Ellas perspektiv
Skoldagen är har slutat och jag är påväg hem. Även Wiktoria är påväg hem till mig. Vi har väl egentligen inte planerat något större inför kvällen men vi var taggade på en myskväll tillsammans så jag bjöd hem henne till mig.
"Hur går det med Felix då?" frågar hon med ett retligt flin på sina läppar. Till en början blir jag mest tyst, vet inte riktigt vad som är bäst att svara. Jag vill ju inte ljuga för min bästa vän men samtidigt har jag och Felix lovat varandra att vi inte ska nämna detta för någon, inkluderat våra bästa vänner.
"Wiktoria, det är INGET mellan mig och Felix" säger jag med en liten suck.
"Så du har ingen crush på honom nu eller? Har den bara försvunnit?" frågar hon och slår till mig i sidan så jag snubblar till lite. "Lägg av, jo den kanske är kvar lite men du vet själv vilket liv det hade blivit om jag blev tillsammans med min brorsas bästa vän" säger jag så övertygande jag kan och hon nickar långsamt. "Jag förstår dig" säger hon och tar sedan en liten paus.
"Men samtidigt, om Felix gör dig lycklig så tycker inte jag att din brorsa kan stoppa dig från att bli tillsammans med honom" fortsätter hon och jag rycker på axlarna. "Han är väl bara beskyddande i guess" säger jag.
Vi fortsätter att gå och hela vägen hem till mig varierar våra samtalsämnen väldigt mycket. Allt från killar, till vilka kläder hon vill köpa och till vad vi ska käka ikväll. Efter ungefär femton minuter ser vi äntligen fasaden av mitt hus och vi går upp för den lilla trappan upp till ytterdörren.
Vi går in i hallen för att ta av våra ytterkläder och direkt efter det går vi upp till mitt rum. Jag slänger mig ner på min säng men Wiktoria står kvar vid dörren ett tag. "Jag ska bara gå på toa, kommer strax" säger hon och jag nickar. Medan hon försvinner iväg ut från rummet plockar jag fram min mobil och scrollar runt lite på Instagram.
Ganska strax därefter hör jag hur min dörr öppnas igen. Det var väldigt vad snabb hon var med att gå på toa. Herregud. "Är du redan-" börjar jag men när jag vänt blicken mot dörren och ser vem det är stannar jag tvärt i meningen.
Felix.
"Hej" säger han med ett leende på sina läppar. "Hej?" säger jag och reser mig upp från sängen i lite smått panik. Kommer Wiktoria tillbaka nu är jag så körd. Jag repeterer, SÅ KÖRD. Han kommer fram till mig och det tar inte lång tid innan hans läppar attackerar mina och han börjar kyssa mig passionerat. Utan att tänka klart väljer jag att kyssa honom tillbaka. Och till en början känns det faktiskt ganska bra, jag tycker ju om Felix.
Men när jag åter igen hör hur dörren in till mitt rum öppnas, och sedan hur någon drar chockat efter andan, ångrar jag mig direkt. Både jag och Felix drar ifrån vår kyss i ren panik och ser hur Wiktoria står vid dörröppningen med ögon stora som golfbollar och munnen halft öppen.
"Okej förlåt men vad fuck pågår?" utbrister hon och hennes blick flackar mellan mig och Felix. Jag står helt stum och försöker komma på något att säga, men jag får inte fram det minsta lilla ljud. Jag biter mig nervöst i läppen och sneglar sedan över mot Felix. Han tittar redan mot mig. Det är med en tung suck som jag inser att jag måste berätta allt för henne. Hur vi har kyssts flera gånger och hur söt han är.
"Felix, kan du gå? Snälla" säger jag tyst och han börjar röra sig ut från rummet. Innan han lämnar tittar han oroligt mot mig. "Jag fixar detta, lovar" säger jag och ler försäkrande mot honom, han ler tillbaka och lämnar sedan rummet. Wiktoria är snabb med att stänga igen dörren och sedan sätter vi oss ner på sängen.
Och jag berättar allt, verkligen allt. Allt om hur vi flera gånger kyssts i hemlighet, om hur han tog upp mig på balkongen på den festen. Och allt om hur underbar han är.
Jag förväntar mig en arg och besviken Wiktoria framför mig men hon agerar helt tvärtom. Hon ler brett som bara den och skriker till exalterat. "Så glad jag blir" säger hon och jag tittar frågandes på henne. "Eller asså, jag hade ju önskat att du sagt detta tidigare men jag vet ju hur länge du tyckt om Felix" säger hon och kramar om mig. "Lova att du inte berättar det för någon, okej?" säger jag och håller upp mitt lillfinger.
"Jag lovar" säger hon och vi krokar ihop våra lillfingrar.
***
Solens strålar smiter igenom mina rullgardiner och träffar mig rakt i ansiktet där jag ligger i sängen. Jag slår sömnigt upp mina ögonlock och tittar mig runt i rummet. Wiktoria lämnade ganska sent igårkväll och alla skålar från chipsen och godiset står kvar på mitt golv. Det där får jag ta tag i senare.
Idag har jag tänkt att jag ska shoppa lite. Ibland kan det vara skönt att strosa runt på stan själv med sina egna tankar och plocka på sig lite nya plagg. Och det är precis vad jag har tänkt att göra idag. Helt själv.
Jag går upp från sängen för att fixa i ordning mig och det första jag gör är att gå mot badrummet. När jag öppnar dörren och tittar in får jag mig en stor chock.
"Linnea?" säger jag chockat. Hon är en av mina bästa vänner och jag förstår inte vad hon skulle göra här om inte jag bjudit hit henne eller så. Att hon skulle stå i badrummet hade jag aldrig kunna tro.
"Vad gör du här?" frågar jag henne och tittar misstänksamt mot henne. Det är något som inte stämmer. Hon tittar på mig precis som om hon sett ett spöke. "Är du okej?"
Hon nickar långsamt på huvudet. "Jadå, jag skulle bara hämta en sak som jag glömt här, ska dra nu" säger hon och jag nickar långsamt.
"Bab-Ella hej, åh hej Linnea...det var..längesen" hör jag Benjamin säga bakom mig och jag vänder mig om mot honom. Han pressar fram ett litet leende. "Öh jaja whatever, jag går och shoppar" säger jag och går ut från badrummet igen.
När jag har fixat iordning mig är jag redo för att dra ner på stan. Jag struntar i att käka frukost hemma och bestämmer mig istället för att hitta något mysigt fik där jag kan köpa något till frukost. Jag kan fortfarande inte sluta tänka på Benjamin och Linnea. Dejtar de? Eller varför var Linnea annars hemma hos mig? Fast nej. Det måste bara vara något jag inbillar mig själv.
Min mage kurrar högt när jag börjar närma mig stan så det första jag bestämmer mig för att göra är att hitta någonstans att äta. Längre bort på gatan ser jag ett mysigt litet fik som jag bestämmer mig för att gå in på. När jag öppnar dörren in till fiket ser jag något som får mitt hjärta att stanna.
Längst in i fiket sitter Felix tillsammans med en blond, supersöt tjej. De skrattar tillsammans och han har ett stort leende på sina läppar.Mitt hjärta krossas i tusentals bitar och det känns som att hela min värld eskalerar. Hela jag känner mig tom.
Jag vänder mig om direkt och går ifrån fiket med snabba steg.
Hur kunde han...
YOU ARE READING
my brothers best friend ➳ felix & benjamin
Fanfiction"Men hallå, vad gör vi om han får reda på det?" Hela jag är full av panik när jag säger den meningen och det hör man säkert på min röst. Men han verkar hur lugn som helst. Ett litet leende leker över hans läppar. "Det kommer han inte" säger han och...