Hjärtslag | Dante Lindhe

Del 26

Jag slutar spy och drar mig upp från diskhorn. Jag kollar på Valter som står där och inser att jag är i min bh och bältet upptaget och dragkedjan nerdragen. Jag drar upp dragkedjan och knäpper bältet, jag håller för mina bröst med armarna och går och tar min tröja och sätter på mig den snabbt.

När jag samlat mig kollar jag tillbaka på Valter
"Tack" säger jag och han ler medlidande. Det kändes skönt att han inte pratade om det. Vi står bara i några sekunder innan folk strömmade huset igen, alla kom upp från att bada. Det hördes i hela huset, folk som skriker och stampar. Jag kunde inte röra mig jag stod med kläder på i hörnet och armarna runt mig helt förstelnad. Valter står på andra sidan rummet, jag kan se att han inte vet vad han ska göra. Jag vet inte vad jag vill att han ska göra, men det är skönt att ha någon i rummet. Alva kommer in i rummet och kollar runt innan hon kommer mot mig för en kram och som en reflex går jag undan. Valter kommer över och tar Alvas händer när han ser att hon undrar över det och kommer gå in för en kram igen.
"Kom låt mig visa dig en sak" säger han och leder henne ut ur rummet men han kommer sedan tillbaka.
Han ställer sig bredvid mig men med mellanrum, jag visste liksom inte att jag blev så påverkad. Just nu kändes det bara inte som att jag har fått lugna ner mig riktigt, jag behöver bara tid känns det som i alla fall. Efter minuter av att stå i en skön tystnad så öppnas köksdörren igen och massor med människor kommer in. Min panik reser och jag känner hur jag bara måste ut, ut ur köket, ut ur huset. Jag drar mig igenom människorna och ut ur köket och sedan ut till hallen. Jag tar på mig mina skor och öppnar dörren och springer praktiskt taget ut ur huset, och ut från tomten och jag springer så snabbt jag kan hemåt.
Jag springer och springer länge innan jag bara slutar, jag stannar i mitten av gatan. Det är kolsvart ute, gatorna lyses upp lite av gatlyktorna. Jag stannar upp tar händerna på knäna och böjer mig ner och tårarna börjar rinna. Dem rinner snabbt ner för kinderna och halsen och jag andas häftigt. Huvudet snurrar av hundra tankar på samma gång och jag undrar vart jag ska ta vägen men jag tar mig hem.

Lördag 13:06

Jag har varit uppe den större delen av natten, inte kunnat sova nästan någonting och just nu är jag i ett tomt hus. Mina föräldrar är inte här, dem jobbar, min bror har sovit hos hans flickvän antar jag. Jag har inte berättat för någon om vad som hände igår utom Valter som redan vet. Jag har hört min mobil ringa men jag har inte svarat, jag har inte kollat på mobilen ens, inte sett notiser eller sms eller samtal.
Det ända jag gjort är att beställa hem mat, äta chips och godis. Jag har ätit vad jag velat, det som funnits i huset i alla fall.

Just nu är jag i soffan med en massa täcken och kuddar runt mig och Netflix på tv.
"Ring" hör jag dörrklockan ringa och tankarna är runt i huvudet. Vem är det? Tänker jag och direkt ringer dörrklockan igen. Jag ställer mig upp i soffan och kollar ut ur fönstret för att se vem det är. Där står Alva och Elvira vid dörren med dåligt tålamod och dem ringer och ringer dörrklockan igen och igen. Jag blir trött av det men inte dem så jag ställer mig upp och går till dörren och låser upp. Jag öppnar inte ens dörren bara låser upp och sedan sätter jag mig tillbaka i soffan med täcke över mig. Dem öppnar dörren när dem hör ljudet av låset öppnas och kommer in och sparkar av sig dinga skor och ytterkläder och kommer in i rummet och sätter sig på vardera sida av mig i soffan. Jag kollar inte på dem utan bara kollar framåt på tv:n men jag avbryts av att filmen jag kollar på stannas. Jag kollar åt sidan och ser Elvira med fjärrkontrollen som hon lägger på bordet och jag fattar att dem vill prata.

"Vad hände igår?" Säger Alva och ser seriös ut
"Vad? Jag vet inte, vad snackar ni om?" Säger jag för att undvika ämnet.
"Valter sa att det inte var hans sak att säga, vad hände när vi var borta?" Säger Elvira
"Gjorde Max något?" Säger Alva efter och dem börjar få en mer medlidande blick och lenare ton.
Jag börjar tänka på det och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, försöker ta sig fram.
"Vendela? Vi är här för dig, du kan berätta för oss" säger Alva och jag brister.
Tårarna kommer fram och rinner ner och jag har händerna i ansiktet för att dölja det men dem ser det och kramar om mig. När jag tänker på att det är mina bästa vänner och jag litar på dem och jag fått tid att lugna ner mig så känns det helt okej. Det känns bättre i kroppen men bara tanken av Max och att dem inte vet vad han gjorde mot mig.
Jag försöker sluta tänka på det och sluta gråta, jag torkar bort tårarna och tar djupa andetag. När jag kan prata igen utan att stamma fram orden så försöker jag.
"När alla var nere och badade" säger jag och tar ett djupt andetag.
"Vi började dricka mer och han försökte.." säger jag och får tåren i halsen.
"Han försökte"
"Han tog av" säger jag
"Du behöver inte" säger Elvira.
"Vi förstår" säger Alva
"Han försökte våldta mig. Jag sa nej, han slutade inte, han ville inte sluta"
"Men sedan kom Valter, han drog bort honom"

Det blev svårt att få ut allt men jag sa det och det kändes bättre.