset.
En dyngrak, flinande Jake staplar snart in i hallen.
"Vart har ni varit? Jag letade efter er!"
"Vi ska dra nu, hänger du med?"
"Låser ni ute mig om jag inte följer med?"
"Något sådant. Kom nu."

Jag kramar Olli och Mirre när min hållplats närmar sig. Tydligen var vi inte borta så länge, för vi hann med sista bussen. Det var på håret, men vi hann. Och det var skönt, jag har inte druckit nog för att tåla kylan en längre tid.
"Var försiktiga när ni går hem!" säger jag medan jag reser mig. "Och lova att smsa!"
Killarna väntar inte in mig, så jag måste springa ifatt dem när bussen är utom synhåll.
"Kunde ni inte väntat en minut?" flåsar jag.
"Klart vi kunde, men vi kände inte för det", flinar Neo.
Jag räcker ut tungan.
"Hade du roligt ikväll, då?"
Jake avbryter vårt syskonbråk. Han känner sig förmodligen lite utanför.
"Jodå, kändes lite konstigt att dra från resten av klassen. Men det var kul."
"Hoppas alla uppförde sig. Vissa kan vara lite jobbiga ibland."
Jag flinar menande mot Jake. Han bara skrattar bort mig.

Jag sköljer ur munnen för att få bort den sista tandkrämen.
"Vill du sova med mig inatt?" frågar jag Jake, som nyss kom in i badrummet.
Han kysser mig på halsen.
"Gärna."
Jag kan inte låta bli att fnittra när han låter sina fingertoppar vandra över min kropp.
"Jag tror inte att jag kommer att bli speciellt bakfull imorgon", säger jag när han plockar fram sin tandborste.
"Åh?"
Jag nickar.
"Känner mig helt nykter. Det hjälpte nog att gå en runda."
"Just det, varför gick ni ens ut till att börja med?"
"Jag behövde lite frisk luft", mumlar jag.
Han behöver inte få veta vad som hände.
"Lättviktare", flinar Jake.
Jag väljer att ignorera hans kommentar.
"Jake?"
"Mm?"
Han spottar ut lite tandkräm i vasken.
"Tar du illa upp när alla säger att du bara ligger runt?"
"Äsch, de har ju rätt."
"Det var inte vad jag frågade."
Han suckar.
"Det är kanske inte jättekul, nej. Men det känns bättre när jag hör dig försvara mig."
"Så du hörde det där."
"Vartenda ord."

——————————————————————
Sen, sen, seeeen uppdatering idag! Men jag har faktiskt typ en förklaring. I tisdags opererades min sambo, så jag har såklart behövt hjälpa honom med en hel del utöver vad jag vanligen gör hemma. Han är piggare nu men orkar inte riktigt ta sig hemifrån. Så en kompis erbjöd sig att köpa med mat och att vi kunde sitta och snacka en stund. Jättebra tyckte vi som inte kunnat komma ut så mycket (undantag för fredagens veterinärstid, men det är inte så roligt). Det slutade med att kompisen stannade till halvtvå ungefär och sedan fastnade jag och sambon framför en serie vi sträckkollar just nu.
Nu: dags att sova!