✨️15:E DECEMBER✨️

380 13 7
                                    

Barnen sov i alla fall lite längre för en gångs skull, men själv kunde jag ändå inte somna om efter att jag vaknat.
Helt lugn var jag inte inför vår bjudning till Malfoys herrgård, men det var i alla fall hanterligt.
Jag låg och myste i sängen tills jag hörde att barnen steg upp, så lite hade jag i alla fall fått ut av min sovmorgon.
Draco fick ligga kvar medan jag gick ner till köket med barnen och började med deras frukost.
"Ska vi göra något särskilt idag?" undrade Rose som alltid var pigg på aktiviteter.
"Ja, vi ska åka till farmor och farfar och äta middag i kväll", sa jag medan jag stod vid spisen och stekte ägg och korv.
Barnens ögon blev stora.
"Var bor dom?" undrade Rose.
"I en herrgård ute på landet."
"Vad är en herrgård?"
"Ett mycket stort hus med massor av rum."
Barnen utväxlade en blick fylld av förväntan.
De hade inte träffat sin farfar tidigare och aldrig varit hem till farföräldrarna.
Jag hoppads bara att det skulle leva upp till deras förväntningar.

Barnen var nästan färdiga med sin frukost när Draco kom ner till köket.
"Oj. Är ni klara redan?" sa han sömnigt och gäspade.
Jag log mot honom och hällde upp kaffe i hans mugg.
Jag gav sedan muggen åt honom tillsamman med en kyss.
"Jag vaknade tidigt, så jag följde med barnen ner när jag hörde att dom var i farten. Du stiger alltid upp tidigt med mig på vardagarna, så jag tyckte att vi kunde unna dig en sovmorgon", sa jag och satte mig vid bordet.

Draco och jag fick äta vår frukost i fred, även om vi hörde banens lek från vardagsrummet.

Lagom innan vi skulle iväg till Malfoys herrgård bytte vi om till lite finare kläder och gjorde oss i ordning.
Jag flätade Roses hår och lät henne ha ett av sina favorithalsband på sig.
I silverkedjan hängde ett silverhjärta smidet i ett vackert mönster av blad och rankor. Det ihåliga halsbandet innehöll ett blågrönt sken som lyste starkare ju mörkare rummet man befann sig i var. De större bladen var dekorerade med små diamanter och det blågröna skenet påminde om månsken genom djupt vatten.
Vi tog på oss nästan samma kläder som vi haft på julkortet, men jag valde en mörkgrön klänning för att inte riskera att smutsa ner mig i spisen.
Vita kläder var inte alltid ett bra val när man färdades med flampulver.

Draco steg in i spisen först och försvann efter att ha sagt Malfoys herrgård högt och tydligt

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Draco steg in i spisen först och försvann efter att ha sagt Malfoys herrgård högt och tydligt.
Jag tog ett djupt andetag, innan jag kastade in en kaskad med flampulver och steg in i de gröna lågorna.
Rose hade följt med Draco, så jag höll Scorpius i ett fast grepp i min famn när jag steg in i flammorna.
"Malfoys herrgård", sa jag tydligt, vilket kände underligt när jag alltid sa Malfoys villa när jag skulle hem.
Flampulvret dånade till runt mig och Scorpius och jag såg mängder med spisöppningar virvla förbi, innan jag steg ut mot Draco som stod med Rose i famnen och väntade på oss.
Flammorna försvann runt oss när jag steg ut ur spisen och plötsligt stod vi i den enorma entrén i den kusliga herrgården.
Hela vår nedre våning hade fått rum i entrén.
Narcissa och Lucius stod en bit ifrån oss och såg lite stelt obekväma ut, men de log artigt, även om det kändes lite ansträngt.
Rose såg med stora ögon på sina farföräldrar och hade smugit in bakom Draco lite, medan hon höll hans hand i ett fast grepp.
Scorpius kramade om min hals och kikade blygt på det blonda paret.
De såg mycket äldre ut än sist jag sett dem, vilket inte var så konstigt.
"Välkomma. Så roligt att se er", sa Narcissa mjukt.
Hennes blick drogs till barnen och jag fick en känsla av att hon gärna kommit fram och kramat dem, om inte barnen visat tecken på att vara lite för blyga.
Lucius såg lite intresserad ut när han mönstrade barnen.
Det var ju första gången han såg dem, så det var inte så konstigt.
Scorpius var säkert en kopia av Draco.
Jag hade inte sett bilder på Draco när han varit tre år, men deras drag var så lika redan nu att jag inte väntade mig mycket annat.
"Maten är inte riktigt klar än... så vi tänkte att ni kanske ville se er om lite innan vi sätter oss till bords?" föreslog Narcissa.
"Det skulle säkert barnen tycka om", svarade jag artigt.

Granger - Malfoys 𝕵𝖀𝕷 🇸🇪Where stories live. Discover now