Granger - Malfoys 𝕵𝖀𝕷 🇸🇪

✨️5:E DECEMBER✨️

När jag steg ut ur spisens gröna flammor där hemma efter jobbet hörde jag skratten och rösterna från köket.
Jag gick dit för att se vad familjen pysslade med och det visade sig att de verkligen pysslade.
Julpyssel för att vara exakt.
Hela köksbordet var täckt med granris, kottar, äpplen, röda band, snören och ståltråd, mistelkvistar och järnek.
Draco lade märke till mig först och steg upp för att komma och välkomna mig med en kyss.
"Vad gör ni för något?" undrade jag nyfiket och gick närmare bordet.
"Barnen ville göra något, så vi bestämde oss för att pyssla lite. Vi gör en stor krans som kan hänga i taket ovanför bordet vid julmiddagen och lite små dekorationer att sprida i huset", sa Draco.
"Titta mamma!" sa Rose stolt och visade upp en granrisbukett med några kottar som hon knutit ett rött band om så att den gick att hänga upp.
"Jättefin", berömde jag henne.
Scorpius hade tydligen målat kottar vita, innan han bestämt sig för att mumsa på ett äpple istället.
De hade även gjort en krans av tallkottar med en röd sidenrosett i nederkant och en massa granrisknippen som gick att hänga upp.
"Vill du vara med, mamma?" undrade Rose.
"Absolut, men jag ska nog byta kläder först", sa jag och gick upp till övre våningen.
Det doftade granris i hela huset, vilket gav en mycket julig känsla.

Snart var jag tillbaka nere i köket igen i lite mer oömma kläder och gjorde dem sällskap vid köksbordet.
"Vi tänkte att vi kunde pynta buffébordet lite med granrisdekorationer vid den stora middagen", sa Draco och hjälpte Rose och knyta ett rött band runt nästa knippe som hon samlat ihop.
"Det låter som en bra idé. Vi tar ju inte in granen förrän några dagar senare, så det vore trevligt om det doftade lite granris i huset", sa jag och försökte se vad jag skulle börja med av allt som låg på bordet.
"Kan vi inte ta in den lite tidigare i år när vi ska ha julmiddagen här?" undrade Rose.
"Nej, jag tror att det blir bäst om vi tar in den först den 23:e, som vi brukar. Den mår inte bra av att stå här inne och trivs bäst ute. Dessutom så blir det sexton barn i huset under julmiddagen om alla ungar kommer med. Den granen lär inte få det lätt med alla lekande barn runt sig, det kan jag lova", sa jag och Draco log.
Sedan skakade han på huvudet.
"Jag kan redan föreställa mig ljudlarmet. Det är ju många i samma åldrar dessutom... Blir det verkligen sexton?"
"Ja. Harry och Ginny har två barn, Ron och Padma har två, Luna och Rolf har två, George och Angelina har två, Bill och Fleur har tre, Percy och Audrey har två och så har vi Teddy Lupin. Det blir fjorton och sedan räknar vi förstås in våra egna i det, så blir det sexton. Sexton barn mellan tio och ett år. Har vi inte haft öronbedövande ljudlarm här i huset tidigare så lär vi sätta våra öron på nya prov den dagen, det är i alla fall säkert."
Draco suckade djupt, som om den insikten slog honom nu när jag sa det.
"Jag tycker att det ska bli roligt att träffa alla. James är rolig att leka med... Precis som Teddy och Panju... och Molly, Fred och Louis och Dominique..."
Rose såg fundersam ut som om hon inte var säker på om hon kommit ihåg alla.
Jag var ganska säker på att hon kommit ihåg alla som hon brukade leka med. De som var jämngamla med henne. Albus, Hugo, Lucy, Roxanne, Victoire och Lunas tvillingpojkar Lorcan och Lysander var mer i Scorpius' ålder.
Det skulle bli väldigt roligt att träffa alla och umgås hela kvällen med dem, men samtidigt skulle det bli en utmattande utmaning med alla barn. På ett sätt var det tur att vi alla hade barn i något sånär lika ålder då de kunde leka med varandra, men samtidigt var det ganska jobbigt också. Barn i den åldern lekte inte alltid tyst och lugnt och framför allt när de samlades i större skara.

En tanke slog mig plötsligt och jag såg på Draco.
"Ska vi kanske ha gästrummet redo, ifall någon väljer att stanna över natten?" undrade jag.
Draco ryckte på axlarna.
"Med en välfungerande spis så har jag svårt att tro att någon skulle behöva stanna övernatten, men för all del. Vi kan se till att det är i ordning ifall någon vill sova där. Om inte annat kan det vara bra att lägga trötta barn där om det skulle behövas - om barnen somnar innan föräldrarna vill åka hem."
Jag nickade.
Det lät som något som var fullt möjligt.
Ett vilorum för trötta barn var något som säkert skulle uppskattas.
Gästrummet låg dessutom ganska nära köket där vi planerade att duka långbordet, vilket alltid var en fördel.

"Ska vi stöpa några ljus när vi ändå håller på?" undrade jag.
Draco gav mig en skeptisk blick.
"Med tanke på att vi inte har så stor erfarenhet av det så lär det inte bli några imponerade kreationer, om vi nu inte använder magi förstås", tyckte han.
"Kan man stöpa ljus själv?" kom det från Rose, vilket tydde på att vi inte skulle ha så mycket att välja på.
"Vi kan ju smälta stearin och hälla det i formar med en veke i. Det är inte så krävande och barnen har lättare för att göra så mycket som möjligt själv... Och så tar det inte så länge att göra, vilket är bra med tanke på att vissa inte har så mycket tålamod."
Jag utväxlade en lite road blick med Draco.
Det var utan tvekan Scorpius som dök upp först i våra tankar när det gällde bristande tålamod. Tog det mer än några minuter att göra så tröttnade han snabbt.

Snart hade vi några meter med girlanger av mistel och järnek gjorda och flera fina prydnader att dekorera huset med inför middagen med alla vänner och bekanta.
Girlangerna skulle vi ha längs väggarna uppe vid taket och prydnaderna var Rose snabb med att börja planera placeringar åt.
För att allt skulle hållas fräscht tills det var dags att använda dem så bars allt ut till trädgårdsskjulet bakom huset.
Sedan gav Rose och jag oss på jakt efter alla ljusstumpar och avbrutna ljus som vi kunde smälta och göra nya ljus av. Vi fick även leta efter behållare att hälla stearinet i så att det skulle få stelna. Veke ordnade vi genom att dra loss de som satt i de avbrutna ljusen, så det var ju tur att vi sparat dem. Ljusen skulle högst antagligen inte bli några storstilade mästerverk, men Rose var i alla fall nöjd.
Draco ställde kastrullen med stearinbitar på spisen samtidigt som han värmde maten som han förberett tidigare.
Undertiden städade jag undan efter pysslet vid matbordet.
Rose och Scorpius var mycket nyfikna på stearinsmältningen, så Draco fick stå och vakta på dem att de inte brände sig på spisen eller släppte ner stearinbitarna så att det riskerade att sprätta.

Snart hade jag dukat bordet och stearinet var upphällt i formarna för att få stelna.
Medan vi åt satt Rose och sneglade mot stearinformarna, som om hon skulle kunna se hur ljusen skulle bli genom att titta på dem.
"De behöver nog stelna en bra stund innan vi kan ta dem ur formarna", sa jag i ett försök att få henne att koncentrera sig mer på maten.
Hon suckade.
"Vi kan ställa ut dem på altanen efter maten, så stelnar de nog fortare", sa Draco.
Rose nickade ivrigt och började äta med fart.
Draco och jag utväxlade en lite road blick medan vi fortsatte att äta.

Så snart vi ätit fick vi hjälpa Rose att bära ut ljusen och ställa dem på ett litet bord på altanen, innan vi gick in för att duka undan och diska.
Rose höll ett öga på dem genom fönstret undertiden och så snart vi trodde att det kunde vara läge att ta in ljusen så studsade hon upp för att vara med.
Ljusen blev helt okej och vi lovade att de skulle få pryda något bord när det var julmiddag.
Barnen hade tid att leka en stund till efter det, innan det var dags att gå och lägga sig.
När barnen hade sina pyjamasar på sig samlades vi hela familjen i Scorpius' säng för att läsa en julsaga som passade dem båda.
Draco och jag hade kommit överens om att vi skulle läsa ett kapitel varannan dag och turas om med läsningen.
Draco tog första kapitlet, så det var rätt mysigt att sitta bredvid honom med Scorpius i famnen och lyssna på sagan. Draco hade en trevlig röst att lyssna på och han hade precis lagom med inlevelse när han läste.
Jag blev nästan lite sömnig själv av sagoläsningen. Scorpius var varm i min famn och jag kunde även känna värmen från Draco. Den mysiga sagan till gjorde att jag kunde ha somnat där med kinden mot Dracos axel. Lyckligtvis klarade jag av att hålla mig vaken och snart kunde jag stoppa om Scorpius medan Draco gick för att bädda ner Rose i hennes säng.
Vi smög sedan ner till vardagsrummet medan barnen förhoppningsvis somnade ganska snabbt i sina sängar.
Jag tog fram boken som jag läst tidigare och satte mig tätt intill Draco i soffan.
Han log och lade en arm om mina axlar, även om han blev tvungen att hålla sin bok med en hand när han läste.
Där satt vi och myste framför brasan tills det blev dags att gå och lägga sig. Somliga kanske tyckte att rutiner var trista, men jag var helt nöjd med våra rutiner. Rutiner var lite av en trygghet och dessutom hade vi så mysiga rutiner så jag skulle inte vilja ändra på dem i vilket fall som helst.
Vi kunde fast få sitta där och läsa tätt tillsammans tills det var dags att gå och lägga sig när vi var gamla och grå.
Fick vi dålig syn kunde vi alltid sitta där och betrakta lågorna i den öppna spisen i stället.
Vår kvällsstund i soffan var i alla fall en rutin som jag skulle hålla fast vid så länge vi kunde.