Hjärtslag | Dante Lindhe

Del 40

Jag tänker på att jag för 1 h sedan skrivit till honom att jag saknar honom och nu har han svarat och här sitter jag med en annan kille. Jag läser sms:et och stoppar ner mobilen i fickan snabbt efter. Jag känner hur jag blir lite låg och jag tror han ser det också.
"Är du okej?" Säger han och jag kollar upp på honom som att jag inte fattar något.
"Va, ja" säger jag och försöker låta övertygande.
Jag ser att han inte tror mig men vi känner inte varandra bra alls så han frågar inte om det mer. Vi blir tysta i några sekunder och jag känner den stela tystnaden. Tystanden avbryts av dörren som öppnas uppe på verandan, båda våra huvuden vänds snabbt mot dörren och ser två tjejer komma ut. Dem är lite fulla men snart ser jag vilka det är, det är två tjejer från min skola. Dem heter Signe och Linnéa och är två blondiner, dem är populära och hänger med mycket människor. Jag ser att dem får syn på oss, Signe lutar sig framåt medans hon får stöd av Linnéa. Hon kisar med ögon och ser mig och Dennis, sedan viskar hon något till Linnéa lite högre än förväntat tror jag men inte så högt så vi hör. Linnéa vänder sig om och letar efter något på väggen och när hon hittar det hon söker trycker hon på det. Hon trycker på en lampknapp och det tänds ljus över mig och Dennis. Det hänger ljusslingor över oss och i trädgården som tänds. Det blir ljust och man ser mycket mer än innan, jag blir lite överraskad av ljuset och kollar på Dennis med en oroad blick. Jag tänker bara va fan ska dem göra nu. Jag hör hur deras klackar stampar fram och ner för trappan och fortsätter bort mot oss. Jag följer dem med blicken när dem närmar sig och dem sätter sig ner i samma soffa som oss, Signe bredvid Dennis och Linnéa bredvid mig.
"Vart är Dante? Vendela?" Säger signe men en oskyldig blick och smyga in det smidigt för att den trott att jag och Dennis skulle hålla på och att hon tydligt vill ha honom själv. Jag bryr mig inte om att hon säger det men stör mig på hur uppenbart det är varför hon säger det.
"Du vet vart han är" säger jag och ler mot henne och säger det så genuint och snällt som möjligt men vem som helst skulle se igenom mig. Hon ler åt mig som svar men inget snällt men hon vill ju att det ska se snällt ut framför Dennis. Hon fortsätter i sin bitchiga ton att prata och jag orkar inte så jag ställer mig upp och börjar gå sakta därifrån.
"Jahaja ta något att dricka" säger jag fast det är en lögn och jag kommer inte direkt komma tillbaka dit. Jag ser Dennis blick som säger hjälp mig och han ska precis följa efter mig men Signe håller honom tillbaka. Han stannar kvar i soffan och jag skrattar lite åt honom tyst innan jag går in i den höga musiken. Jag kommer in i vardagsrummet där folk står överallt och jag tränger mig igenom folkmassan smidigt. Jag får typ panik av alla i rummet samtidigt som jag blir halvt i knuffad in i köket. Jag kommer in i det mer tysta köket där man faktiskt hör varandra prata. Av tur står Elvira och Alva i köket och pratar. Dem båda dricker vatten och står lutade mot köksbänken. Jag går mot dem med stora andetag och när jag närmar mig kollar dem på mig.
"Hej" säger dem
"Vart har du varit?" Säger Elvira efter
"Jadu" säger jag och inte orkar gå in på det.
"Har inte sett dig på hela kvällen" säger Elvira
"Har pratat med någon random människa" säger jag för att för någon anledning vill jag inte säga att det var Dennis eller någon kille. Jag hoppar upp på en en köksbänk mitt emot dem där dem står, Elvira har armarna lätt i kors och Alva står och dricker vatten ur ett glas. Elvira ser på mig med en halvt seriös blick.
"Vendela har du suttit ensam någonstans, i något rum typ?" Säger Elvira med en seriös blick, men som om hon tycker synd om mig.
"Nej det har jag inte" säger jag och skakar lite på huvudet och skrattar till det lite så hon inte ska tycka synd om mig. Hon ler ett litet leende när min blick hamnar på henne för att se om hon tror mig.
"Men vart har du varit?" Säger Alva med en glad ton som om hon har mycket energi.
"Ähm" säger jag och debiterar om jag ska säga sanningen men jag känner att dem kommer ändå få reda på det så jag säger det.
"Jag har suttit utomhus och pratat med någon kille som heter Dennis" säger jag och försöker vifta bort det och hoppas att dem inte säger någonting mer om det.
"Vem Dennis?" Säger Alva
"Vänta inte Dennis Karlsson?" Säger Elvira med uppspärrade ögon.
"Jag tror det" säger jag, jag vet ju inte riktigt hans efternamn men det var killen dem pratat om ibland.
"Vad gjorde ni" säger Elvira genast över intresserad i ämnet, hon hade en sån blick som om vi gjorde något men hon vet ju att jag är tillsammans med Dante så jag vet inte riktigt varför.
"Typ inget, pratade" säger jag och jag hör att jag pratar på något konstigt sätt, så där man pratar om någon när man gillar den. Jag pratar om det som om vi gjorde någonting och dem måste tvinga det ur mig. När jag hör mig själv prata så så fortsätter jag min mening innan någon av dem hinner säga något för jag vill inte fortsätta det här samtalet på det sättet.
"Men sen när vi typ skulle gå in så kom Linnéa och Signe ut där och dem flörtade sönder med Dennis" jag vill göra allt för att inte fortsätta prata om mig och Dennis.
"Asså det förvånar mig inte, Dennis är skitsnygg" säger Alva och nickar på huvudet och ler som om hon förstår dem och hon tänker på hur snygg han är, man kan se henne drömma bort lite.
Elvira slår till Alva lite på armen när hon står och dagdrömmer om Dennis.
"Vad?" Säger hon "han är ju det" fortsätter hon.