Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 4. Mjölk

Jag tittar fascinerat på Jake. Ibland är det så jag själv tror på att det där är hur han är. När han står vid skåpen med sina kompisar och drar obscena skämt verkar det så genuint. Det finns inga tecken på att han skulle må dåligt. Ingen skulle kunna ana att han bryter ihop när han är hemma. Men det är väl så han klarar det. Han och Neo. De gråter när bara jag kan se. Till skillnad från mig som lipar mest hela tiden.
"Nadja, vad tänker du på?" frågar Olli försiktigt.
"Äh, va?"
Jag vänder mig mot mina vänner. Mirre står med armarna korsade över bröstet och en missnöjd blick. Olli har lagt huvudet på sned och ler lite.
"Du stirrar på Jake."
"Minns du tiden när hon trodde att hon hatade honom? Those were the days", suckar Mirre.
Olli smäller till henne över armen. Föga förvånande gör det inte någon skillnad.
"Var inte så bittra nu. Kom, lektionen börjar när som helst."

"Jag förstår inte ett skit av det här!" gnäller jag så fort vi lämnat klassrummet.
I min hand håller jag en mattebok. Det var med nöd och näppe jag klarade av matten förra året. Det här året ser däremot inte speciellt ljust ut.
"Men du klarade ju av förra provet." säger Olli i ett försök att stötta.
"Ja, hur gick det till förresten?" frågar Mirre.
Jag sneglar motvilligt över axeln. Jake står vid ett par kompisar som sitter kvar vid sin bänk.
"Jag ... äh ... jag fick hjälp."
När Jake möter min blick vänder jag blicken mot golvet. Om jag skulle försvinna iväg i mina tankar hade Mirre förmodligen smällt till mig.
"Men be om hjälp igen, då?" säger Olli som inte förstått vem som hjälp mig.
"Mm, jag får nog göra det."
"Kan vi inte plugga hos mig efter skolan någon dag?" kvittrar Mirre.
Olli klappar händerna av lycka.
"Ja! Det blir jättekul!"
"Men hur mycket pluggande kommer det egentligen att bli?" frågar jag misstänksamt.
"Mer än om du hade fått 'hjälp' hemma i alla fall."
Jag ska precis svara henne när mina fötter lämnar golvet. Olli skrattar, Mirre ser mest trött ut.
"Så, dags för lunch, kom nu."
Och med det sagt bär Jake iväg mig mot matsalen.

För första gången någonsin sitter jag, Mirre, och Olli vid samma bord som Jake och hans kompisar.
"Sluta, jag försöker att äta!" fnittrar jag när Jake för tredje gången kysser min hals.
"Jag har något annat om du är hungrig", mumlar han mot min hud.
Bredvid mig suckar Mirre.
"Hur står du ens ut med det?"
"Det ska jag berätta för dig", säger Jake. "Jag är nämligen otroligt bra i sängen."
Jag brister ut i ett gapskratt. Eleverna vid de närmaste borden tittar förvånat på mig.
"Okej, jag hoppas verkligen att du inte skrattar åt mig eller mina färdigheter nu."
"Såklart inte", flinar jag.
Jake verkar fundera på om jag skämtar när vi andra återgår till maten.

Skoldagen, som verkade oändlig, är äntligen över. Jake har klagat högljutt över faktumet att Neo är hemma, men jag håller inte med honom. Jag har faktiskt en plan. En plan Jake inte får veta, så jag har bara ignorerat gnället. I köket sitter Neo. När jag hör sidorna rassla i hans anteckningsblock utstöter jag något plågat, ofrivilligt läte. Jake tittar förvirrat på mig. Sedan verkar det gå upp för honom.
"Jag hjälper dig. Du kommer att fixa grammatikprovet också. Kom igen, vi kokar kaffe och sätter oss med Neo."
"Tack", ler jag.
Hur kommer det sig att enda gången han är sådär mjuk och snäll är när det gäller min utbildning? Eller brist på utbildning, beroende på hur man vill se det. Neo verkar så djupt försjunken i sina studier att han inte märker oss. Jake ger mig en menande blick som jag ignorerar.
"Är du säker på att du inte är hypersexuell?" frågar jag medan jag mäter upp kaffe.
"Hypersexu... varför är jag orolig för dig? Du kan ju massor av stora ord! Och nej, jag har bara en så vacker sexpartner."
Med ett flin lägger han sina händer på min midja.
"Det är väl inte så konstigt att hon lärt sig det ordet med tanke på hur länge hon känt dig?" flinar Neo, som tydligen lyssnat.
Jake fnyser åt oss. Jag ler. Men egentligen vet jag att det inte är roligt. Att han är rädd för känslor, att han inte vet hur ett hälsosamt förhållande är, att han använder sex för att slippa känna sig ensam. Inget av det är roligt, men allt vi kan göra är att skratta. För om vi inte skämtar om det måste vi ta det på allvar. Tre tonåringar klarar inte av det.
När Jake vänder sig mot kylskåpet ger jag Neo en blick som säger att jag vill prata om något viktigt. Det handlar om en sekund, max, men han förstår precis. Det är det fina med att ha en bror man står nära. Vi behöver inte ens använda ord längre.
"Är mjölken slut?" stönar Jake.
"Förmodligen", säger Neo.
Det rycker lite i hans mungipa. Jag börjar fundera på om han planerade det här.
"Jag tror vi har stående i kylen i huset. Jag går och hämtar, den lär ändå bli dålig om jag inte dricker upp den snart."
Vi väntar lydigt på att Jake ska gå. Så fort han stängt ytterdörren blänger jag på min bror.
"Slösa inte mjölk!"
Neo fnyser.
"Ligg inte mer emotionellt skadade personer. Vad ville du snacka om?"
"Vi måste göra något", suckar jag.
Neo snörper på munnen.
"No shit. Men vad kan vi göra?"
Jag sätter händerna på höfterna. För första gången på länge känner jag att jag är på rätt väg.
"Jag har en plan."

————————————————-
Ett av mina favoritcitat i hela berättelsen är definitivt "ligg inte med emotionellt skadade personer"
Laddade upp dagens kapitel lite tidigare än vanligt (ja, det här är tidigt för mig, jag är nyvaken) då jag ska på fest ikväll. Därför blir jag kanske seg på att svara på era kommentarer idag. Lovar dock att svara på dem imorgon i så fall! Försöker bli bättre på att svara på dem. För alla kommentarer är lika underbara att få, och jag älskar att känna att jag får kontakt med er.
Nästa kapitel på onsdag!