my brothers best friend ➳ felix & benjamin

tjugosju

Benjamins blick sveper långsamt mellan mig och Felix innan den tillslut landar rakt på mig. Hans ögon stirrar rakt in i mina och rör mig ända inne vid själen. Det som är tydligast att märka på Benjamin just nu är hur sårad han är. Hans ögon glänser och det ser nästan tomt ut i hans blick. 

"Hur kunde du?" säger han sårat medan han tittar mot mig. Utan att jag får en chans att ens svara på hans fråga vänder han sig om och går bort mot trappan och fortsätter sedan ner till hans rum. Normalt hade jag blivit ledsen över att se Benjamin på detta viset men nu känner jag mest hur irritationen byggs upp inom mig, det känns nästan som att jag ska explodera. 

Jag ler ett snabbt ursäktande leende mot alla gästerna innan jag småjoggar efter Benjamin ner till nedervåningen där jag hittar honom sittandes på sin säng. Så fort jag kommer in i hans rum reser han på sig och lägger sina armar i kors över bröstet. "Hur kunde du?" säger han med en sprucken röst. "Jag sa ju åt dig att inte träffa honom" fortsätter han och biter sig lite i läppen. 

"Du dejtar ju min bästis? Så varför skulle jag då inte få dejta din?" säger jag och tar några steg närmre honom. Han bara skakar på huvudet och vänder sig om. "Det är inte samma sak" säger han vilket gör att jag tappar hakan fullständigt. Sedan skrattar jag ironiskt och tar tag om hans arm och tvingar honom att titta mot mig igen. 

"Förlåt, men vadå inte samma sak? För det är ju precis det det här är, EXAKT SAMMA SAK" 

De tre sista orden nästan skriker jag ut av irritation. Att han kan kalla detta för två helt olika saker kan jag bara inte ta in, för det stämmer ju verkligen inte. "Du känner ju Felix också och du om någon borde veta att han är en ängel rakt igenom" säger jag och släpper taget om hans arm. 

"Hur går det?" hör jag plötsligt Felix säga bakifrån oss. Benjamins blick skjuts rakt mot honom och hade blickar kunnat döda hade Felix vart stendöd vid det här laget. "Snälla Benjamin sluta fjanta dig" stönar jag irriterat och tittar menande mot honom. 

"Jag vill bara inte att du ska bli sårad" säger han efter ett tag innan han sätter sig ner på sängkanten igen. Felix tar några fler steg in i rummet så han står alldeles vid oss. "Så du tror verkligen att jag skulle kunna såra din syrra?" säger Felix med ett leende på sina läppar. Felix och Benjamin får ögonkontakt i några sekunder under tiden som Benjamin funderar över något. Sedan ger han ifrån sig en högljudd suck.

"Nej..men"

"Men?" säger Felix.

"Jag vet inte okej, jag har väl kanske vart lite dum" säger Benjamin och suckar åter igen. "Lite?" frågar jag och småskrattar lite. "Okej, MYCKET" rättar han sig själv och skakar sedan på huvudet. Äntligen tycker jag mig se ett litet leende som leker över hans läppar. 

"Ni får såklart dejta, förlåt, är ni lyckliga så blir jag ju också såklart lycklig" säger han och tittar mot först mig och sedan Felix. Sedan reser han sig upp och vi alla tre omfamnar varandra i en mysig gruppkram. 

"Men sårar du henne så dödar jag dig" säger Benjamin och jag skrattar till lite. "Det skulle jag aldrig göra" säger Felix och tittar ner mot mig. 

THE END