Granger - Malfoys 𝕵𝖀𝕷 🇸🇪

✨️24:E DECEMBER✨️

Precis som väntat så frågade Rose redan vid frukosten om vi hade något planerat.
Jag valde att svara att det skulle bli en överraskning lite senare på dagen, men det var väl i stort sett det samma som att trycka på "tjat-knappen" utan att ge en orsak.
Rose och Scorpius undrade direkt vad vi skulle göra, vilket tid de skulle få överraskningen och när överraskningen skulle avslöjas, följt av en rad gissningar på vad det kunde vara.
Till slut valde jag att avslöja att vi skulle till deras farmor och farfar och att det var de som hade en överraskning.
Det blev lite lättare, för om det inte var jag själv som satt på överraskningen så mildrade det deras frågor lite.
Jag fick förstås avslöja när vi skulle ge oss av innan de började lugna sig då de fick en tid att sikta in sig på.

Till slut var klockan nästan två och vi tog på oss ytterkläderna i hallen för att ta oss till Malfoys herrgård.
Det blev snabbt tydligt att överraskningen skulle vara utomhus, så barnen började komma med lite gissningar igen.
Jag fick hålla mig för skratt när de föreslog att Lucius kanske byggt ett snöslott åt dem.
Det var faktiskt lite svårt att föreställa sig Lucius i full färd med att bygga ett slott i snön då han inte verkade vara typen som rullade snöbollar över huvudtaget.

Snart steg vi in i de gröna lågorna i spisen i samma ordning som vi brukade.
Draco och Rose dånade iväg i flammorna först, innan jag följde efter med Scorpius.
I Malfoys herrgård stod Lucius och Narcissa och väntade på oss som sist.
De var klädda i tjocka kappor och var tydligt klädda för att klara en lång vistelse ute i kylan.
"Så roligt att se er igen!" sa Narcissa glatt och slog ut med armarna mot barnen.
Barnen såg lite blyga ut, men de gick dit och lät henne krama dem.
De stod tätt tillsammans så att hon fick krama dem båda på en gång, vilket nog var lite av en trygghetsstrategi från deras sida.
Det var lite mindre läskigt att bli kramad av en halvfrämmande farmor om man inte behövde vara ensam om det.

"Vagnen står färdigt och väntar utanför", sa Lucius och gjorde en gest mot ytterdörren, innan han tog ledningen dit.
Vi följde efter i samlad grupp.
Ute på gårdsplanen, nära dörren stod en stor, svart släde som blivit pyntad med granris och framför den stod en stor, svart häst med silvriga bjällror i lokselen.
I släden fanns en mängd skinnfällar som alla var tjocka och fluffiga.
Barnen såg storögt på ekipaget medan de långsamt närmade sig.
"Sätt er bland de varma fällarna bak i släden, så sitter vi på kuskbocken", sa Narcissa medan vi gick mot släden.
Draco lyfte Scorpius så att han fick slå fötterna mot varandra för att bli av med så mycket snö som möjligt.
Det var ganska så välplogat framför herrgården, men lite snö fanns det ändå.
Rose fick sedan göra det samma.
"Mig behöver du inte lyfta", sa jag med ett leende mot Draco när jag satte mig på kanten till släden för att sparka snön av skorna själv.
Han log lite tillbaka, innan han följde vårt exempel och satte sig i släden.
Vi satte oss med barnen mellan oss då kanterna på släden inte var så höga.
De tjocka fällarna skulle utan tvekan hålla oss varma under färden, så vi behövde inte oroa oss för att barnen skulle frysa.
Lucius och Narcissa tog plats på kuskbocken med en filt av skinnfällar över benen, innan Lucius tog tyglarna och satte hästen i rörelse.
Barnen satt tysta mellan oss, men man märkte att det var spännande för dem.
Bjällrorna på selen klingade och skramlade lite orytmiskt medan hästen traskade ut längs vägen.
Höga, formklippta buskar gömde sig under tjocka lager med snö på var sida om vägen och snart passerade vi de höga, svarta grindarna som stod på vid gavel.
Vi kom ut till en väg som ledde genom skogen, under ett tak av snötäckta, knotiga grenar.
Snart ökade hästen till trav och den härliga, rytmiska klangen från bjällrorna ljöd medan vi färdades taktfast längs vägen.
Barnen log med hela ansiktet och jag väntade mig lite halvt att de skulle börja sjunga "Bjällerklang", men de satt bara tysta och såg sig om.