Granger - Malfoys 𝕵𝖀𝕷 🇸🇪

✨️14:E DECEMBER✨️

Fallet jag skulle läsa igenom på jobbet var en gammal grannfejd där två familjer som bodde nära varandra börjat bråka och det slutat med att den ena familjen förhäxat den andra familjens tupp. Familjen som förhäxat tuppen så att den lät som en gås när den skulle gala hade blivit åtalade och fällda för olagligt magiutövande, men den familjen hävdade nu bestämt att den andra familjen börjat fejden med att låta sina höns gå lösa varpå tuppen stått och galt precis utanför deras sovrumsfönster.
Det var en ordentlig soppa där man inte varit säker på vem som gjort vad och hur det i grund och botten börjat.
Tydligen var det två barn inblandade som börjat bråka och två ungdomar som blivit kära, vilket inte hade uppskattats av resten av familjemedlemmarna.
Ärligt talat gav fallet mig huvudvärk, men jag var inte den som backade för en utmaning.
Jag började göra anteckningar för att ha någon form av tidslinje att gå på och försöka se vad som egentligen gått fel.
Jag hade väl inte direkt ensamrätt på att avgöra om fallet skulle prövas om eller inte, men jag skulle göra efterforskningar och visa en högre domare vad jag kommit fram till, så mina efterforskningar skulle i alla fall ha en viss betydelse.
Jag var helt medveten om att jag inte skulle få börja med stora och viktiga fall, men kände inte att jag hade något att klaga på i vilket fall som helst.
Mina åsikter skulle tas i beaktande och det var en bra början för att med tiden få allt viktigare uppgifter.

Jag åt lunch med Harry i Ministeriets matsal innan jag återgick till mitt arbete.
Det var över lag väldigt lugnt på Ministeriet nu när så många var jullediga.
Det skulle bli spännande att se min nya arbetsmiljö när alla var på plats igen, även om det var skönt med en lite lugnare mjukstart.

Jag skrev de sista anteckningarna i min rapport om fallet när jag hörde flera steg som närmade sig utanför kontoret.
Med tanke på att det inte var så många på jobb just nu, så lyfte jag nyfiket blicken när stegen rörde sig mot min dörr.
Plötsligt skuttade Rose och Scorpius in i rummet med stora leenden.
"Hej, mamma!" ropade de i kör och klättrade upp i de två fåtöljerna framför mitt skrivbord.
"Hej. Vad gör nu här?" sa jag överraskat.
Draco dök upp i dörren med ett leende.
"De måste ju få komma och se var mamma jobbar nu", sa han och såg sig om i kontoret.
"Inte illa", sa han sedan och nickade gillande.
Rose och Scorpius gick fram till fönstret och såg ut med imponerade utrop.
Jag såg på klockan och insåg att det bara var en halvtimme kvar av min arbetsdag.
Tiden hade gått betydligt fortare än jag trott.
"Ska vi vänta på dig någonstans?" undrade Draco med blicken på alla papper jag hade framför mig.
"Nejdå. Jag kan avrunda här och fortsätta på... Efter julen."
Jag insåg plötsligt att jag skulle gå på julledigt efter den här dagen då jag varit på väg att säga måndag.
Det var först några dagar efter nyåret som jag skulle vara tillbaka på kontoret, vilket kändes lite konstigt.
Jag hade ju precis börjat infinna mig i min nya post, så att ta en paus på flera veckor var inte lika efterlängtat som det varit tidigare.

Jag plockade undan på skrivbordet medan resten av familjen såg på utsikten från mitt fönster.
"Ska jag visa er runt lite?" undrade jag när skrivbordet var redo att bli lämnat över julhelgen.
Barnen sken upp av iver och jag tog dem i handen på var sida om mig, innan jag tog med dem på en rundtur.
Draco följde med bakom oss och såg lite nyfiket på de saker jag visade dem. Barnens ögon var stora och runda mest hela tiden när jag visade dem unika förhörsrum, stora avdelningar och korridorer där man kunde se ut över den öppna gatan där man såg ner till åttonde våningen.
Allt verkade imponera på dem.
Vi gick även en sväng via Harrys kontor så att de fick se var han jobbade.
De tyckte att bilderna på efterlysta trollkarlar var lite läskiga, men ville ändå se på dem en stund med skräckblandad fascination.
Harry var inte sen att ta fram bilder på trollkarlar som redan var arresterade, varav vissa satt inspärrade på livstid i Azkaban.
Det var ganska kusliga personer och han berättade stolt om de kriminella som han varit med och stoppat själv.
Barnen var djupt intresserade av hans spännande yrke och han förklarade också att mitt jobb skulle bli att bestämma straffet för alla de kriminella som han hade på sina bilder.
Det imponerande på barnen och vi avslutade studiebesöket med en tur ner till den stora rättssalen där de värsta brottsförövarnas rättegångar hölls.
Det hade hunnit bli ganska sent innan runturen var över, så vi vågade oss på en titt när vi inte riskerade att stöta på så många andra.