Granger - Malfoys 𝕵𝖀𝕷 🇸🇪

✨️22:A DECEMBER✨️

Jag vaknade av att Draco rörde på sig bredvid mig.
Han låg med ansiktet nära mitt och suckade djupt precis vid mitt öra.
Jag log lite snett och försökte somna om.
Dracos arm låg tungt över magen då jag låg på rygg och han låg på mage med näsan nästan i örat på mig.
Hans andetag blev att kittla mig på halsen, så jag vände bort huvudet åt andra hållet och försökte vrida mig så att jag skulle ha bakhuvudet mot hans ansikte istället.
Draco vände sig plötsligt på sida och drog mig tätt intill sig med ett kraftfullt ryck.
Jag var nära att fnissa till, men lyckades vara tyst.
Hans varma bröstkorg trycktes mot min rygg i hans täta grepp, innan han lade kinden mot mitt huvud.
Hans andetag svepte nu förbi min axel istället, så det var i alla fall bättre än att ha hans andetag i örat.
Lite gulligt var det ju också att han drog mig tätt intill sig utan att ens vakna, men det var inte helt ovanligt att han gjorde så.
Jag log för mig själv och suckade lätt, innan jag gjorde ett nytt försök att somna om.
Jag var inte så trött längre, men det var väldigt skönt att bara ligga där och dra sig.
Dracos värme och doft kunde jag ändå aldrig få nog av, så det var lika bra att passa på medan vi hade morgonen för oss själva.

En god stund senare hördes ljudet av små fötter utifrån hallen, innan dörren öppnades och Scorpius smyger in i rummet.
Så snart han stängt dörren efter sig kommer han fram till sängen och kryper upp framför mig.
Jag drar in honom under täcket och håller kvar armen om honom.
Han lägger sig till rätta och snart har han somnat.
Det blir åter lugnt och tyst och jag tillåter mig att slumra till lite igen.

Nästa gång jag blir väckt så är det för att Rose smyger in i rummet.
Hon stänger också dörren efter sig och tassar fram till sängen, innan hon kryper upp i den i fotändan, så att hon kan kila ner sig mellan Draco och mig.
Draco vaknar till och hasar bakåt lite för att ge henne plats.
Efter det ligger vi hela familjen i sängen och bara slumrar en god stund.
Gårdagen hade varit så pass sen att inte någon av oss var särskilt pigga på att stiga upp.
Själv orkade jag inte ens titta efter vad klockan var.
Det spelade ändå ingen roll.
Vi kunde sova tills vi kände för att stiga upp i vilket fall som helst då vi inte hade något planerat alls under dagen.

Klockan var närmare tio på förmiddagen innan vi sist och slutligen klätt på oss och tagit oss ner till köket.
Barnen hade till slut blivit hungriga, så det var lika bra att stiga upp, så att vi inte hamnade i dåliga vanor.
Om man lade sig för sent och steg upp allt senare under några dagar så skulle det bara bli jobbigt att svänga tillbaka dygnet när man skulle tillbaka till vardagsrutinerna igen.

"Oj, vad det har snöat!" utropade Rose plötsligt.
Vi tittade alla ut och fick se en helt vit, snötyngd värld där träd och buskar hukade sig under de tjocka snödrivorna.
Det föll fortfarande några enstaka, riktigt stora snöflingor som sakta singlade ner i det redan tjocka täcket.
"Kan vi gå ut?" undrade Rose ivrigt.
"När vi har ätit", lovade jag.

Barnen var så ivriga att det blev en utmaning att få på dem alla ytterkläder, men snart kunde vi släppa ut dem, innan vi själva drog på oss våra kläder.
Så snart vi kom ut såg sig Draco noga om, innan han tog fram trollstaven och fick snön att snabbt och smidigt krypa upp i prydliga vallar på var sida om vägen.
Han fortsatte sedan med att göra lagom breda gångar i trädgården mellan huset och garaget och mellan ytterdörren och dörren på baksidan.
Barnen kastade sig i full iver ut i snön och kravlade runt i den så att de såg ut som små snögubbar på bara någon minut.
Det dröjde inte länge innan de började rulla snöbollar för att bygga saker.
Rose bestämde sig för att göra en snöhäst och Scorpius ville göra en snögubbe.
De stora snöbollarna blev snabbt tunga, så Draco och jag fick ge dem lite hjälp, men bara när de blev så stora att de knappt kunde rubba dem.
Motion var aldrig fel, så det gjorde inget att de fick jobba lite.
Dessutom var det deras egna projekt, så de fick göra så mycket som möjligt själva.
Roses snöhäst fick en ganska stor bakdel och en lite mindre framdel då hon inte räknat på avståndet som snöbollen skulle rullas.
Den var lagom stor en bra bit ifrån snöhästen, men Rose fixade snabbt saken genom att skala av lite snö medan hon byggde.
Scorpius behövde förstås hjälp med att lyfta upp snöbollarna så att de byggdes på höjden, men gjorde annars det mesta själv.
Snögubben avslutades med kvistar till armar, ansiktsdetaljer av småsten och en halsduk som jag trollade fram åt den.
Den röda halsduken kändes lagom julig, så den glada snögubben var en passlig juldekoration.