The Deal - Felix Sandman

fem - JagÄrTillsammansMedFelixSandman

Fortfarande Emmas perspektiv

Hela vägen hem hade jag repeterat om och om igen vad jag skulle säga till Sam när han nu om två minuter skulle ringa på dörren, gå in utan att vänta på någon som öppnade och sen skulle han med lugna, tunga steg gå upp för den vitmålade trätrappan och sedan igenom första vita dörren till vänster in i mitt rum där han skulle finna mig liggandes på min vitbäddade säng. Jag var nervös eftersom jag inte hade en aning om hur han skulle reagera. Hur skulle jag reagerat? Sagt? Gjort? Det är inte var och varannan dag som folk skriver på kontrakt att vara tillsammans med en person som dom hatar, en person som Felix Sandman.

Jag pillade nervöst med ärmkanten på min långärmade tröja och bet mig löst i läppen. Sam bodde ungefär två kvarter bort så troligtvis hade han gått direkt efter jag ringt från tunnelbanan då det är cirka tio minuters gångavstånd från honom hit. Nervositeten ökade när klockan på min ljusblåmålade vägg slog 18.30 och han kunde komma när som helst. Plötsligt känndes ingenting rätt, tröjan stacks, dom mörkblå jeansshortsen med slitningar skavde och väggklockan tickade alldeles för högt.
Jag reste mig upp från min liggande position på dubbelsängen och lutade istället ryggen mot sänggaveln av något sorts trä som mamma målat vitt.

"Så, vad ville du snacka om?" Jag röck till och vände mitt huvud snabbt dit rösten kom ifrån. Sam stog i dörröppningen med händerna i fickorna på dom svart mjukisbyxorna och lutad mot dörrkarmen som var i samma färg som dörren, vit alltså.
Hans breda leende som visade domdär perfekta tänderna försvann snabbt när han såg mina spända käkar och blicken som flackade nervöst mellan honom och hans fötter. Det var knappt att jag vågade kolla in i hans ögon. Han drog händerna ur fickorna och gick mot mig och satte sig framför mig, i skräddarställning, på sängen. Han gav mig ett snett leende och smekte långsamt mitt ben med sin tumme i en rörelse som fick mig att rysa av välbehag.

"Vad har hänt Emma? Och varför är inte Patricia här?" Jag förstog varför han frågade detdär om Patricia eftersom vi alltid, inga undantag, berättade allting viktigt för alla tre. Ingen lämnades någonsin utanför ett allvarligt samtal vilket var lite av vårt ledord då det var det enda sättet att hålla ihop vår lilla grupp på den nivån vi låg på.
Jag bet i kinden på insidan av munnen och försökte komma på vad jag skulle säga, i samma sekund som Sam hade stigit in i rummet hade alla ord jag några minuter tidigare haft inmatat som sten i mitt huvud försvunnit spårlöst. Nu handlade det bara om att improvisera vilket inte var min starka sida.

"JagÄrTillsammansMedFelixSandman" sa jag snabbt men med den skarpa hörsel Sam alltid haft kunde han klart och tydligt höra vad det var jag sa. Hans ögon spärrades upp och han kollade uttryckslöst på mig utan att säga ett endaste ord. Att han inte sa något fick klumpen i min mage att växa ännu mer.

"Ska du inte säga något?" min röst darrade svagt och jag uttalde orden tyst, inte som en viskning utan bara tyst och försiktigt.

"Du menar alltså Felix Sandman som i han som vi alla hatar?" Sa Sam tillslut, han lät inte arg vilket fick mig att andas ut iallafall lite. Med 'alla' menade han såklart bara mig, han och Patricia vilket många andra inte tyckte var så självklart som vi tyckte. För oss var vi tre en defenition på alla men sedan finns det ju en annan defenition av alla som i tex alla personer i Sverige.

"Ja" svarade jag kort och bet insidan av min kind igen, det fick mig lite lugnare. Sam höll fortfarande på med sina fingrar på mitt ben och då och då kittlades det lite när han bara snudde vid min bara hud.

"Varför?" Fortfarande lät hans röst helt neutral som om dethär var det mest normala i hela världen, vilket det var långt ifrån att vara.

"Imorse signade jag ett kontrakt med Artist house Stockholm och några minuter efter det fick jag veta av The Fooo's manager att jag genom att bli tillsammans med Felix skulle jag få mer publicitet och låtarna skulle sälja bättre redan från start samt att jag även skulle kunna 'hjälpa' Felix att sluta.. Ja, ligga runt" Sam nickade förstående och drog in mig i en kram. Hela min kropp slappnade av så fort hans armar slingrade sig runt mig och eftersom han endast bar en vit t-shirt med tryck på så nuddade hans varma hud min och en skön rysning far från tårna och hela vägen upp till hårfästet där mitt mörkblonda hår hängde ner över axlarna och nu tröcks ner en aning av Sams armar runt min hals.
Han hade placerat en hand på mitt bakhuvud och en på min rygg som han drog i ett långsamt tempo upp och ner. Mitt huvud vilade mot hans bröstkorg som rytmiskt höjdes och sänktes i takt med hans varma andetag som jag kunde känna mot min panna när han lutade ner huvudet och löst kysste den. Det var ju hos honom, här, som jag mådde som bäst, inte hos Felix, ellerhur?