my brothers best friend ➳ felix & benjamin

15

Ellas perspektiv

Igårkväll efter att Felix lämnat Benjamin började vi smsa en hel del. Jag kände väl att det kunde vara bra om vi kunde reda ut hur vi ska göra med oss. Om det är värt att fortsätta som vi gör eller om vi bara helt enkelt ska lägga ner det och hålla oss på en vänskaplig nivå.

Det vi kom fram till är att vi ska försöka satsa på oss så mycket som det bara går, och det känns väldigt bra. Vi får ju se vad som händer. Får Benjamin reda på det och blir irriterad kommer jag bli väldigt sur på honom. För tekniskt sett gör han EXAKT samma sak mot mig. Jag och Linnéa är ju liksom bästa vänner så det finns liksom ingen skillnad. Att han kan acceptera det när han själv är inblandad men sedan inte accepterar det när det gäller mig, är inget som jag tänker låta vara okej.

Det är varmt ute och solen skiner mot mig och Wiktoria medan vi går längs trottoaren. Vi två är påväg in till stan för att ta en frukost på espresso house. I och med att vädret är på vår sida idag valde vi att gå istället för att komma in dit med kollektivt.

Fåglarna kvittrar lite här och var och det är väldigt många som är utomhus idag. Jag ler för mig själv medan vi går in genom dörren till espresso house. Jag och Wiktoria går fram till den lilla disken för att beställa vad vi ska ha. Precis när jag sagt till kvinnan bakom disken vad jag vill ha knackar Wiktoria mig på axeln och nickar längre bort i lokalen.

Min blick följer hennes och landar på ett gäng ungdomar som sitter och också har valt käka frukost här idag. Otroligt nog är det bara personer jag känner igen. Oscar Enestad, Benjamin, Linnéa och Felix sitter där och skrattar åt något som någon nyss sagt. Egentligen borde detta inte spela någon roll för mig, de får ju träffas om de vill. Men att Linnéa plötsligt börjat hänga så mycket med Benjamin gör mig ännu mer säker på att min teori stämmer. Och det är ju klart att det gör mig sjukt irriterad, på Benjamin.

När vi har fått våra grejer styr vi våra steg bort mot deras bord. Det finns två lediga platser vid kanterna så därför tänker jag att det kan vara perfekt för oss att sätta oss där.

"Hej" hälsar jag glatt när vi kommit fram till dem. Oscar och Felix ler brett och vänligt mot oss men vad det gäller Benjamin och Linnéa är deras reaktioner inte lika som de andras. De ser väldigt chockade ut och Linnéa ser ut som att hon sett ett spöke eller något.

"Öh..hej" säger Benjamin och hostar till lite. Linnéa, som sitter bredvid honom, slår till honom på armen och sedan sänker hon blicken mot sin tallrik. "Så ni valde också att käka frukost här alltså?" säger Wiktoria och de andra nickar.

Under tiden som vi sitter och äter tittar och regelbundet över mot Felix. Varenda gång våra blickar möts skiner vi båda två upp i stora leenden. Benjamin och Linnéa säger inte så värst mycket under vår frukost och det känns väldigt jobbigt för mig. Om de nu är tillsammans eller har något kan de ju lika gärna säga det. Fast i och för sig gör jag ju exakt samma sak som de gör.

"Jag ska bara gå på toa" säger jag och ler lite ursäktande mot de andra innan jag går bort mot toaletterna. Jag hoppas att Felix förstått min hint och kommer hit efter ett tag. Istället för att gå in på någon av toaletterna ställer jag mig strax utanför. Härifrån kan ingen av de andra se mig och Felix, om han nu kommer.

Någon minut efter kommer Felix hit och han ler brett mot mig. "Bara så att du vet, om han kommer på oss så kommer jag vara ärlig och berätta det för honom" säger jag och biter mig lite nervöst i läppen. Felix nickar och kramar sedan om mig. "Att han och Linnéa har något mellan sig är ju självklart nu och om han kan acceptera det så borde han kunna acceptera oss med" säger Felix och jag nickar instämmande. "Absolut".

***

Klockan har börjat närma sig kväll nu och samma gäng som var på frukosten imorse, inklusive Omar och Amanda, sitter nu hemma hos oss i vårt vardagsrum. Vi har hängt tillsammans hela dagen, spelat spel och haft hur mysigt som helst.

"Vi kör sanning eller konka!" utbrister Amanda efter ett tag och alla samlas runt vardagsrumsbordet. "Okej, Wiktoria - sanning eller konka?" frågar Amanda henne och Wiktoria tvivlar ett tag innan hon svarar. "Konka" säger hon och ler lite tveksamt.

"Slicka på golvet" säger Amanda direkt och jag tittar över mot Wiktoria skrattandes. Hon tittar med en äcklad min på oss andra men reser sig sedan upp och gör som hon blev tillsagd. "Bäst för er att ni städat här nyligen" säger hon och tittar mot mig. Alla andra skrattar under tiden hon slickar på golvet.

"Ella, sanning eller konka" säger hon och tittar lekfullt mot mig. "Konka" säger jag och rycker på axlarna. "Okej..hmm.." hon tvekar ett tag och allas blickar är riktade mot henne. Efter ett tag skiner hon upp i ett stort, retligt leende och hon lägger sina armar i kors.

"Kyss Felix, på läpparna" säger hon stolt och jag spärrar upp mina ögon.

"Uhm..Benjamin?" jag tittar osäkert över mot honom men han nickar. "Det är bara ett spel ju?" säger han och rycker på axlarna. Det pirrar till i min mage och jag kan inte låta bli att le. Jag vänder mig om mot Felix som sitter intill mig, även han har ett leende på sina läppar. Han lutar sig fram mot mig och våra läppar möts. I samma sekund som mina läppar kommer i kontakt med hans kittlar det till i min mage och fjärilarna flyger runt som galningar.

De andra omkring oss börjar jubla och klappa sina händer. När vi har brytit kyssen tittar jag över mot Benjamin och även han har ett litet leende på sina läppar. Men varför han ler, det vet jag inte.

Vi kör ett tag till men sedan blir det dags för de andra att lämna. Eller ja, alla förutom Felix. Han stannar kvar egentligen utan att Benjamin vet. Han drog till sitt rum och jag och Felix drog in till mitt rum. Jag stänger igen dörren efter oss och ser sedan till att låsa. Det är nog det bästa med att jag fick detta rummet - att jag kan låsa min dörr.

Vi sjunker ner på min säng och han börjar kyssa mig åter igen. Vi ligger intill varandra och myser ett tag tills det att jag bryter tystnaden.

"Kan inte du sova hos mig inatt?" frågar jag honom och smekar han på kinden. Han ler varmt mot mig men skakar sedan på huvudet. "Tänk så märker Benjamin det?" säger han med en ledsam suck. "Det gör han inte, och det spelar ändå ingen roll" säger jag och kysser honom på läpparna lite snabbt.

"Okejdå, jag älskar dig" säger han och mitt hjärta slår fortare. "Jag älskar dig med Felix, väldigt mycket".