Mitt val blir tillslut att jag totalt struntar i hans sms och drar inte dit efter skolan. Jag har släppt honom från mitt liv och är done, finito med det vi nu hade mellan varandra. Kan jag slippa se honom eller prata med honom på väldigt länge nu så skulle det göra mig väldigt glad.
Han vet fortfarande inte om att jag har sett dem där på caféet, inte vad jag vet iallafall. Saken är den att när jag såg de sitta där tillsammans så såg det inte ut som att det bara var två vänner som var ute och fikade. Det såg definitivt ut som att det var något mer mellan dem. Och det är det som sårar mig mest. Han fick mig att må så himla bra men nu förstår jag ju att allt det där bara var ett enda stort spel.
Det han förmodligen vill prata med mig om är säkert varför jag ignorerar honom totalt. Och det spelar ingen roll om jag agerar själviskt just nu. Han leker med mina känslor och jag är inte here for it. Jag är så himla rädd för att få mitt hjärta krossat rejält, precis som jag fick förra gången jag var kär i någon.
Vi var tillsammans och allt var så perfekt, jag var så lycklig. Han var världens drömpojkvän, precis en sådan som man bara ser i filmer i princip. Jag älskade honom mer än vad jag älskade mig själv. Men sedan kom det en dag då jag fick reda på att han var otrogen, med min bästa kompis Emma. Det förstörde mig totalt och jag var hemma från skolan i nästan en månad. Jag mådde verkligen så dåligt då och var väldigt långt nere på botten, och där vill jag inte hamna igen.
När jag då konfronterade honom så slog han till mig flera gånger, hårt. Och just därför är jag rädd för att fortsätta med Felix. På grund av rädslorna jag har sedan tidigare.
För att jag ska komma hem måste jag dessvärre gå förbi stället där Felix ville träffa mig. Under tiden jag går förbi stället tittar jag försiktigt dit bort, och mycket riktigt, precis som han sa står han där vid bänkarna. Han går runt och runt på samma ställe precis som om han vore nervös. Innan jag hinner ta beslutet att gå till honom vänder jag bort min blick och ökar på takten i mina steg bort från honom och skolan.
När jag kommer hem från skolan är jag helt slut i huvudet. Utöver det som är med Felix så hade vi bara jobbiga lektioner idag. Så att jag är trött är kanske inte så konstigt. Direkt när jag kliver in genom ytterdörren tar jag upp min mobil och ringer till en pizzeria för att beställa. Idag är en sådan dag man bara vill dega i soffan och käka pizza. Vilket jag precis tänker göra.
Efter ungefär en halvtimma ringer det på dörren. Jag reser mig fort upp från soffan och går med ett leende på mina läppar mot dörren. Äntligen, jag är så hungrig.
Men när jag öppnar dörren stannar mitt hjärta totalt. Det är pizza-killen som har kommit med min pizza, men det är inte vem som helst. Det är Johan, mitt ex, som står utanför min dörr med min pizza i handen. Han har ett hånflin på sina läppar som får hela mig att rysa. Jag tar fort tag i pizzan, räcker över pengarna och stänger sedan igen dörren rakt på honom.
Alla tankar från mina tidigare erfarenheter med honom börjar snurra runt i mitt huvud och jag börjar bli yr och illamående. Paniken börjar byggas upp inom mig och jag känner plötsligt hur tårarna börjar bränna bakom mina ögonlock. Och sedan tar det inte lång tid innan de även börjar rinna ner längs mina kinder.
Jag går tillbaka till soffan och tar fram min mobil igen. Det sista jag vill är att vara ensam nu efter att han har varit här. Alla mina vänner är borta på annat så de kan jag inte ringa, mamma är iväg på något med några vänninor, Teo är hos en kompis och Benjamin vet jag inte vart han är. Så jag är helt själv och vet inte vem jag ska ringa.
Om inte..
***
"Är du okej?" frågar Felix och kramar om mig hårt. Jag rycker på axlarna samtidigt som han fortfarande håller sina armar om mig. Precis som innan börjar tankarna komma tillbaka återigen och jag börjar hyperventilera och paniken inom mig blir större och större.
"Shh, ta det lugnt, andas lugnt" säger han och kramar om mig lite hårdare. Jag stänger igen mina ögon och tvingar mig själv att ta djupa andetag. Det tar ett tag innan jag väl hittar tillbaka till min vanliga andning igen. Jag backar från kramen och torkar bort tårarna från mina kinder.
"Vill du berätta?" frågar han och jag nickar. "Kom, vi går in" säger jag och börjar gå bort mot vardagsrummet. Jag sätter mig ner på soffan och Felix sätter sig strax intill mig. Han lägger sin varma hand mot mitt lår och tittar mig oroligt in i ögonen precis innan jag ska börja berätta för honom.
Och sedan berättar jag allt. Precis allt. Om hur mitt ex, Johan, nyss var här och lämnade min pizza och hur illa han behandlade mig efter att jag fått reda på att han vart otrogen. När jag är färdig känner jag mig helt tom inombords. Och allt känns så skumt.
Jag tittar upp mot Felix och han flyttar sig lite närmre mig så att våra ben är alldeles intill varandra. Efter det lutar han sig närmre mig och hans varma läppar placeras ovanpå mina i en försiktig kyss.
Han kysser mig..

YOU ARE READING
my brothers best friend ➳ felix & benjamin
Fanfiction"Men hallå, vad gör vi om han får reda på det?" Hela jag är full av panik när jag säger den meningen och det hör man säkert på min röst. Men han verkar hur lugn som helst. Ett litet leende leker över hans läppar. "Det kommer han inte" säger han och...