Hjärtslag | Dante Lindhe

Del 35

Jag gråter ut så mycket jag kan innan jag känner att huvudet gör ont av allt gråtande. Då bestämmer jag mig att torka tårarna och få dem att sluta rinna, jag tar djupa hackiga andetag. Mina läppar vibrera när jag andas och det är jobbigt, Elvira och Alva ser att jag försöker samla mig och släpper taget om mig och sätter sig rakt istället. Jag kollar ut över balkongen, på hur ljuset sakta blir mindre eller att det blir mörkare och mörkare. Jag vet att om jag går in igen till killarna och sätter mig där så kommer man att se att jag har gråtit, och jag vill inte att Dante ska behöva tänka på mig just nu. Jag har så blandande känslor, jag är ledsen att han åker, jag är arg att han åker, mitt hjärta är krossat även om vi inte har gjort slut. Vi sitter kvar i ett tag, dem sitter nog mest kvar för att jag gör det och det är skönt på något sätt att ha dem där, att dem inte pushar mig att gå in.
Jag krossar den sköna tystnaden "Elvira, mår du bra?" Säger jag och kollar på henne. Hon verkar överraskad över att jag frågar och tänker lite innan hon svarar "Jag vet faktiskt inte riktigt"
Jag lyfter mungiporna lite för att visa sympati och tar tag i hennes hand och håller den.
"Jag vet inte hur mycket jag vill riskera liksom" säger hon och jag förstår lite vad hon menar "om jag skulle säga hur mycket jag gillar Ludwig till honom eller inte, och grejen är att jag inte ens vet hur mycket jag känner för honom" säger hon och jag hör hur frustrerad hon är och hon har tåren i halsen. "Tänk om vi blir något på riktigt och sen visar det sig att jag egentligen inte känner något utan jag känner det här för att han ska åka" säger hon och jag fattar att hon har fler tankar i huvudet än hon sagt.
"Du måste veta om du hellre vill bara vara vänner och känna så som du känner, eller att ni blir något på riktigt och riskera att det är fel och ni inte kan gå tillbaka till hur det var innan" säger Alva och det hon säger är sant.
"Vad är viktigare?" Säger jag till Elvira.
"Jag vet inte" säger hon och tänker.

Vi går in efter ett tag när vi känner kylan komma, det blir kallt. Vi går in och jag går direkt till toan på övervåningen för att se om man fortfarande kan se att jag gråtit. Jag går in i toan och tänder lyset och medans jag kollar mig i spegeln ser jag att Alva och Elvira står i dörröppningen.
"Ser det okej ut?" Säger jag och vänder kroppen iväg från spegeln och mot dem i dörröppningen.
"Ja, man ser det inte" säger Alva som om hon vet exakt vad jag pratar om. Hon går in i badrummet och ställer sig framför mig och kollar lite extra under mina ögon.
"Syns inget" säger hon efter hon inspekterat under mina ögon. Vi går sedan ut ur badrummet och ner för trappan, det är mörkt där nere. Killarna har släkt alla lamporna och sitter i soffan ihop kurade med snacks och kollar på film. Dem kollar inte ens på oss när vi dyker upp i dörrkarmen och kollar på dem. Jag ser en plats emellan Dante och Noel och jag kliver ditåt. Jag kliver över Dantes ben som är lutade på soffbordet och lägger mig bekvämt ner i soffan. Jag lutar mig mot Dante och kramar om honom lite och han kramar lite tillbaka men vill fortfarande kolla på filmen. Jag klänger inte på honom så mycket utan har bara min hand i hans så han kan kolla på filmen. Dem kollar på någon spännande action film och jag kommer inte så bra in i filmen men jag väntar på att den ska sluta tålmodigt.

Filmen slutar efter en halvtimme och då går Valter direkt upp och tänder taklampan uttråkad.
"Det där var nig den tråkigaste filmen jag sett" säger han yrvaken. Direkt ropar alla killar på honom "skämtar du eller?" "Den va ju skit bra" "sluta" och massa protester.
Jag ligger kvar på min plats i soffan och bara skakar på huvudet åt deras löjliga diskussion. Valter ger upp efter någon minut med händerna upp i luften och gladeligen är diskussionen över. Jag rätar på mig i soffan och sätter mig upp istället. Vi bestämmer att efter filmen att göra något annat och då hämtar Ludwig ett spel som heter Ticket to ride och vi spelar det. Det tar några timmar och några behöver vara i lag. Ludwig och Elvira är ensamma medans jag är i lag med Alva, Dante är med Noel och Valter är med axel. I slutet vinner Ludwig och vi alla blir inte så överraskad. Klockan blir mycket och Dante behöver åka hem för att spendera den sista tiden med hans mamma medans jag stannar kvar ett tag till. Jag stannar till typ 01:00 men sedan går jag och Alva till bussen och Elvira sover hos Ludwig. Vi går ut i mörkret, det är bläck svart ute och vi ser ingenting. Vi går försiktigt ner för gatan till busshållplatsen, sedan hoppar vi på en tom buss. Vi sitter inte i bussen så länge eftersom typ ingen hoppar på går det väldigt snabbt. Vi hoppar båda av vid min busshållplats för att hon ska sova hos mig inatt och sedan går vi vägen hem till mig. Vi använder oss av ficklampan på våra mobiler för att se något men det går långsamt ändå. Vi smyger in men jag vet att mina föräldrar har vaknat men dem orkar inte gå upp, dem hör ändå att det är mig. Vi försöker att vara så tysta som möjligt men det blir några skratt och knarranden i trappan uppåt. Vi går in på mitt rum och byter om snabbt och lägger oss i min säng och somnar direkt.