The Deal - Felix Sandman

arton del 2

Jag trängde mig genom gruppen av dansande ungdomar och min näsa fylldes av en stark lukt som var en blandning av parfym, svett och alkohol vilket fick mig att rynka på näsan. Jag fick kämpa lite för att ta mig förbi en kille och en tjej som, precis när jag kom, fått för sig att börja dansa någon sorts pardans som gjorde att dom bredde ut sig lite här och var. Tillslut var jag ändå ute och - med lite mer fart denna gång - gick fram mot soffan där dom tre killarna var placerade, skrattandes och drickandes. Jag la armarna i kors och ställde mig framför soffan.
"Ojojoj din brud verkar inte på så bra humör Samuel" sluddrade Eric fram samtidigt som han skrattade och räckte ut handen som han höll flaskan i mot mig.
"Skaru ha?" Jag kollade snabbt på glasflaskan och skakade på huvudet, rynkade ihop ögonbrynen och vände min blick mot Sam. Det var bara jag och Patricia som fick kalla honom det, annars föredrog han Samuel vilket var hans riktiga namn.
"Här, catch!" Ropar Samuel och kastar över ett sudd mot mitt och Patricias bord. Jag fångar det med nöd och näppe innan den skulle ha träffat Patricia i huvudet.
"Samuel seriöst den skulle kunnat träffa mig" Samuel börjar skratta när Patricia blänger surt på honom. Jag bara skakar på huvudet och skrattar svagt åt dom båda två medans jag börjar sudda ut skriften på pappret framför mig. Vi sitter på sista lektionen och avslutar en gruppuppgift i svenska som handlar om adjektiv och substantiv osv.
"Patricia sluta sura så gör vi sista frågan" säger jag och vänder pappret lite mer åt hennes håll så hon själv ska kunna läsa uppgiften. Hon vänder ner huvudet mot formuläret och börjar läsa i tystnad. Plötsligt hajar hon till och kolla upp mot Samuel igen.
"Hallå Samuel, kolla sista frågan! Han heter Sam, det är ju nästan som Samuel" ropar hon över rummet och får en sur blick av svenskaläraren som sitter framme vid katedern och läser en bok i väntan på att vi elever ska bli färdiga.
"Det är ju mycket enklare att säga än Samuel" fortsätter hon men Samuel skakar ogillandes på huvudet.
"Nej det låter som ett namn på en hund" säger han, men Patricia ger sig inte.
"Var inte en sådan mes nu, från och med idag så kommer jag och Emma att kalla dig för Sam" hon lät bestämd och då Patricia inte var någon man käftade emot så mumlade Samuel - Sam - något ohörbart innan både han och Patricia återgick till uppgiften.
"Vi måste snacka, du och jag" Sam flinade mot mig men reste sig lydigt upp ur soffan och började gå mot altandörren. Jag hörde Mathias och Eric skratta i bakgrunden och jag kunde bara ana vad dom fantiserade om att vi skulle göra just nu, men det var sådana dom var bara.
Sam öppnade glasdörren och den kalla luften slog mot min kropp som vant sig vid den skållheta värmen som bildats inne i huset. Utomhus var det hyfsat tomt på människor, endast några rökare i hörnet av trädgården borta vid grillen eftersom det fanns stenunderlag där.
"Så?" Sam hade fortfarande samma lekfulla flin på läpparna. Jag tog ett djupt andetag av den friska luften som saknades inomhus innan jag ännu en gång la armarna i kors över bröstet.
"Har du pratat något med Patricia?" Frågade jag och han himlade med ögonen.
"Så du var seriös med att vi skulle prata? Jag som trodde det bara var ett kodord för lite roligare saker än så" flinet landade på hans läppar igen och en nervös klump började bildas i magen. Jag svalde hårt när han närmade sig mig och drog en hand lätt över min ena kind. Normalt sett skulle jag inte vara rädd för Sam på dethär sättet men han var otroligt full och betedde sig inte som vanligt.
"Sam jag vill BARA prata" jag försökte låta så självsäker som möjligt men skrattet som for ur honom tydde på att även han märkte att jag skakade på rösten. Han la en hand på min höft och drog mig närmre honom. Nu var våra kroppar närmast pressade mot varandra och hans ansikte var så nära att jag kunde känna hans varma andetag mot min hud.
"V-vad gör du?" Han svarade in utan lät hans läppar lätt borsta mot mitt högra nyckelben. En obehaglig rysning for genom kroppen när han kysste min hals och sedan arbetade sig upp tills han nådde mungipan.
"Nej jag vill inte" jag försökte trycka bort honom med en hand på hans bröst men han var för stark. Jag kunde känna paniken växa och aldrig tror jag då att jag varit så rädd för någon som jag var för Sam i den stunden, för min bästavän.
"Vadå? Är jag inte lika bra som Felix?" Skrattade han och placerade båda sina händer på min rumpa. Jag skakade på huvudet, inte som svar på hans fråga utan för att jag ville att han skulle sluta med det han höll på med. Ingen reaktion.
Han placerade kyssar lite här och var tills han hårt tröck sina läppar mot mina. Jag knep ihop mina läppar som bevis på att jag inte ville, men min handling verkade bara göra honom irriterad. Han flyttade ena handen till min käke och tvingade mig att kyssa honom tillbaka. Mitt hjärta slog i hundraåttio och jag flackade med blicken för att se om det fanns något jag kunde använda för att få bort honom.
En pinne från ett kubbspel, perfekt. Enda problemet var att den stog två meter bort mot panelen på huset, hur ska jag komma dit? Tanken slog mig att spela med i det han gjorde och genom det kunna flytta oss mot väggen, vilket var precis vad jag gjorde.
Jag slutade streta emot och kysste honom tillbaka, la en hand runt hans nacke och kunde känna flinet väckas på hans läppar.
Som jag räknat med så tog hans instinkter över och han började backa mig bakåt mott träväggen.
När jag kunde känna det hårda materialet slå smot min rygg så använde jag handen inte var slingrad runt hans nacke för att leta efter spelträet. Då jag inte kunde titta efter det fick jag gå på känsla vilket tog lite längre tid än det skulle ha gjort annars. Men där var rdet. Jag greppade tag om cylindern och höjde handen för att träffa hans huvud när slaget väl skulle inträffa.
Innan jag hann blinka eller tänka så mycket alls så låg han där på marken framför mig. Men det märkligaste var att det inte var jag som slog.
__________
Vi kan skratta lite tillsammans åt hur dåligt skrivet dethär kapitler var, väldigt dåligt beskrivet i slutet men jag ville skriva klart så jag slapp ha det hängandes över mig.
Iallafall så ber jag om ursäkt för krånglet med förra kapitlet, slutet bara försvann?? Det var jättekonstigt men Wattpad är Wattpad och Wattpad fuckar tyvärr lite för ofta ibland.
Men men, jag förlängde slutet och ni fick det nu i ett nytt kapitel! Enyoy!
Kram på er