my brothers best friend ➳ felix & benjamin

16

Ellas perspektiv

Nästa morgon vaknar jag upp av att någon knackar på dörren in till mitt rum. Eller förlåt, jag menar såklart BANKAR på min dörr. Sömnigt slår jag upp mina ögon och vänder mig mot dörren. Bankningarna är höga och många, de kommer en efter en hela tiden och det är nästan så att det blir jobbigt att höra på det. 

"Öppna din jävla dörr Ella" gormar Benjamin irriterat utanför och jag sväljer högt. Mina ögon blir stora som golfbollar och jag vänder mig mot Felix som sover som en stock. Paniken börjar byggas upp inom mig och jag förstår att jag måste komma på något fort. Benjamin kommer bli otålig, om han nu inte redan är det, och jag vet inte vad. Tänk så slår han upp dörren om jag inte kommer och öppnar? 

"ELLA" ropar Benjamin igen. "Jag kommer, vänta" ropar jag tillbaka samtidigt som jag kämpar med att komma på en idé hur jag kan bli av med Felix på fortast möjliga sätt. När jag fortfarande inte kommit på något bestämmer jag bara mig för att knuffa ner honom från sängen på andra sidan. Han landar på golvet med en duns vilket får mig att fnissa till lite. 

"Vafan?" säger Felix irriterat och tittar upp. "Käften, han är utanför" säger jag och pekar bort mot dörren. Felix spärrar upp sina ögon och sedan försvinner han ner bakom sängen igen. Min mage knyter ihop sig medan jag går emot dörren. Innan jag öppnar den tar jag några djupa andetag. 

Så fort dörren är öppen går Benjamin rakt in utan att säga något. Han tittar runt i mitt rum med en granskande blick medan jag står en bit ifrån med armarna i kors över mitt bröst. Hans blick landar på mig efter ett tag och hela han skriker misstänksamhet av något, men vad vet jag inte. 

"Är du säker på att ingen är här?" frågar han mig och jag tittar oförstående på honom. Det är väl klart att jag förstår vad han menar men jag måste ju agera precis som om jag inte alls förstår vad han snackar om. Annars kommer han förstå och inte ge sig förrän jag berättar sanningen. Så brukar det gå till iallafall. 

"Ja?" säger jag och suckar. Han börjar ta några steg närmre min säng och mitt hjärta stannar helt. Jag håller andan och nervositeten tar över hela min kropp. Något steg till så kommer han att se Felix. Och det kommer inte att bli roligt om han upptäcker honom. 

"Okej, du har väl rätt" säger han och vänder sig mot mig igen. Jag himlar med ögonen och suckar lite lätt. "Jag ska ut, vi ses sen" säger han hastigt och lämnar mitt rum igen. När han gått ut från rummet går jag tillbaka till min dörr, stänger igen den och precis som igårkväll så ser jag till att den även är låst. Det är nog bäst så nu tänker jag. 

"Okej jag sket nästan på mig där" säger Felix och ger ifrån sig en suck av lättnad. Några sekunder senare blir hans ansikte synligt igen och han ställer sig sedan upp på fötter. Utan att kunna hjälpa det brister jag ut i skratt och börjar skratta så mycket att jag får ont i magen. Även Felix börjar skratta och han kommer mot mig. Han lägger sina armar om min kropp och lutar sig sedan ner. Våra läppar möts och jag kan inte låta bli att le samtidigt som han kysser mig. 

"Då har vi ju förmodligen hela dagen på oss att göra något, utan att behöva dölja det?" säger Felix och jag nickar på huvudet. "Iallafall tills han kommer hem igen" säger jag och Felix ler mot mig. 

***

"Denna filmen var så bra!" utbrister jag medan eftertexerna rullar på tv-rutan. Felix har sin ena arm över mina axlar och vi har en filt över oss där vi halvligger i soffan. Vi har haft det så mysigt tillsammans hela dagen utan att Benjamin har stört oss en enda gång. Under tiden som vi har varit tillsammans idag har vi hunnit träna lite, bakat, lagat mat och nu har vi även sett på en film. 

"Verkligen" säger han och sträcker sig efter popcornskålen på bordet framför oss. Precis när han har tagit upp skålen hör jag plötsligt hur ytterdörren öppnas. Även Felix märker att vi inte längre är ensamma här hemma och min plötsliga reaktion får honom att tappa hela popcornskålen över soffan och oss. Jag blir tvungen till att kväva mitt skratt och sedan dyker både jag och Felix ner vid sidan av soffan så att vem det nu är, inte ska se oss. 

"Ella?" hör jag hur Benjamin ropar efter mig. Men jag håller mig tyst så att han ska tro att jag inte är hemma. "Hon är inte hemma, kom" säger han till någon och jag rynkar på mina ögonbryn. "Bra" hör jag sedan hur en tjejröst säger och sedan följs det av ett fnissande. 

Linnéa?

Jag tittar chockat mot Felix och han tittar sammanbitet mot mig. Nu har vi ju faktiskt fått det bevisat att Benjamin och Linnéa har något mellan dem som de inte vill berätta för oss. Steg hörs i trappan och när jag är helt säker på att de inte längre är på samma våning som oss sätter jag mig ordentligt upp igen. Även Felix följer efter mina rörelser och sätter sig upp han med. 

"Bara så du vet, det är du som får ta hand om den röran" säger jag tyst och nickar mot popcornen som ligger utspridda över halva soffan. Åter igen fnissar jag till lite men jag ser till att vara tyst så att inte Benjamin eller Linnéa ska höra. 

"Jaja, men efter det kan vi väl dra hem till mig?" föreslår Felix och reser sig sedan upp. Jag nickar innan även jag ställer mig upp på fötter igen. 

♡♡♡♡
hoppas att ni gillar kapitlet :)) har även släppt en ny bok igår!! Snapchat ~ Ludwig Kronstrand hihiiiiiiiiiiiiii så om ni diggar honom kan ni gärna gå in och läsa den!!!
kram