Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 7. LPT

Extrakapitel!
————————————-

Jag lägger handen på Jakes överarm.
"Hur är det?" frågar jag försiktigt.
Han håller telefonen i ett så hårt grepp att jag tror att den ska gå sönder.
"Vad sa hon?"
"De har satt en LPT på henne."
"LPT?"
"Lagen om psykiatriskt tvång. Hon är tvångsinlagd."
Jake stirrar rakt fram med en tom blick. Frågorna rusar i huvudet. Hur kunde det här hända?
"Men hon var väl där frivilligt? Då får hon väl skriva ut sig när hon vill?"
"De ansåg att hon behövde fortsätta vara inlagd, så nu är hon praktiskt taget inlåst."
Mitt hjärta sjunker i bröstet. Men det kan inte vara i närheten av vad Jake just nu upplever.
"Får du träffa henne?"
"Inte idag. De anser inte att hon är ... stabil nog för besök. Men imorgon är det okej."
Jag nickar utan att riktigt veta varför. Mest för att visa att jag lyssnar tror jag. Mamma visste det här. Hon visste precis vad som skulle hända om Agnes försökte skriva ut sig. Men hon känner Jake såpass bra att hon visste att han behövde få reda på det så här. Han hade inte litat på någon annan.
"Nej, Jake och Nadja, nu får ni komma tillbaka till lektionen!"
Läraren blänger på oss från dörröppningen. Jake verkar vakna till.
"Jag måste gå."
"Va? Nej, du ska tillbaka till lektionen!"
Det är tydligt att läraren inte riktigt vet hur han ska hantera situationen. Hans ansikte blir rödare, hans ögonbryn höjs.
"Jo. Det ... jag måste gå."
Läraren försöker förgäves ropa efter honom när Jake försvinner genom korridoren. Till slut verkar han inse att det är meningslöst.
"Nadja, vad hände?"
Han stänger dörren för att ge oss lite avskildhet.
"Det hände något inom familjen. Snälla ge honom inte ogiltig frånvaro!"
Med en suck masserar läraren näsroten. Hans glasögon åker upp mot den rynkiga pannan med det uppåt vandrande hårfästet.
"Säg till honom att höra av sig till rektorn och prata med henne. Jag vet att det har gått att lösa tidigare. Men jag vill att du följer med tillbaka in. Jag ska precis dela ut era läxor."
Det kanske går att få giltig frånvaro för mig också? Jag sneglar på läraren. Nej, inte när han har den blicken. Så jag följer lydigt med honom tillbaka till klassrummet.

"Ja, det är Carina?"
"Varför sa du inget?"
"Vad pratar du om, Nadja?"
Jag släpper ut en irriterad suck.
"Om Ja... Agnes."
Mina klasskamrater lyssnar nyfiket på mitt samtal. Jag skulle kunna ha väntat tills jag kom hem, men jag behöver få svar nu.
"Vad menar du?"
"Men lägg ner, mamma. Du visste att det skulle bli LPT om hon försökte skriva ut sig själv."
En lång tystnad följer.
"För att du vet hur han är. Han hade inte lyssnat."
"Men du kunde sagt det till mig."
Jag knuffar upp glasporten med ena axeln. Utanför regnar det. Fan också, jag glömde paraplyet.
"Förlåt. Men jag trodde inte att det skulle göra någon skillnad."
"Tänker du låta henne vara inlåst? Bara sådär? Utan någon förklaring?"
Papper prasslar på andra sidan av luren.  Jag brukar försöka att inte störa mamma när hon jobbar, men ibland måste jag. Ibland är det helt enkelt så viktigt.
"Jag har försökt få tag på Jakes pappa sedan igår kväll, men han svarar inte."
"Men då får väl du göra något!" fräser jag.
"Jag önskar att jag kunde, men jag har ingen laglig rätt att lägga mig hennes ärende. Det är därför jag försöker att få tag på Jakes pappa. Kan jag få återgå till mitt arbete?"
"Visst", muttrar jag. "Min buss kommer ändå nu."

Med andan i halsen springer jag genom huset. Bakom mig lämnar jag leriga fotavtryck. Det kan kvitta. Att golvet blir smutsigt är ett problem som inte ens finns i mitt huvud. Allt jag har i tankarna är Jake. Över soffans ryggstöd kan jag se hans huvud. Han reagerar inte på att jag klampar genom huset. Så jag nästan kastar mig över honom.
"Förlåt för att jag inte kom hem tidigare!"
Jag slår armarna om honom. Jake stryker mig försiktigt över håret.
"Det är okej", mumlar han mot min hjässa. "Du har inte råd att missa någon del av skolan."
Jag blänger på honom.
"Har du med läxorna till mig också?"
"Yes."
"Har du någon aning om vad den går ut på?" flinar han.
Jag snörper på munnen.
"Nej."
Med ett skratt drar han mig till sig.
"Idag", säger han efter en stund, "kan vi bara låtsas att allt är som vanligt? Så vanligt det kan bli mellan dig och mig."
"Gärna, Fuckboy."
"Tack, gumman."

Både mamma och Neo ser bekymrade ut. Men de vet bättre än att säga något om Jakes mamma. Ingen kan undgå hur hårt han kämpar för att stänga ute de hemska nyheterna. Ingen förutom pappa.
"Hur gick det med din mamma, Jake? Blev hon utskriven?"
Mamma nästan mördar sin man med blicken.
"Nej, hon ..."
Jake tar ett djupt andetag. Jag smeker honom försiktigt över foten med min egen fot i hopp om att det ska ge någon form av stöd.
"Jag pratar helst inte om det", säger han till slut.
Pappa, som äntligen verkar förstå, nickar bara.
"Vad gott det var, mamma!" utbrister Neo för att bryta stämningen.
Jag nickar instämmande.

Som vanligt är jag den sista att borsta tänderna. Jag fastnade vid en serie och tiden sprang iväg. Men det gjorde inte så mycket, det var trevligt att få lite distraktion. När jag lämnar badrummet möts jag av Jake. Han står lutad mot väggen.
"Sorry, ville du in?"
"Nej, jag ville be dig om en grej."
"Okej?"
Jag stänger dörren bakom mig. Han tar ett steg framåt. Sedan lägger han händerna på mina höfter.
"Kan jag spendera natten med dig? I alla fall en del av den. Jag orkar inte vara själv med mina tankar."
Mitt hjärta hoppar över ett slag av förväntan.

"Minns du när jag inte kunde kyssa dig?" säger Jake mot min hals.
"Mm, såklart jag gör."
"Och vi hade ... vad var det Neo kallade det?"
"Han sa något i stil med 'konstiga, sexuella retsamhetsakter'. Enligt honom var det dessutom 'skrämmande, obehagligt, och märkligt.'"
Just som jag ska kyssa Jake drar han sig undan. Men han ler brett.
"Så var det, ja. Och jag brukade smeka dig över halsen."
Försiktigt drar han fingrarna ner mot mitt nyckelben.
"Då la du ibland handen på min mage."
Av ren vana drar jag fingrarna genom skåran mellan musklerna. Han placerar munnen vid mitt öra.
"Och jag brukade påpeka att jag ville se dig naken."
Bestämt lägger han handen på min svank för att dra mig närmare.
"Men det värsta var när jag faktiskt sett dig naken. Då var det så jävla svårt att inte ge efter för alla frestelser."
Jag ryser när jag kan känna hans andedräkt mot min kind.
"Är det inte mycket trevligare nu när du inte behöver hålla emot?" viskar jag.
Som svar får jag en djup kyss. Han drar fingrarna genom mitt hår för att sedan trycka mitt ansikte närmare. Då sätter jag mig i gränsle över honom. Jake flinar.
"En omgång till? Gärna."

För att hålla tillbaka alla ljud biter jag mig i läppen. Jake håller mina höfter i ett fast grepp. Jag böjer mig ner för att kyssa honom. Men då stelnar han till.
"Vad är det?" frågar jag mot hans hals.
Jake nästan puttar av mig.
"Jag fick nyss ögonkontakt med din pappa."

———————————————————-
1000 läsningar? På lite mer än två veckor? Det här är ju helt galet! Detta måste firas med ett extrakapitel!
Jag vet att jag tjatar om det, men ni är helt fantastiska!
Vi ses på onsdag ❤️