Bakom skalet

Erik Adam och Michael

Klockan tycktes gå minst dubbelt så långsamt än vanligt, vår mattelärare, Charlotte Rudengård, slutade aldrig prata om långtråkiga termer och Erik hade slutat kolla bak mot mig, nu hade han lagt ner överkroppen mot bänken och såg ut att sova. Lektionen skulle vara i fjorton trista minuter till. Det var bara en tidsfråga innan jag skulle kliva av stolen, gå till fönstret, öppna det och hoppa ut.

"Eller vad säger du Erik?" hörde jag Charlotte säga. Stackars Erik.

"Erik?!" Hon började gå mot hans plats.

"Jorden anropar Erik Gasslander!" ropade Charlotte, bara någon decimeter från honom.

Han ryckte till och satte sig genast ordentligt när han fick syn på henne.

"Förlåt, vad sa du?" Hans röst hade en hes och trött klang.

Hon suckade djupt.

"Erik, okej att du inte har bra betyg, men du behöver inte överdriva. Du stannar med mig efter lektionen. Förstått?!"

Charlotte använde sin strängaste röst, så som hon bara gjorde när någon elev hade varit riktigt olydig.

Erik svarade henne och tittade bak mot mig för att sedan ge mig en blick som sa "Döda mig!". Jag log lite retfullt, men tyckte faktiskt rätt synd om honom.

"Då så, innan ni får lämna salen så ska jag ger en läxa." Man kunde känna hur stämningen sjönk enormt.

"Ni ska räkna sida 344 till 353 och så får ni snart ett papper som ni ska plugga på." William, en lite halvkaxig kille som gick i mattegruppen, räckte upp handen.

"Ja, William, vad ska du klaga på den här gången då?" suckade Charlotte.

"Menar du att vi ska göra nio sidor OCH plugga på ett helt papper?"

"Ja, precis. Och pappret är förresten dubbelsidigt."

Charlotte njöt verkligen av att plåga oss, det märktes. William såg chockat på henne.

"DUBBELSIDIGT?!"

Charlotte nickade och gav ifrån sig ett ondskefullt leende innan hon började dela ut papper. När hon kom till mig, sa hon lågt:

"Snälla, Amanda, gör läxan den här gången. Du kan väl försöka att i alla fall få godkänt den här terminen?."

"Mm." svarade jag, men visste själv att det nog inte skulle hända.

Jag möttes av Stephanie och Jossan utanför mattesalen. Jag kramade om dem, och vi började gå mot våra skåp.

"Hur har det gått med Erik då?" frågade Stephanie och jag förstod att Johanna hade berättat för dem.

"Bra. Vi är inte ovänner längre i alla fall."

Vi hade haft teknik och samhällskunskap, nu var det dags för svenska. Eller, fem minuter av lektionen hade redan gått och jag var på väg till klassrummet. Någon buffade till mig på armen. Det var Michael. Rickeys snygga kompis. Usch, Rickey. Fy fan för Rickey.

"Tja Mandy! Vad har du nu?" Han log, och jag fastnade, precis som förra gången, i hans isblåa ögon.

"Eeh...svenska." svarade jag, jag kunde knappt prata, så fina ögon hade han.

"Fan, jag hamnade nyss i en ny grupp på bilden, tänkte att du kanske skulle gå där." Han var så sjukt gullig.

"Typiskt, men du, jag måste dra. Jag är redan sen... Vi ses på idrotten, va?" Han nickade som svar och vinkade hejdå.

"Jaha, här kommer Mandy. Vad kul att du kunde komma. Jag trodde att du var fullbokad idag. Ja, med massa träffar på caféet och promenader till Coop." retades Peter.