The Deal - Felix Sandman

tjugofem

Omars perspektiv

Emma hade berättat om hur hon och Sebastian, eller Sebbe som han också kallades, hade börjat umgås efter att han hjälp henne undan hennes fulla bästavän. Hon hade förklarat hur deras kompisrelation snabbt gick över till något med kärleksrelaterat även fast hon nu i efterhand var ganska osäker på om det verkligen var kärlek hon kände för honom. Hela grejen hade gått väldigt snabbt fram men då Emma, enligt henne själv, känts sig väldigt bekväm i Sebastians sällskap så var det ingenting hon tagit negativt eller funderat lite extra över - som hon vid närmare eftertanke inser att hon borde ha gjort.
Han hade tillslut blivit mer och mer aggressiv och kunde utan förvarning klappa till henne för småsaker, som att hon tex gillade en annan killes bild på Instagram. Emma förklarade att hon från en början hade intalat sig själv att han bara gjorde det för att han brydde sig om henne men allt eftersom dagarna gick så blev slagen hårdare och anledningarna färre.
Vid den punkten dom nått nu så vågade hon inte varken säga emot honom eller göra annat än precis det han sa åt henne. Så att hon inte var där nu som hon enligt honom borde skulle troligtvis resultera i många hårda slag och om hon hade riktig otur kunde hon till och med utsättas för en våldtäkt. Det hade hänt två gånger innan och då hade han varit riktigt arg på henne, hon hade skrikit nej och försökt sparka bort honom men han var en vältränad tonåring och lyckades därför utan svårigheter hålla fast henne på plats.
Detta hade endast hänt när dom var ensamma hemma då han fortfarande framför sina föräldrar var den person som hon till en början lärt känna.

Under tiden hon berättat hade hon gång på gång slängt blicken på mobilen som låg tyst bredvid henne på vardagsrumsbordet. Hon förklarade med en rädd röst att han kunde ringa när som helst och om hon inte svarade då så skulle han troligen själv fara ut och leta rätt på henne.

Jag hade inte sagt någonting alls undertiden utan lät henne berätta klart innan jag yttrade mig.

"Är jag den första du berättar för?" Hon nickade sakta och blicken föll ned i hennes knä. Som på beställning började mobilen på bordet vibrera och Sebastians namn lös upp skärmen. Jag kunde se tydligt hur Emma greps av panik, det syntes i både hennes blick och kroppsspråk.

"Svara inte" sa jag lugnande men hon bara skakade på huvudet.

"Jag måste svara" jag reste på mig och gick till andra delen av soffan där hon satt. Jag satte mig ner framför henne och la mina händer på vardera axel.

"Gå in och gör dig iordning för att sova, du får låna mitt rum inatt så sover jag på soffan. Vi löser detta med Sebastian imorgon" sa jag och ledde henne mot badrummet.

När hon hade låst in sig där för att göra sitt så gick jag tillbaka till vardagsrummet och stängde av hennes iPhone, vi behövde inte mer samtal ikväll.
Efter det plockade jag upp min egen mobil ur fickan, letade upp Felix bland kontakterna och gick mot ytterdörren. Innan jag stängde igen den bakom mig så såg jag till att Emma fortfarande var inne på toaletten och gick sedan ut i trapphuset och vidare ner för trapporna för att till sist komma ut i den gemensamma parken som låg precis utanför.
Jag hittade en bänk att slå mig ner på vilket jag gjorde.

Det hann inte gå många signaler innan Felix röst hördes på andra sidan, han lät fundersam över varför jag ringde då det kostar en förmögenhet att ringa utomlands. Det släppte dock när jag berättade för honom kortfattat om allting som Emma just sagt.

"Var är hon nu?" han lät stressad och jag kunde föreställa mig hur han gick runt i cirklar med ena handen hållandes i mobilen och den andra mot pannan.

"Inne på toaletten, hon gör sig iordning för att sova" sa jag lugnt och slängde en blick på den bruna trädörren som var själva ingången till lägenhetshuset. Felix började babbla om saker som att han skulle ta första flyget hem och att han skulle komma hem till mig så fort som möjligt. Jag försökte få honom att ändra sig genom att säga att jag och Oscar's kunde lösa detta men det gav inga vidare framsteg.
Tillslut la vi iallafall på då jag inte orkade argumentera med en sjukt orolig Felix längre och jag reste mig och gick in igen.

"Emma går det bra?"

________
Sorry, mer får ni inte mohaha. skoja men det här var faktiskt näst sista kapitlet tro det eller ej :'(((. Sista kapitlet kommer i vilket fall publiceras i samband med dom nya fanfictionarna(?) fanfictionens?? vad säger man haha??
jaja så vi hörs då, tack för all support det betyder allt❤️ love u