my brothers best friend ➳ felix & benjamin

tjugofem

Ellas perspektiv

Jag ligger halvdöd i sängen efter alla tårar som forsat ner för mina kinder som vattenfall. En enda stor röra skulle jag vilja beskriva min situation som. Nu med resultatet i handen känner jag mig egentligen ganska dum som frågade Ogge om han ville fejka att vi dejtade. Det bästa hade bara varit om jag hade kunnat gå straight up to Felix och sagt ordagrant allt jag känner och tycker. Vilken idiot jag tycker att han var som har behandlat mig som skit men samtidigt hur otroligt mycket jag tycker om honom ändå. 

Jag tycker om honom fast att jag vet att det inte är bra för mig. Och jag lowkey hatar mig själv för det. 

Jag har lyckats hålla mig fri från tårar den senaste halvtimmen och försöker peppa upp mig själv igen. Förr eller senare måste jag ju ta tag i mitt liv, oavsett hur deppig jag är. 

Det ringer på dörren och någonstans inom mig förstår jag genast vem det är som står på andra sidan av ytterdörren. Klockan är strax efter 12 på en vardag. Mamma ska vara iväg hela dagen och alla mina andra syskon är borta, antingen i skolan eller på jobb. Med en tung suck lämnar jag min otroligt mysiga säng för att ta mig ner för trappan och sedan vidare bort mot ytterdörren. 

Jag trycker ner handtaget och öppnar dörren. Precis som jag förväntade mig står Felix utanför dörren med oro i blicken. Åter igen lämnar en suck mina läppar under tiden som vi först bara står och tittar på varandra. 

"Kan vi prata?" frågar han och jag nickar. För att han ska kunna komma in flyttar jag mig åt sidan och han kliver in i huset. Under tiden han håller på att ta av sina ytterkläder går jag in till vardagsrummet där jag sedan slänger mig ner över soffan. När Felix kommer gåendes sätter jag mig ordentligt upp så att han också ska få plats att sitta ner i soffan. 

"Så för det första, jag vet om att du inte dejtar Ogge på riktigt, du vill bara göra mig avis" säger han och gör det svårt för mig att hålla masken. Med munnen lite vidöppen och uppspärrade ögon avslöjar jag mig själv utan att behöva be någon annan göra det. Egentligen kan jag ju inte vara säker på att han vet det, men nu lär han definitivt göra det. 

"Varför tror du ens att jag började dejta Matilda? jag hatar den tjejen. Allt var bara för att göra dig avis eller nervös typ" fortsätter han och jag lägger mina armar i kors över mitt bröst. Han suckar tungt medan hans ögon gräver sig djupare in i mig och jag får en känsla av att det kommer brista för mig när som helst nu. 

"Snälla..snälla ge mig en andra chans, jag vill ta ut dig på dejt igen" 

Jag suckar lite tystare denna gången och min hjärna sätter igång att arbeta. Valet jag står inför är inte lätt och jag vet inte vad jag borde eller vad jag vill välja. Antingen säger jag ja och så riskerar jag att han kommer såra mig igen. Eller så säger jag nej men då förlorar jag ju min drömkille. 

"Okej" pressar jag fram. "Men detta blir din enda och sista chans, fuckar du upp det är det över för gott" lägger jag till och han nickar hastigt på huvudet. "TACK" utbrister han glatt och nästan flyger in i min famn. Jag kramar om honom tillbaka, dock fortfarande lite skeptiskt med tanke på allt. 

"Var klar vid åtta ikväll" säger han sedan och reser sig upp från soffan igen. 

***

Precis som han sa åt mig tidigare idag är jag färdig klockan åtta. Jag har tagit på mig ett par vita jeans och en mörkblå blus till det. Jag står redo precis innanför ytterdörren och bara några sekunder efter att ringklockan låter, har jag öppnat dörren och möts av en leende Felix. 

"Hej, wow, du är så vacker" säger han direkt medan hans ögon granskar hela mig. Sedan tar han ett steg fram och kysser mig på kinden, precis som killarna i filmer brukar göra. "Här, dessa är till dig" säger han och räcker fram ett par rosor till mig. De är alldeles blodröda och ser helt underbara ut. 

Han har verkligen förvandlats till en drömkille från en film. 

"Men oj, wow tack, så fina" säger jag och tar emot rosorna. Jag skyndar sedan in till köket där jag snabbt sätter ner de i en vas med vatten innan jag går tillbaka till Felix igen som står och väntar vid dörren. 

"Redo?" frågar han och jag nickar på huvudet. "Ja" svarar jag med ett leende på mina läppar. Vi går ut till Felix bil och jag hoppar in genom passargerardörren, han genom förardörren. Det första jag ser till att göra när vi sitter där i bilen är att messa till Ogge. Vi kan ju inte fejka att vi dejtar längre när enda anledningen till det nu har fuckats. Felix vet ju om det så då är det ju inte direkt lönt att fortsätta med det. 

"Ella" säger Felix plötsligt och jag tittar över mot honom. "Ja?" säger jag nyfiket och väntar på att han ska fortsätta prata. "Förlåt, förlåt för allt jag har gjort mot dig, du förtjänar verkligen inte det..jag bara....jag har varit en idiot okej. Så förlåt, verkligen" säger han och fortsätter att hålla blicken på vägen. 

Trots att det han gjort har sårat mig ordentligt kan jag inte låta bli att spricka upp i ett litet svagt leende. Att han skulle be om förlåtelse såhär trodde jag inte direkt. Men jag uppskattar det verkligen. 

"Och jag vet att detta kanske kommer lite tidigt men..jag vill gärna kalla dig för min, så vill du bli min flickvän?" frågar han och jag spärrar chockat upp ögonen. Mitt i denna chocken är det lite svårt att tänka klart men innerst inne vet jag ju vad jag verkligen vill. 

"Ja, ja det vill jag".