Hermione och Draco bor med sina två barn i ett villaområde och december står för dörren. Var dag fylls med julstök och familjemys av olika slag medan julen sakta men säkert närmar sig.
En julkalender med Dramione-tema, men kan även läsas som julsaga...
Barnen hade tråkigt redan vid frukosten och ville hitta på något, men min fantasi ville inte samarbeta. Vi hade redan bakat, gjort godis, pysslat och handlat och det var för tidigt att börja med julmaten eller ordna gran. Granen hade vi tänkt gå ut i skogen och leta efter först på tisdagen och jag ville gärna vänta med det tills dess. Frågan var bara vad vi skulle hitta på att göra istället. "Vi kanske skulle höra om Potters och Weasleys skulle vilja följa med till sjön och åka skridskor?" föreslog Draco. Jag vaknade till. Det lät som en riktigt bra idé. Jag var inte säker på om Harry eller Ron kunde skrinna, men vi kunde ju kanske åka kälke på isen, eller något sådant? Det skadade ju inte att fråga om de ville hänga med. Om inte annat kunde barnen leka och roa sig på isen och sedan kunde vi tända en eld och grilla något. Beslutet var fattat och vi skrev genast brev till våra vänner för att höra om de var intresserade. Vi hade ett hornugglepar som bodde i skogen bakom vårt hus som kom när vi lockade på dem. Rent inofficiellt så var honugglan min och hanugglan Dracos, men vi använde dem fritt utan regler. Florentino och Fermina var döpta efter ett par i Kärlek i kolerans tid som dragits isär när Ferminas far inte godkänt deras relation, men oavsett hur mycket folk än hållit isär dem så hade deras kärlek bara blivit starkare. Det hade en fin innebörd, men så gillade jag namnen lite också, för givetvis var det jag som döpt dem. Hornugglor hade ett så komiskt, nästan förnärmat utseende, så jag tyckte att de var väldigt söta.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Snart hade vi skickat Florentino till Ron och Fermina till Harry. Vi hade skrivit att om de var intresserade så var det bara att dyka upp vid lunchtid, eller så snart de fått breven. Om inte kunde de skicka svar med ugglorna. Nu var det bara att vänta och göra så mycket som möjligt klart undertiden. Även om det bara blev vi, då vi hört av oss med så kort varsel, så skulle vi nog tillbringa dagen vid sjön ändå.
Picknickkorgen var packad, ungarna påklädda och allt vi behövde var samlat i en väska som jag gjort större invändigt för att den skulle bli så lätt att ta med som möjligt, men ändå ha plats med allt. Barnen satt i trappan och såg på spisen, som om våra gäster skulle dyka upp där om de bara vaktade på den tillräckligt länge. Draco hade gått ut för att ta fram kvasten och förbereda för avfärden, så jag stannade inne med barnen för att se om vi fick gäster eller inte. Florentino och Fermina var inte tillbaka än i alla fall, så det var svårt att veta om de fått förhinder.
Plötsligt flammade gröna lågor till i spisen och Ginny steg ut med Albus i famnen. Någon sekund senare kom James efter. Barnen studsade upp ur trappan och jublade när de hälsade på sina vänner. "Hej, vad roligt att ni ville komma. Är Harry på väg?" undrade jag glatt. "På sätt och vis... Eftersom vi behövde kvastarna för att ta oss till sjön så bestämde Harry sig för att komma hit med dem fågelvägen. Han är fortfarande lite för rädd om sin kvast för att våga klämma den genom skorstenarna - påstås han, men jag är rätt säker på att han ville ha en ursäkt att flyga som en dåre en lite längre sträcka", sa Ginny med ett brett leende. Hon släppte ner Albus så att han kunde leka med Scorpius. "Vilken underbar idé ni fick. Harry fick förklara för mig vad skridskor är för något och jag vet inte om jag vågar, men att åka till sjön och låta ungarna prova lät roligt. Annars kan vi ju trolla fram en kälke och dra dem efter kvastarna över isen", sa Ginny sedan. Jag log brett. "Det låter som be bra idé. Kälke är alltid roligt och det kräver inte lika mycket balans."
