my brothers best friend ➳ felix & benjamin

3

Ellas perspektiv

Just nu är klockan 20.00 vilket innebär att det är en helt timme kvar tills festen börjar. Jag och Wiktoria har bestämt oss för att börja fixa oss nu då vi verkligen vill få fram vår allra bästa sida inför festen. Detta är väl egentligen inget jag normalt brukar göra men jag känner väl att det är kul att göra ibland. 

Wiktorias mål är ju självklart att se så bra ut som möjligt för att imponera lite på Johan men själv vet jag väl inte riktigt. Eller okej. Jag ska vara ärlig. Det finns såklart en viss kille på festen som jag gärna vill visa upp mig för eller så. Om han ens kommer, men det hoppas jag. Och den killen är såklart Felix. Jag tror att Benjamin har sagt något om att han skulle dra dit så jag antar att även Felix kommer att följa med honom dit. Men vi får väl se. 

Wiktoria har på sig en tight, nude-färgad klänning matchat med ett par nude-färgade klackar. Klänningen får hennes former att bli extra tydliga och jag ska inte ljuga. Min bästa vän ser faktiskt väldigt bra ut nu. Och egentligen hela tiden men ni fattar. 

Min outfit blev väl egentligen liknande hennes. Jag har på mig en röd, tight klänning med ett par vita klackar. Jag och Wiktoria har väldigt lika klädsmak och brukar alltid låna varandras kläder och accesoarer osv. Det är väldigt användbart kan jag ju meddela. 

Jag vet att man inte ska klä sig för någon annans skull men jag hoppas verkligen att jag kan få Felix ögon på mig ikväll. Jag har väl egentligen alltid varit lite osäker på mig och hur jag ser ut och sådant men idag känner jag inte av något alls. Jag mår så bra och ser så bra ut och allt är bara rätt. 

"Vi ser så bra ut" utbrister Wiktoria medan vi speglar oss i hennes helkroppsspegel. "Det gör vi verkligen. Är du redo?" frågar jag henne och hon ler brett mot mig. "Aldrig varit mer redo" svarar hon och vi börjar röra oss ner till ytterdörren för att dra hem till Wiktorias pojkvän. 

Jag känner på mig att detta kommer bli en kväll jag sent kommer glömma. 

***

Vi kommer äntligen fram till festen och wow, Johans hus är verkligen enormt stort. Direkt när vi går in genom ytterdörren slås en doft av svettiga människor, alkohol och droger. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara såhär stort. 

"Ella, kom igen, vi hittar något att dricka" säger Wiktoria och jag nickar. Vi pressar oss igenom folkhavet och ganska snart räcker hon en röd mugg mot mig. Jag är normalt inte den som dricker alkohol och är väl ganska skeptiskt till det hela men jag antar att ett glas inte skadar? Eller?

1 glas blev till två och två blev till fyra och jag..ni kan säkert lista ut hur det gick sen. Efter ett tag är jag inne på mitt tionde glas och oerhört full. När jag letar efter Wiktoria ser jag henne ganska fort stå mot en vägg och hånglar med Johan. Toppen. Då antar jag att jag är själv här alltså. 

Jag ställer ifrån mig den röda muggen och tar mig sedan ner till dansgolvet där det kryllar med folk. Musiken dunkar högt från högtalarna och jag börjar dansa med i takt till musiken. Efter ett tag har jag lyckats hitta till ett annat tjejgäng på ungefär fem personer som jag dansar och skrattar med. Men det är så mycket folk att jag ganska snart tappar bort dem och mig själv. 

Jag står kvar på dansgolvet, som för övrigt är Johans vardagsrumsgolv, men det är så svårt att lokalisera sig här inne. Dels på grund av trycket från de andra ungdomarna men även dels på grund av att jag är så pass full som jag är. 

Plötsligt känner jag två stora händer som pressas hårt mot mina höfter bakifrån. Jag rycker till av den plötsliga beröringen och vänder mig om. "Du ser så jävla bra ut" säger Felix. Jag granskar honom från topp till tå, så gott som det går. Han ser bättre ut än någonsin och jag antar att även han har fått i sig en gnutta alkohol. 

Jag behöver inte tveka en sekund innan jag lägger upp mina händer runt hans nacke och vi börjar dansa tillsammans. Våra ansikten är så nära varandra att jag känner hans varma andedräkt mot min hud. Varje gång han andas sprider sig en rysning ut över hela min kropp. 

Jag är fullt medveten om att Benjamin är här någonstans bland folkmassan men jag är så full att jag inte bryr mig en sekund om det. 

Vi dansar i flera minuter innan han plötsligt stannar till och lutar sig fram mot mitt öra. "Kom, följ med mig" säger han högt så att jag ska höra. 

Hans blick sveper över folkhavet, förmodligen letar han väl efter min brorsa. Jag antar att han inte kunde se honom för några sekunder senare tar han tag i min hand och börjar gå bort från alla människor och upp på övervåningen. 

Trots att jag är väldigt full känner jag fortfarande hur mitt hjärta bultar fortare än någonsin. Visst, det kan bero på mängden alkohol i min kropp men det är någon form av adrenalinkick i min kropp just nu. 

Jag tittar ner på våra händer medan vi går upp för trappan. Våra händer passar perfekt tillsammans precis som om de vore gjorda för varandra. Trots att det var lite vingligt tar vi oss äntligen upp till övervåningen. 

Min första tanke var att han skulle ta oss till ett enskilt rum, eller iallafall att vi skulle stanna där vi kom upp. Men det verkar som om Felix har en annan idé.

"Felix, vart ska vi?" säger jag och fnissar. 

"Det är något som jag vet och du får ta reda på" säger han och blinkar mot ena ögat mot mig. Mitt hjärta slår dubbelt så fort som tidigare och jag ler brett mot honom. 

"och..framme" säger han efter ett tag. Han har tagit upp oss till balkongen högst upp i huset och wow, detta är den finast utsikten jag någonsin har sett i hela mitt liv. Solen håller på att gå ner och himlen skiftar i färger. Jag är totalt mållös där jag står på balkongen med Felix. 

Jag tittar över mot Felix och märker att han redan tittar på mig. Han har en rodnad över sina kinder. Jag lägger märke till att våra händer fortfarande är ihopflätade och av en ren reflex lossar jag händerna och lägger upp mina på räcket. 

"Sluta, släpp inte mina händer, jag gillar det" säger Felix och tar tillbaka min hand till sin. Denna gången är det min tur att rodna, och jag rodnar mycket. Förmodligen ser jag ut som en tomat just nu. 

Plötsligt lyfter han upp sin andra hand och smeker min kind försiktigt. "Du är så vacker, det vet du va?" säger han. Jag bara tittar mot honom, försöker komma fram till vad som händer. Varför han plötsligt agerar såhär mot mig. 

Jag känner hur han gör avståndet mellan oss mindre och åter igen hamnar våra ansikten så pass nära varandra att jag känner hans varma andetag mot min hud. 

Och innan jag vet ordet av det möts våra läppar i en perfekt kyss. Våra läppar passar perfekt mot varandra och allt känns så rätt. Så bra och så perfekt. Enda tills jag kommer att tänka på Benjamin. Felix är hans bästa vän, detta är så fel.

Jag avbryter kyssen. "Felix, du är min brorsas bästa vän, vi kan inte göra detta" säger jag oroligt och tar ett kliv tillbaka. "Ella, oroa dig inte, det känns rätt, ellerhur..?" frågar han mig. Hela grejen är fel men han har rätt, allt känns så rätt. 

"Men hallå, vad gör vi om han får reda på det?"

Hela jag är full av panik när jag säger den meningen och det hör man säkert på min röst. Men han verkar hur lugn som helst. Ett litet leende leker över hans läppar.

"Det kommer han inte" säger han och rör sig sedan närmre mig.

Hans händer kupar mitt ansikte försiktigt och innan jag hinner blinka ligger hans läppar på mina åter igen.