Hjärtslag | Dante Lindhe

Del 29

13:20
Det är mitten av september och en lördag. Idag har vi alla i familjen gått upp med alarm tidigt och hjälpt min bror Kalle att packa. Kalle min storebror har innan sommaren gått färdigt högskolan, nu ska han bort till Karlskrona och jobba. Han ska flytta pågrund av sin flickvän enligt mig i alla fall. Enligt honom är det inte den ända anledningen, hans flickvän Filippa har precis gått ut gymnasiet, dem har varit tillsammans i mer än 2 år. Hon är bara ett år äldre än mig och tre år mellan Kalle och henne. Dem är båda väldigt dator/teknik intresserade så dem passar tillsammans, dem kan sitta och spela datorspel på hans rum ibland eller faktiskt ofta. Hon ska gå något program på en högskola i Karlskrona och sedan fick min bror ett jobb erbjudande på ett stort teknik företag i Karlskrona, så han bestämde att flytta efter henne. Dem ska flytta in i en lägenhet tillsammans och idag ska han flytta dit, hon har redan flyttat dit för ca en månad sedan. Han flyttar nu för det är snart han ska börja jobba. Han ska flytta timmar ifrån oss och vi kommer typ aldrig se honom, inte för att vi ser honom så ofta ändå. Ibland vet vi inte ens att han är hemma och vi går runt och tror han är borta men så kommer han ner och det visar sig att han varit där hela tiden.

Kalle och pappa har hyrt en flyttbil och har börjat packa in i den. Det är mycket saker som han ska packa in, helt ärligt vet jag inte ens vart han fått alla saker ifrån. Han har några möbler med sig men hans säng lämnar han kvar för att dem har köpt en ny som redan är nere i Karlskrona. Jag står på verandan och ser pappa och Kalle packa in i bilen, några lådor tar dem det extra försiktigt med för där ligger dyra glas, skålar, tallrikar, koppar och andra saker han samlat under åren.

Jag sätter mig på en träbänk på verandan och sitter med pyjamas byxor och t-shirt med en hoodie över. Mamma kommer ut och sätter sig bredvid mig på bänken, jag kollar inte på henne utan kollar bara på den pågående in packningen. Dem blir klara med att packa in i bilen och jag hör pappa ropa till mamma "vad är klockan"
Hon tar upp sin klocka hon har på armen och tar några sekunder innan hon ropar tillbaka "halv två"
Pappa stänger där bak på flyktbilen och Kalle svarar mamma "okej då borde vi dra oss då"
Det är en fråga samtidigt som det är en fakta och pappa och Kalle kommer mot oss för att säga vårat sista hejdå. Jag kramar om Kalle och det gör mamma också "jag kommer sakna dig" säger jag men jag är inte riktigt säker om jag kommer. Jag har ju knappt märkt av honom annars men på något sätt nu när jag vet att han inte bor där längre kommer det ändå kännas tomt. Vi tar våra adjö och vinkar åt dem när dem kör iväg.

Jag och mamma sätter oss inne och just nu känner jag inte att jag vill åka iväg med kompisar. Jag ser min mobil lysa upp, det är Elvira och Alva som vill hänga. Andra kompisar som jag också har som heter Annie, Sara, Fanny och Therese frågar också om jag vill hitta på något men jag svarar inte. Det är länge sen jag hängde med dem andra tjejerna, mitt andra tjejgäng om man säger så. Dem går inte på samma skola undan dem går på samma skola som Dante, Ludwig, Noel, Axel och Valter. Jag svarar inte på deras sms och Snapchat utan jag ignorera allt helt och sätter mig med mamma och pratar. Vi bestämmer oss att baka av allt i världen, vi gör chocolate chip cookies. Det är mest hon som gör dock, min mamma är bra på sånt, hon kan baka, laga mat och måla. Hon är bra på det mesta faktiskt, jag har fått mycket av henne när jag tänker på det. Jag blev mär jag var liten väldigt berömd av mina teckningar och det var det jag gillade mest. Alla i min klass gick runt och sa att deras teckningar som dem blivit jätte stolta av är fula för att andra ska säga att dem är fina. Jag gjorde också det och fick komplimanger det fick jag och det var nog det bästa jag visste.

Mamma gör degen och när hon blir klar sätter vi oss båda vi köksbordet med plåtar med bakplåts papper. Vi börjar rulla bollar av dem och jag tar en liten bit i munnen då och då. Vi skrattar när vi pratar om roliga saker men vi pratar om allvarliga saker också.
"Så Dante" säger hon och jag kollar upp på henne och sedan fortsätter hon "hur länge har ni varit tillsammans."
Jag tänker en stund innan jag svarar "ungefär 2 månader"
"Åhh så det går bra antar jag" säger hon med ett läskigt flin på ansiktet.
"Ähh ja jag antar det, vi är ju tillsammans fortfarande liksom" säger jag och hon ler
"Är ni kära?" Säger hon och vickar på ögonbrynen och försöker vara lite oskyldigt på och vill veta mer.
Jag kollar på henne med en blick som säger 'är du seriös?'
"Älskar du honom?" Säger hon för att omformulera frågan. Jag pustar lite men jag behöver inte egentligen tänka på mitt svar, jag är säker att jag älskar honom.
"Ja" säger jag och jag ser hur hon börjar le.
Jag börjar le också för att jag tänker på när han sa det till mig för första gången. Det var precis innan vi började skolan och vi var ute på min stora balkong. Där satt vi i en soffa sent på kvällen, det var mörkt ute med stjärnor på himlen. Vi satt där och skrattade när han plötsligt slutade, jag kollade på honom och han satt där med ett leende och sa ingenting. Jag fattade inte vad han hällde på med så jag frågade honom "vad är det?" Och först svarade han inte men sedan gjorde han det utan att flytta blicken. "Jag älskar dig" sa han och mitt leende blev så stort och mina tänder syntes och jag sa det tillbaka "Jag älskar dig också" sa jag. Jag kunde aldrig sluta tänka på det och jag blev gladare och gladare varje gång jag tänkte på det.