Hjärtslag | Dante Lindhe

Del 5

Vi plingar på dörren till Ludwigs hus o h möts direkt efter någon sekund av Ludwig som öppnar.
"Hej, kom in" säger han och öppnar upp dörren som mycket som det går lutad mot dörren. Han stänger den efter att den sista gått in.
"Vi chillar bara lite, tänkte spela något spel"
Vi ler och tar av oss våra skor, jag går in i vardagsrummet. Jag ser att Dante vänder sig om från stolen han sitter på och jag möts av hans leende, han reser sig upp och går mot mig och ger mig en kram. Det är en härlig kram, men den måste ju ta slut så vi bryter den och kollar på varandra.
"Vi ska köra monopol, vill du vara i lag med mig?" säger han frågandes
"Ja visst" svarar jag på hans fråga och vi sätter oss med alla andra runt bordet där monopolet är upplagt.
Vi kör i några timmar och jag och Dante låg rätt bra till hela tiden men sedan kraschade allt för oss och vi förlora. Allt sluta med att Noel och Alva vinner.

Dante vänder sig mot mig när vi sitter alla i soffan och försökt bestämma vilken film vi ska se.
"Vill du följa med ut och ta en cigg?" Frågar han och jag nickar till svar.
Vi går upp för trappan till andra våningen sedan går vi ut på en stor balkong men man kan kalla det en altan. Den går några meter ut och är gjord av trä plankor, lite längre bort åt sidan finns en soffan som vi sätter oss i. Jag lägger upp mina fötter på räcket och vänder mig mot Dante som räcker mig en cigg. Han tänder den åt mig och sedan sitter vi bara där, det är ingen stel tystnad utan en skön, man bara sitter där liksom och njuter men tystnaden varade inte så länge utan efter kanske en halv minut så började en konversation ta plats.

"Röker du ofta?" Fråga han, jag vände mig emot honom med mungiporna gåendes lite uppåt.
"Ää nee, bara typ nån gång ibland när jag känner för det, jag feströker mest"
"Okej"
"vart bor du?" Frågar jag
"Vadå ska du stalka mig eller"
"Asså du är ju bara sjuk" säger jag och han kollar på mig med ett stort leende.
" jag bor inte så långt härifrån, man kan nästan se det härifrån" säger han medans han pekar över hus mot en riktning. Jag kollar efter åt hållet han pekar men vet att jag ändå inte kommer se något för jag har typ världens dåligaste syn.
"Varför kisar du?" Frågar han när han skrattar medans han kollar på den fula minen som bildats på mitt ansikte.
"Jag ser fan ingenting ju, är ju typ halvt blind" säger jag och ler tillbaka.
"Är du seriös, varför har du inte glasögon?" Säger han lite osäkert.
"Jag har det men vill inte använda dem så jag har linser, men jag tog inte med mig några till Alva där jag sov så därför har jag inga nu"

"Varför vill du inte använda dem?"

"Jag är skit ful i dem" han bara skrattar
"På riktigt, jag är det" säger jag och försöker vara seriös.
"Nee det tror jag inte på, du skulle vara fin i det"

Jag börjar rodna lite men jag är inte en människa som blir röd i ansiktet så det syns inte.

"KRASCH"
hör vi från undervåning och ända ut till oss. Vi blir helt tysta och båda vänder huvudet mot balkong dörren och sedan mot varandra.
Vi fimpar våra cigaretter och hoppar upp ur soffan och springer in och ner för trappan.
"Vafan händer här nere!?"
Säger jag högt när vi kommit in till vardagsrummet och alla står och skrattar. När jag kollar runt i rummet så ser jag att det ligger stora porslins skärvor och Ludwig på golvet sopandes upp dem.

"Ludwig tapp en skål" säger Axel och flinar.
"Tur att den inte var värd typ någonting" säger Ludwig.
Jag ler lite mot honom medan jag hämtar en soptunna åt honom.
"Tack" säger han och lägger i porslins skärvorna.

Tiden går och vi är där rättså länge och kollar på film och pratar och umgås.

22:50

Mamma❤️:
Vart är du någonstans?

Jag:
Jag är hos en kompis, kommer hem snart

Mamma❤️:
Okej va bra❤️

Jag sitter i soffan med alla andra som bara pratar högt och i mun på varandra. Jag sitter och blir tröttare och tröttare, gäsp efter gäsp. Jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och mitt huvud letar efter något att luta sig mot. Jag känner att jag får ett stöd av en axel och innan mina ögonlock helt stängs kollar jag upp och möts av Dantes ansikte. Det var Dante jag var lutad mot.

Jag vaknar upp av att någon kittlar mig med fingret på kinden. Jag försöker ta bort fingret lite halvvaken men personen slutar inte. Jag öppnar upp ögonen och möts av ett par blå/gröna ögon och ett brett leende. Det var Dante som ville väcka mig, om det var någon annan hade jag nog blivit irriterad men jag var helt okej med att det var Dante och han just väckt mig. Jag kolla runt mig lite och ser att det är mörkt ute, jag trodde nästan det var morgon men sedan kommer jag på att jag skulle sova hemma. Dem andra killarna, alla utom Ludwig satt i soffan också men var inne i deras eget så dem märkte inte av oss. Jag sätter mig upp med uppspärrade ögon och kollar på Dante seriöst.
"Hur mycket är klockan?!"
Säger jag och han kollar på hans mobil och svarar:
"00:15 "säger han tillbaka och hans leende har dämpats.
"Fan jag måste åka hem nu" säger jag och reser mig upp.
"Var är Alva och Elvira?" Frågar jag och kollar bak på Dante.
"Elvira är där uppe med Ludwig och Alva blev hämtad tror jag, jag sa att hon kunde åka, att jag skulle se till att du kom hem i tid"

"Okej, ska Elvira sova här?" Frågar jag
"Aa, hon sa det iallafall"
"Okej när går bussen?"
"Om 10 minuter, jag kollade innan jag väckte dig så du inte skulle bli väckt i onödan" säger han och jag ler åt hur gullig han är.
"Tack"
Säger jag och går ut i hallen, tar på mig mina skor, tar upp min jeansjacka ur väskan och tar på den. Jag stänger igen väskan och tar upp den, slänger axelbandet över axeln. Jag sticker fram huvudet i öppningen till vardagsrummet där killarna sitter.
"Hejdå" säger jag och alla säger det tillbaka.
"Vänta" gör jag någon säga och jag stannar upp.
Jag kollar mot öppningen och ser Dante komma och killarna kommer snart efter honom, och alla kramar om mig sedan går jag mot busshållplatsen som inte låg långt bort. Jag steg på bussen som skulle ta mig hem och kollade på mobilen, jag hade fått några sms.

Mamma❤️:
Kommer du hem snart?

Mamma❤️:
Vilken vän är du hos?

Pappa💕:
Kan du svara mamma gumman, hon blir orolig.

Jag bara suckar, asså fan.
Jag svarar på mamma och pappas sms att jag mår bra och att jag är påväg hem. Jag sitter och lyssnar på musik och kollar ut genom fönstret i mörkret, det tar typ 25 minuter att komma hem. Jag går upp för trappan och in i mitt rum och för mig iordning sedan lägger jag mig och sover.