my brothers best friend ➳ felix & benjamin

5

Ellas perspektiv

Vi kör mot affären i tystnad. Eller ja, Felix kör och jag sitter bredvid i passagerarsätet. Dock är det inte den pinsamma tystnaden som jag faktiskt trodde det skulle vara, det är en sådan behaglig tystnad som ligger över oss i bilen. Radion är på och jag nynnar med till låten som spelas samtidigt som jag har blicken fast ute på vägen. 

Felix kör in på parkeringen som finns precis utanför affären och kör in i en parkeringsficka. Han stänger av motorn och vi båda kliver av bilen och börjar röra oss in mot affären. Med tanke på att det inte är så många bilar ute på parkeringen antar jag att det inte är så många som är inne och handlar. Det tycker jag är ganska skönt eftersom vi då kommer slippa stå i en hundraårig kö när vi ska därifrån. 

Vid ingången plockar jag på mig en röd korg och sedan går vi runt och plockar på oss det vi behöver. När jag har tagit ett paket med bröd och ett paket smör stannar jag upp för att tänka på vad jag behöver köpa. "Okej, så vi behöver...mjölk,.... fling-" börjar jag men blir avbruten av att Felix kastar ett flingpaket mot mitt huvud. 

"Aj, var det där verkligen nödvändigt?" frågar jag och smeker min ena hand mot området på huvudet som gör mest ont. Såklart lyckades jag få den ena kanten av flingpaketen rätt in i huvudet. He's such a child...

Och det är inte så skönt kan jag meddela. 

"Ja det var det" svarar han och ler stolt. Jag suckar och skakar på huvudet. Så omogen han är. När jag böjer mig ner för att plocka upp paketet med flingor hör jag hur någon, aka Felix, visslar bakom mig.

"Damn vad din röv ser bra ut härifrån" säger Felix plötsligt och jag ställer mig fort upp igen. En smula chockad är jag nog över hur han bara sa sådär rakt ut. Jag flinar lite för mig själv. Innan jag vänder mig om mot honom lägger jag ner paketet i korgen. "Jag vet. Så jag förstår att du är avis" säger jag triumferat och fortsätter att gå på jakt efter mjölk, som är det sista vi behöver. 

Jag plockar på mig ett paket mjölk och Felix går mest bredvid mig och tittar runt på olika saker. På vägen mot kassan stöter vi på ett äldre par. När vi ska passera dem ler jag vänligt mot både damen och mannen.  

"Åh, så söta, hur länge har ni varit tillsammans?" frågar den äldre damen och jag tappar nästan andan. Felix märker min reaktion och börjar skratta lite. "Inte så länge" svarar han och jag tittar surt upp på honom. Felix lägger sin arm över mina axlar och flyttar mig närmre honom.

"Åh, så rart" säger damen och ler mot mig. Jag pressar fram ett litet leende och börjar sedan gå ifrån Felix, och paret, med snabba steg. Varför jag reagerar som jag gör är jag väl egentligen osäker på, jag gillar ju trots allt Felix väldigt mycket. Men jag antar att jag bara vart väldigt chockad av allt. Efter ett tag hör jag hur han börjar springa efter mig och ganska snart går han bredvid mig igen. "Vad var det bra för?" frågar jag när vi kommer fram till kassorna. 

"Vad?" frågar Felix skrattandes. "Du sa till dem att vi var tillsammans? Vilket vi inte är?" säger jag och börjar lägga upp sakerna på rullbandet. Han undviker att svara på min fråga vilket resulterar i att jag suckar högt. 

"Något mer?" frågar killen i kassan. "Nej det är bra så tack" svarar jag och ler artigt mot honom. Han nickar och knappar in något på datorn. Jag betalar för mig och sedan går vi ut i bilen igen. 

"Förlåt Ella, det var inte meningen att du skulle bli så sur" säger Felix när vi börjat köra tillbaka hem igen. Jag rycker lite på axlarna. "Jag kanske överreagerar, jag vet inte, men du behöver inte säga åt folk att vi är tillsammans när vi inte är det" säger jag och rättar till mitt hår som hamnat i mitt ansikte. 

"Vadå, vill du inte det eller?" säger han och jag ser på honom hur han nästan blir lite sårad. Jag suckar svagt. Vad svarar man ens på en sådan fråga? "Det har jag inte sagt, men man ljuger inte om sådant" säger jag och lägger mina armar i kors. 

Flera gånger på vägen hem märker jag hur han konstakt lägger sin blick på mig. "Varför tittar du på mig hela tiden?" frågar jag nyfiket. 

"Jag menade det verkligen, det jag sa till dig på balkongen, du är så vacker" säger han och får mina kinder att hettas upp. De har nu fått en rosa nyans och jag tittar ner i mitt knä. 

"Tack, ingen har sagt det till mig förr, eller ja, iallafall ingen kille" mumlar jag. 

"Då är jag glad att jag fick bli den första" säger han och ger mig ett snabbt litet leende. 

Under resten av bilturen sitter jag mest tyst och granskar hans sidoprofil. Han ser verkligen bra ut. Han har märkt att jag tittar på honom men han säger inte ett ord utan istället ler han mot mig vilket gör att jag ler tillbaka mot honom. När vi stannat bilen skyndar Felix sig ut och över till passargerarsidan för att öppna dörren till mig. 

"Nämen, vilken gentleman du är" säger jag och skrattar lite. "Allt för dig mi lady" säger han och bugar framför mig. "Men lägg ner" jag slår till honom lätt på armen och tar sedan ut påsen med mat.