Ellas perspektiv
"Så, vad tycker du om att vi tar med citatet av hon Magdalena som en typ inledning?" frågar jag honom med datorn framför mig och arbetet i högsta hugg. Vi har suttit och arbetat i kanske trettio minuter nu. Eller okej, jag har arbetat medan Felix har latat sig bredvid mig.
"Jo...det..det låter väl bra." Jag tittar över mot honom och ser hur han nonchalant rycker på sina axlar vilket får mig att sucka uppgivet. Till en början var jag faktiskt nöjd med min partner inför detta arbetet, men nu kan man väl säga att jag har ändrat mig ganska mycket.
"Kan vi inte ta en paus nu?" frågar han medan han lägger sin arm över mina axlar och drar mig närmre honom. "Ehm..okej" säger jag nervöst innan jag biter mig löst i underläppen. Hans påverkan på mig är helt galen och jag vet knappt vart jag ska ta vägen.
"Vad är det för fel? Gör jag dig nervös?" viskar han i mitt öra innan han börjar krama om mig hårdare från sidan. Jag vrider mitt huvud tillräckligt mycket för att våra blickar ska mötas och hans läppar hamnar plötsligt ovanpå mina. Han kysser mig hårt och till en början kysser jag tillbaka men när jag väl får lite vett i skallen drar jag ifrån.
"Vi kan inte göra detta Felix" säger jag och hoppar längre bort från honom i soffan. Han tittar oförstående mot mig innan en högljudd suck lämnar hans läppar. "Men varför inte? Vi båda vill ju detta" säger han nästan lite irriterat men jag bara skakar på huvudet.
"För att Benjamin säger att jag inte får träffa dig mer, får han reda på detta kommer han bokstavligen döda mig och jag vill inte dö" säger jag och småskrattar lite för att försöka lätta upp stämningen. Vi ska ju trots allt skriva en uppsats tillsammans och jag vägrar få dåligt betyg för att vi två inte kan samarbeta.
"Förlåt, jag måste dra, det börjar bli sent" säger jag ursäktande innan jag reser mig upp från hans soffa och tar mig ut till hallen där mina ytterkläder hänger. Jag drar på min jacka och därefter mina skor. "Hejdå" säger jag till Felix som också kommit ut. Om jag inte ser fel så tycker jag det ser ut som att han har tårar i sina ögon. Det gör ont att se honom sådär men jag är för förvirrad just nu för att jag ska kunna tänka klart.
"Hejdå" säger han med en nedstämd röst och jag öppnar dörren ut till den kalla natten.
***
Felix perspektiv
Det är dagen efter Ella var hemma hos mig för att arbeta med uppsatsen. Tydligen är hon sjuk idag men det är något med det som inte riktigt känns som sanning. För hon mådde ju väldigt bra igår iallafall.
Jag skriver ett snabbt sms till henne när Benjamin är tillräckligt långt ifrån mig för att inte kunna se vem jag messar med.
Felix;
är du ok??? hörde att du var "sjuk"?Felix;
undviker du mig Ella?Felix;
jag ser ju att du har läst?? svara snällaFelix;
HALLÅ"Felix, babe" hör jag en ljus röst säga och jag tittar upp. Direkt ser jag Matilda komma gåendes mot mig med ett stort leende över sina läppar och jag stönar irriterat. Bara av att se henne gör mig irriterad.
"Förlåt men jag kan inte göra detta mer, jag har bara dejtat dig för att jag ville göra Ella avis" slänger jag ur mig så fort hon kommer fram till mig. Det är lika bra att få det överstökat med en gång. Hon tittar chockat mot mig och lägger sedan sina händer i kors över bröstet.
"Men hon dejtar ju Ogge" säger hon spydigt och jag blir tyst, vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Det stämmer ju. Oavsett hur mycket jag önskar att det inte var sant så är det ju faktiskt sant.
"Det gjorde ont va?" frågar hon och fnissar till lite. Jag himlar med ögonen och går sedan ifrån henne bort till mina andra vänner där jag direkt berättar att jag gjort slut med Matilda. Det lär bli en liten snackis på skolan och jag ogillar ju Matilda så grovt så då kan jag lika gärna få det ur mig direkt. Men i bakhuvudet snurrar tankarna på Ogge och Ella runt.
Allt jag önskar är att vara vid Ogges position nu, men det är jag inte. Och det gör så j*vla ont.
VOCÊ ESTÁ LENDO
my brothers best friend ➳ felix & benjamin
Fanfic"Men hallå, vad gör vi om han får reda på det?" Hela jag är full av panik när jag säger den meningen och det hör man säkert på min röst. Men han verkar hur lugn som helst. Ett litet leende leker över hans läppar. "Det kommer han inte" säger han och...