my brothers best friend ➳ felix & benjamin

9

Ellas perspektiv

Solens strålar tittar in genom mina rullgardiner och lyser mig rakt i ansiktet. Jag vaknar upp med blöta kinder och ett tungt huvud. Helst av allt hade jag gärna sovit genom hela denna dagen. Och nästa. Och nästa igen.
Det har inte blivit mycket sömn för mig inatt utan natten har bestått av gråtande. Hela natten har jag gråtit. Så jag antar att jag kan liknas med en zombie vid utseendet just nu.

Och det värsta av allt är att jag verkligen inte förstår något alls. Inte det minsta. Jag förstår verkligen inte hur han kunde göra så mot mig. Hur han kunde leka med mina känslor på det viset? Han har ju hela tiden agerat som världens gullegris & jag har ju känt honom väldigt länge och alltid tyckt det. Att han skulle vara kapabel till att kunna nämnas som en player kunde jag aldrig tro.

Dock måste jag erkänna att det är en liten del av mig som tycker detta är bra. Jag slipper ta den jobbiga diskussionen med Benjamin nu när det ändå inte kommer bli något mellan mig och hans bästa vän. Men annars suger det mesta just nu.

Jag suckar tungt innan jag sedan reser mig upp så jag sitter upp i sängen. Det är inte mycket som lockar mig i nuläget så jag sträcker mig efter min dator och lägger mig sedan ner i sängen igen. Idag kommer nog bli en sängliggar-dag för min del.

Jag trycker mig in till Netflix och börjar scrolla runt efter någon film att se. Efter flera minuter av letande bestämmer jag mig för att titta på To All The Boys I Loved Before, trots att jag sett den minst fem gånger.

Plötsligt hör jag hur min mobil vibrerar på nattduksbordet intill sängen. Jag sträcker mig efter den för att se vad som händer. Det är ett sms. Från Felix.

Felix;
Vill du ses? ;)

Med tanke på att jag fortfarande är sur på honom slutar det med att jag inte svarar honom alls. Jag pressar tillbaka mina tårar samtidigt som bilden av igår spelas upp i min hjärna.

Fine. Det kan lika gärna bara vara en vän för honom. Men grejen är. Det såg verkligen inte ut så. Det såg definitivt ut som att det fanns något mellan dem.

När jag har sett klart filmen bestämmer jag mig för att iallafall försöka ta tag i mitt liv. Jag reser mig sömnigt upp från sängen och bäddar den innan jag virar min morgonrock om mig och går ner till nedervåningen.

Jag ser hur Benjamin sitter i soffan och tittar på en film så jag går in till vardagsrummet.

"Hej Ben-"

"Stick Ella" säger han surt utan att ens vrida sin blick mot mig. Jag höjer förvånat ögonbrynen och lägger sedan mina armar i kors över bröstet.

"Jag lämnar inte förrän du säger vad som har hänt" säger jag bestämt och tittar oroligt mot Benjamin. Med tanke på att jag endast grottat in mig i mitt rum sen igår kväll förstår jag inte vad jag har gjort för att han ska vara så irriterad på mig.

Han muttrar något som är helt ohörbart för mig och jag suckar uppgivet. Jag ska precis lämna honom ifred när jag upptäcker de små märkena på hans hals. Märkena så liknar sugmärken.

Det är definitivt något som inte stämmer och det är definitivt något som han döljer. Och jag har en känsla av att det har något med Linnéa att göra.

***

Nu är det måndag morgon och oavsett hur mycket jag vill stanna hemma så förstår jag att det inte är möjligt. Även denna natten sov jag urdåligt så jag kommer att gå runt som en zombie idag.

Det är med sömniga steg som jag kliver in genom skolans ingång. Jag har inte hört mycket av Benjamin heller för den delen. Han har bara surat för sig själv så jag vet fortfarande inte varför han är sur eller vad som har hänt. Och jag känner ju honom så jag vet att det inte är lönt att försöka. Han berättar det när han känner för det.

När jag nästan är framme vid mitt skåp råkar jag av misstag krocka in i någon. Dock lyckas jag hålla mig kvar ståendes, men jag vacklar till lite. Jag tittar upp mot personen jag krockat in i och mitt hjärta stannar till.

Hela vägen till skolan har jag gått igenom hur jag ska göra för att undvika Felix hela dagen. Och allt verkade som en perfekt plan. Men det första jag gör är att stöta på honom.

Wow. Bra jobbat Ella.

"Varför undviker du mig?" frågar han med en besviken röst. Jag tittar upp på honom samtidigt som jag inne i min hjärna försöker ta ett beslut vad som är bäst att göra i denna situationen.

Jag suckar och utan att svara honom går jag vidare i korridoren till salen jag ska ha lektion i. Vår lärare har redan kommit dit & dörren är öppen. Inne i klassrummet ser jag att Wiktoria redan har kommit dit så jag går in och sätter mig bredvid henne.

"Har det hänt något?" frågar hon direkt när jag satt mig ner. Jag nickar långsamt och sedan berättar jag allt för henne. Jag berättar allt om hur jag såg Felix vara med en annan tjej på ett fik. Jag berättar allt om hur Benjamin betett sig skumt och hur det förmodligen handlar om Linnéa. När jag är färdig känner jag mig nästan helt tom inombords.

Wiktoria lägger sina armar om mig och kramar om mig hårt. "Men gumman, det kommer bli bra. Allt kommer lösa sig. Och om det nu är så att Felix vart med dig och henne samtidigt så är han en idiot" säger hon och jag nickar långsamt.

Precis innan lektionen börjar får jag ett sms. Jag plockar upp mobilen och läser på den upplysta skärmen.

Felix;
Kan vi ses bakom skolan vid bänkarna efter sista lektionen? Vi behöver prata. Om oss.

//
Helloooo. Hoppas att ni tycker om kapitlet!! Jag ska försöka få till någon mer regelbunden uppdatering på denna & mina andra böcker.

Om ni gillar Hov1 så har jag nyligen släppt en Snapchat-bok med Dante & den 1 januari 2019 släpper jag en Instagram-bok med Noel (den finns uppe i min profil)

Kram ❤️