my brothers best friend ➳ felix & benjamin

1

Ellas perspektiv

"BENJAMIN VART TUSAN ÄR SOLKRÄMEN?" ropar jag irriterat åt min oerhört irriterande storebror. 

"DEN ÄR PÅ DITT RUM IDIOT, SLUTA SKRIKA PÅ MIG" ropar han tillbaka och jag suckar samtidigt som jag skakar på mitt huvud. Jag förstår inte H U R han och jag kan vara syskon, vi är som två helt olika personer. Precis som svart och vitt. Salt och peppar. Inget gemensamt, typ. 

Jag går ner för trapporna till nedervåningen och ser hur Benjamin sitter i vardagsrumssoffan och spelar tv-spel. Mina armar placerar jag i kors över mitt bröst samtidigt som jag himlar med ögonen. När han inte sysslar med sin musik är det där han sitter konstant. Jag förstår verkligen inte hur folk kan tycka att det är så himla roligt, det är bara så dumt dethär med TV-spel. Det är mycket bättre att gå ut och gå en runda eller något annat som faktiskt är bra för än. 

"För det första, solkrämen är inte alls på mitt rum annars hade jag inte frågat dig och för det andra, du kan inte skrika åt mig att sluta skrika åt dig, it makes no sense" säger jag triumferat. "Men bara håll käften, du stör mig" säger han irriterat. Som ni säkert förstår finns det vissa tillfällen då jag verkligen vill döda den killen med anledningen att han gör mig så himla irriterad. Han borde vara schysstare mot mig som ändå är hans lillasyster. 

Men jag antar att det alltid finns någon form av syskonkärlek mellan varje syskonpar, right? 

Jag, Ella, är 17 år gammal och bor just nu i Stockholm tillsammans med min storebror Benjamin, min storasyster Bianca, min lillebror Teo och min mamma Pernilla. Sedan har jag även min storebror Oliver, men han bor inte hemma. Ni känner säkert till min smått kända familj men har säkert inte hört mitt namn så mycket. Och det är kanske inte så konstigt heller för den delen. Jag är den enda i min familj, förutom Teo, som valt att ta avstånd från hela den här kändisgrejen. Inte för att jag har något emot det, det har bara blivit så helt enkelt att jag känner att jag inte direkt har något behov av det. Dock har jag fortfarande det enorma intresset för musik inom mig som varje Wahlgren/Ingrosso har. Jag lyssnar KONSTANT på musik och jag har spelat piano sedan jag var ungefär 4-5 år. Att sjunga är även något jag tycker om men ogillar dock att sjunga inför andra. Mina bästavänner heter Anna, Clara och Wiktoria. Trots att jag inte är med i tidningarna så ofta så är det fortfarande folk som försöker utnyttja mig som vän men de tre är nog de enda som faktiskt aldrig gjort det. Av de tre tjejerna skulle jag nog säga att jag är närmast med Wiktoria. Hon är så himla cool och bryr sig inte ett minsta dugg om vad andra tycker om henne och det är det jag älskar mest med henne, förutom allt det övriga som att hon är en grym vän osv. Hon är precis som en syster för mig. 

Idag är det verkligen jättevarmt utomhus. Det är nästan så varmt att jag smälter så varmt det är ute och jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Det enda jag har på mig just nu är en crop-top och ett par shorts men trots det är jag överhettad. Eftersom det är så varmt ute har jag och Wiktoria bestämt oss för att dra ner till stranden en stund idag. Benjamin ska ändå iväg med sina vänner så det är inte lönt att hänga med honom och sedan vet jag inte riktigt ifall det är något jag är så jättesugen på heller för den delen. 

Precis när jag kommit ner för trappan igen med badväskan över axeln ringer det på dörren. Ett leende leker över mina läppar och jag ställer ner badväskan intill hallväggen. Med glädje i kroppen går jag fram till ytterdörren och när jag öppnar den ser jag Wiktoria stå utanför med ett stort leende på sina läppar. Hennes solglasögon ligger perfekt på hennes chokladbruna hår och hennes läppar glittrar av det ljusrosa läppglanset. Perfekt som alltid med andra ord. 

Jag sätter på mig ett par vita ballerinaskor och sedan börjar vi röra oss mot stranden. Om Benjamin har dragit än eller inte vet jag faktiskt inte. TV:n var iallafall avstängd när jag gick ner för trappan och det var faktiskt ganska tyst därhemma. "Är du redo att haffa snygga boys på stranden nu då?" frågar Wiktoria mig med ett brett leende på sina läppar. Hon krokar i sin arm i min. 

Jag skrattar åt det hon nyss sa. "Såklart, vad trodde du?" svarar jag. 

"Kommer Felix vara där?" frågar hon och vickar på ögonbrynen. 

Felix aka Benjamins allra bästa kompis. Jag har haft en crush på honom enda sedan han träffade min brorsa när de var runt 10 år, så för ett ganska bra tag sedan. Till att börja med ser han ganska bra ut men hans personlighet är verkligen to die for. Och hans syn på tjejer och feminism gör honom nästan ännu bättre. Han är verkligen en sådan kille som varje tjej drömmer om, men knappt lyckas få tag på. Men med tanke på relationen mellan mig och hans bästavän, aka Benjamin, har jag aldrig vågat berätta för honom om vad jag känner. 

När jag och Wiktoria kommer fram till stranden lägger vi ner våra saker på sanden och jag tar av mina shorts och min t-shirt så att jag står kvar endast i bikini. Solen bränner varmt i nacken och jag tittar mot Wiktoria som håller på att ta av sig sina vanliga kläder hon med. 

Innan jag vet ordet av känner jag hur någon plockar upp mig i sin famn och rusar ut med mig på bryggan. Jag är placerad på ett sådant sätt att jag inte ens kan se vem det är som plockat upp mig, trots att jag försöker så mycket jag kan. Men jag är ganska säker på att det är en idiot iallafall. Vem skulle annars göra något sådant? 

När personen sprungit med mig hela vägen ut på bryggan blir jag tillslut nedkastad i det svalkande vattnet. Ilskan sveper runt inom mig och hade det inte vart för det svalkande vattnet hade jag nog exploderat av ilska. 

När jag äntligen kommit upp till ytan igen, redo för att skälla ut snubben, ser jag att den som plockat upp mig är ingen mindre än Felix Sandman och hela jag blir helt skakig. Han skrattar så mycket att han viker sig och pekar på mig. "Du skulle sett din min" säger han och fortsätter att skratta. 

"Jag hatar dig" ropar jag irriterat och simmar bort mot trappan för att komma upp på bryggan och torra land igen. 

"Nej det gör du inte babe, absolut inte" säger han och blinkar med ena ögat mot mig innan han sedan vänder sig om och börjar gå tillbaka till min bror och hans vänner. 

Och kvar står jag. Helt förvirrad över vad som nyss hände. Och längre bort på stranden står Wiktoria och gapskrattar åt händelsen som nyss skedde, dock lika förvirrad över vad som har hänt.