Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 21. Cliffhanger

Jag älskar min pappa. Jag älskar alltid min pappa, men jag älskar honom lite mer när stämningen är tung och grå. Pappa är inte den vassaste kniven i lådan. Speciellt inte när det kommer till det sociala. Men han försöker att alltid få folk att släppa de där dystra tankarna, även om det bara handlar om en kort stund.
"Jag ska dra till gymmet nu", svarar Neo
"Jag tänkte faktiskt ta ett bad och gå och lägga mig tidigt ikväll", svarar mamma.
"Jag har en serie jag vill se som jag längtat efter hela veckan", svarar jag.
"Jake, kan du inte se den där filmen med mig, då?" suckar pappa.
"Va, jag? Visst. Jag orkar inte gymma och jag avskyr den där serien Nadja ska se."
Pappa slår ihop händerna med ett brett leende.
"Åh, vad bra!"

Irriterat stänger jag ner webbläsaren. En till jävla cliffhanger. Det har varit sådär varje, jävla, vecka. Men det är ju vad som får mig att fortsätta följa serien. På skrivbordet, som är fyllt av papper, ligger en bok. Jag skulle ha läst fem kapitel i den nu. Fan också. Klockan är bara elva, jag hinner läsa en liten stund i alla fall. Så jag släpar mig mot köket. De gånger jag försökt läsa i sängen har jag somnat. När jag passerar vardagsrummet kan jag inte låta bli att tjuvlyssna. Det är sällan pappa och Jake pratar själva, bara de två.
"Jag förstår inte."
Jag hör Jake sucka.
"Vad är det du inte förstår? Han kunde se döda människor, och det visade sig att han var död."
"Med när dog han?"
"Han dog innan filmen började."
"Jaha ... hm ... ja, jo, då hänger jag nog med. Kanske."
"Äntligen!"
Jag fnittrar tyst. Det där är typiskt pappa. Det finns ingen tvekan om vem jag ärvt min tröghet från.
"Men du, Jake."
Pappa låter mer allvarlig nu. Jag, som nyss tänkt fortsätta till köket, stannar upp.
"Jag vill bara be om ursäkt. Carina, Neo, och Nadja gör allt de kan för att hjälpa dig. Och jag ... tja, jag köper hem mat ibland."
"Det räcker. Jag orkar inte att alla hela tiden ska göra en grej av det. Jag fattar att det är viktigt. Men helt ärligt önskar jag att jag bara kunde få vara normal ibland. Låtsas som att allt är okej, liksom."
"Det kommer bli okej. På något sätt. Jag litar på Carina, och jag litar på dig. Du är en stark kille, du kommer att komma ut på andra sidan. Jag bara vet det."
"Tack."
Soffan gnisslar till.
"Nu ska jag nog gå och lägga mig. Men tack. För vad du sa. Och för filmstunden."
"Och Jake?"
"Ah?"
"Se till att ni skyddar er. Jag vill inte att min tonårsdotter blir gravid."
Jake mumlar något till svar. Det slår mig att jag fortfarande står och lyssnar, precis utom synhåll. Eller ja, jag var precis utom synhåll. Snart går Jake in i mig.
"Nadja?"
"What's up?"
Jag försöker att verka som att jag inte alls tjuvlyssnade. Han skakar på huvudet med ett brett leende.
"Du är omöjlig, vet du det?"

Jake skakar på benet. Han fumlar med tändaren, men har för ostadiga fingrar för att få någon låga. Jag tar den från honom.
"Nervös?" frågar jag och tänder den.
Han stoppar cigaretten i lågan och drar in luft för att få glöd.
"Varför skulle jag vara nervös?" frågar han när han dragit sitt första bloss.
"För att Jan kommer hit ikväll."
Han blåser ut röken och tar snabbt ett nytt bloss.
"Jaha, och? Varför skulle jag vara nervös?"
Nu skakar han otåligt med båda benen.
"För att det är typ din tredje cigg den här lunchen."
Då suckar han.
"Okej, fine. Jag är väl inte helt lugn. Men det spelar ingen roll. Han kommer bara hit tillfälligt. Och jag behöver ju inte umgås med honom om jag inte vill."
Jag greppar hans lediga hand. Det verkar lugna honom något. Hans slappnar av i benen.
"Jake!"
Ett par av hans kompisar sätter sig hos honom. Jag håller tillbaka en svordom. Vi hade ju ett moment!
"Varför sa du inte att du skulle röka?"
"Får jag låna tändare?"
Jag räcker tändaren till någon av hans kompisar, medveten om att jag inte kommer få tillbaka den igen.
"Sorry, tänkte inte på det. Ey, lägg av, det är mina cigg!"
"Äsch, bjud lite."
"Du får köpa egna!"
"Vad är det med dig idag, Jake?"
"Inget."
"Handlar det om din farmor?"
Hans farmor. Ursäkten Jake kom på var att låtsas att hans farmor var sjuk. Det blev även ursäkten för varför han var borta sist.
"Mm, och pappa kommer och ah. Men det är lugnt. Jag har ju Nadja."
Han lägger armen om mina axlar. Jag ser på leendet att det snart kommer någon snuskig antydan.
"Hon vet hur hon ska distrahera mig."
"Oh fuck off!" fräser jag.
Jake pussar mig bara på pannan.

Otåligt vandrar Jake fram och tillbaka i hallen. Lite då och då tittar han på telefonen.
"Kan du inte sätta dig i köket med oss andra?" suckar Neo.
"Jag kan inte sitta still nu. Käften."
"Men det är jobbigt när du ska gå sådär. Jag blir fan otålig själv!"
"Då får du väl också gå här."
"Lägg ner!" fräser jag.
"Tack, Nadja", suckar mamma som ser ut att vara på gränsen till att slita ut sitt hår vilken minut som helst.
"Men låt mig!"
"Var det inte du som inte var nervös", muttrar jag och lutar kinden mot bordet.
Men när Jake ska lägga en comeback lyser ett par strålkastare från en bil upp köket. Bilen parkerar utanför huset. Han är här.

——————————————————————
Döper kapitlet till "cliffhanger" och avslutar det med en cliffhanger. Visst är jag rolig?
Sambon och hans pappa installerar diskmaskinen jag fick i födelsedagspresent så jag har lite dötid. Perfekt tillfälle att uppdatera! Och ser man på, lördagskapitlet kom på en lördag. Fantastiskt!