Ellas perspektiv
Festen var för några dagar sedan och de allra flesta som var där kommer knappt ihåg att den ens existerar. Men vad det gäller mig så kan jag inte glömma den. Jag kan inte glömma Felix och hans ordval under kvällen. Det som förvånar mig är hur ett ord kan få mig att må så dåligt som jag har mått de senaste dagarna. Inte en sekund har gått utan att jag har tänkt på Felix och hur mycket jag saknar honom. Jag har inte lämnat sängen på hela tiden utan när jag har ätit har jag bett mamma eller någon annan fixa käk till mig.
Det har blivit en del streck-kollande av serier kan jag ju berätta för er. Sanningen är att jag inte har orkat ställa mig upp på grund av alla tankar i mitt huvud. De har varit som en konstant trumma dag ut och dag in.
Felix närhet har alltid gjort mig lugn trots det att han faktiskt sårat mig djupt och inte är bra för mig. För det är sanningen, Felix är inte bra för mig och det måste jag försöka acceptera. Men jag vet om att det inte kommer att gå, jag kan inte acceptera det för den sanningen svider mer än något.
Och om han nu är med någon annan så betyder väl bara det att jag inte är tillräckligt bra för honom. Han förtjänar och behöver någon som är något bättre än vad jag är. Även denna sanningen svider brutalt mycket. Och det är därför jag nu ligger ner i min säng och knappt orkar sätta mig upp.
Jag är mitt i ett nytt avsnitt av Riverdale när min dörr plötsligt slås upp med ganska mycket kraft. Med ögon stora som fotbollar tittar jag mot personen som slagit upp dörren och nu är inne i rummet. Så fort som jag får syn på vem det är känns det som att jag tappar all förmåga att andas vanligt. Det blir liksom som ett motstånd i halsen på mig.
"Felix?" säger jag chockat och granskar hans ansikte. Hans ögon är rödgråtna så jag antar att han nyss gråtit ganska mycket. Sen ser han även väldigt mycket blekare ut än vanligt. Trots att jag hatar honom kan jag inte undvika att bli orolig för honom. Mår han också dåligt?
"Snälla, förlåt, jag har aldrig tyckt om Matilda, jag hatar den tjejen" säger han och jag hör på hans röst att han inte mår bra. För att kunna hålla en vettig konversation sätter jag mig upp ordentligt i sängen och placerar mina armar i kors över bröstet.
"Största lögnen jag hört" säger jag kallt vilket resulterar i att han suckar. "Nej jag menar det, enda anledningen till varför jag är med henne är för att göra dig avundsjuk" säger han förtvivlat. "Vad gör du ens här?" frågar jag honom och viker av från det första samtalsämnet.
"Jag vill inte att du dejtar Ogge" säger han och tar något steg närmre mig. "Och vad exakt har du med det att göra?" frågar jag och skrattar ironiskt. Han är ju inte direkt den som kan säga åt mig vem jag ska eller inte ska dejta. Jag är tillräckligt gammal att avgöra det helt på egen hand.
"Vad hände mellan oss? Jag trodde vi hade något på riktigt.." säger han och jag känner hur tårarna börjar bubbla upp inom mig. "jag älskar ju dig" säger han.
Precis då märker jag hur Benjamin har kommit in i rummet och allt känns som om hela min värld faller samman. Detta var precis det som absolut inte fick hända, men nu har det hänt. Jag kämpar med att komma på något att säga till Benjamin men jag får inte ut ett ord. Inte ens det lilla minsta klarar jag av att få fram. Det går bara inte.
"Vad i helvete?" säger Benjamin ilsket medan hans blick flackar mellan mig och Felix.
♡♡♡♡
så Felix ska alltså vara med i två serier på Netflix?????? är sååå såå såå glad!!

YOU ARE READING
my brothers best friend ➳ felix & benjamin
Fanfiction"Men hallå, vad gör vi om han får reda på det?" Hela jag är full av panik när jag säger den meningen och det hör man säkert på min röst. Men han verkar hur lugn som helst. Ett litet leende leker över hans läppar. "Det kommer han inte" säger han och...