Hjärtslag | Dante Lindhe

Del 36

Vi vaknar upp av ett alarm på min mobil som jag ställt några dagar sen. Jag går sakta upp och bort till laddar uttaget i andra sida rummet där jag lagt min mobil på laddning igår kväll. Jag stänger av alarmet som dånar i mina öron och sedan drar jag ut mobilen ur laddaren och tar med den tillbaka till sängen. Jag ligger mig ner och täcker min kropp med mitt täcke, bredvid mig ligger Alva som är vaken men vill egentligen inte vara vaken. Jag ignorerar Alva bredvid mig och lägger mig på snedden och kollar på min mobil. 07:02 står det på skärmen när jag öppnar den och mina ögon bländas av ljuset. Jag drar ner ljusstyrkan innan jag går in på mobilen och kollar lite på sociala medier. Jag lägger ifrån mig mobilen efter en kvart och vänder mig mot Alva som ligger och sover, hon somnade om. Jag skakar henne och knuffar henne tills hon vaknar så jag kan gå upp från sängen. Jag kollar runt i det mörka rummet, som är mörkt för att persiennerna är stängda. Jag går mot fönstret och drar upp dem och ser hur Alva vrider sig mot ljuset som strömmar in i rummet. Hela rummet fylls med ljus och jag kan se hur stökigt mitt rum är, kläder ligger över allt och sminkbordet är stökigt av allt smink som är utbrett över hela bordet. Jag blinkar lite till med mina ögon så att jag verkligen vaknar innan jag sätter på mig ett par tofflor och sätter mig på änden av sängen och väntar på Alva. Hon sätter sig trött upp i sängen och gäspar högt och sträcker på sig, hon blinkar sakta och trött med ögonen. Hon går sedan upp ur sängen sakta och och ställer mig upp och går ut ur rummet med Alva hack i häl. Vi går ner för trappan och in i köket för att äta frukost, om 30 minuter måste vi åka till flygplatsen för att säga hejdå till Dante och Ludwig. Min pappa ska skjutsa oss till flygplatsen så vi kommer i tid. Vi tar fram saker att äta till frukost, jag tar fram flingor och mjölk och sedan Tar jag fram ett glas och häller upp äpple juice i det. Alva tar två mackor med skinka på och tar också äpple juice. Vi sitter och äter i en kvart innan vi går upp för att ta på oss riktiga kläder istället för pyjamasen vi har på oss. Alva har på sig en av lina pyjamasar eftersom hon egentligen inte planerat att sova här. Vi går upp till mitt rum, Alva tar på sig gårdagens outfit vilket är ett par svarta tighta jeans och en vit gant hoodie. Jag tar fram ett par svarta fila byxor med en rem på sidan av byxbenet med fila text och orangea detaljer. Jag tar också på mig en svart hoodie som matchar byxorna med en liten orange text i hörnet på hoodien där det står fila. Vi går ut ur rummet när vi hör någon på nedervåningen som håller på med något. Vi går ner för trappan och möter mamma och pappa på nedervåningen, mamma sitter i mjukiskläder och ska äta frukost medans pappa sitter och väntar på oss. Vi kommer in i köket och dem kollar på oss och så kommer mamma fram till mig och kramar om mig
"Det kommer gå bra idag gumman" säger hon och jag ler lite åt det, det är skönt att höra även om jag vet att det inte kommer gå bra. Hon släpper mig sedan och kramar om Alva och då går jag fram till pappa och klappar honom på axeln där han sitter och kollar ner i en iPad. Han kollar dagens tidning men jag stör honom "pappa är du klar för vi ska åka nu" säger jag och han svarar "aa jag kommer"
Jag och Alva lämnar köket och går in i hallen och tar på oss våra skor och väntar på att min pappa ska komma. Han kommer efter en halv minut och tar på sig sina skor när vi redan står i dörr öppningen redo att öppna dörren och gå ut. Vi går ut till bilen och sätter oss och åker iväg mot flygplatsen, efter 20 minuter är vi framme. Vi är framme 08:10 och går direkt mot flygplatsens öppning. Jag skriver ett sms till Dante och frågar vart han är och han skriver snabbt tillbaka och svarar. Vi går dit dem är och kommer fram till hela gänget samlat plus Dantes mamma och Ludwigs föräldrar. Långt innan vi är framme öppnar sig klumpen dem står i och dem har fått syn på oss. Jag låtsas ler åt dem lite och försöker hålla mig själv från tårar. Jag bar tänker på hur mycket jag kommer sakna dem, hur mycket jag kommer sakna Dante. Vi kommer fram till gruppen och Dante kommer fram mot mig och kramar om mig. Jag försöker hela tiden övertala mig själv om att det kommer bli okej, att vi kommer hålla. Jag älskar honom och han älskar mig, vad mer behövs?

Vi står där alla ett långt tag innan det blir dags för Ludwig och Dante att gå vidare till säkerhets kontrollen. Jag tar min sista kram från Dante och det blir en lång och sedan kysser jag honom hejdå, jag känner att det är en hejdå kyss. Han går sedan iväg från oss tillsammans med Ludwig och vi står länge kvar, jag följer honom med blicken när han försvinner ur min åsyn. Han vänder sig om i dem sista metrarna och ler mot mig och det känns i hjärtat.

Varför behövde han vända sig om?