Granger - Malfoys 𝕵𝖀𝕷 🇸🇪

✨️17:E DECEMBER✨️

Barnen sov inte så mycket längre dagen efter sin aktiva dag.
De hade tydligen tagit igen sig under natten och var lika nytra på aktiviteter dagen efter.
Jag hade däremot gärna sovit lite längre, men väcktes brutalt av att de studsade upp i sängen, virvlade runt och sedan sprang därifrån under höga skratt.
Draco stönade utdraget bredvid mig och verkade inte heller vara så pigg på att stiga upp. Dessvärre fanns inte så mycket att välja på, så det var bara att dra sig upp ur sängen och hasa ner till köket.

Barnen hade precis ätit sin frukost när plötsligt telefonen ringde.
Ljudet var så ovant att jag ryckte till.
Vi hade bara telefonen av en enda anledning och det var ifall mina föräldrar ringde, så jag var inte ett dugg överraskad när jag hörde min mammas röst när jag svarade.
"Kan vi möjligtvis få låna barnen idag? Vi hade tänkt baka och julstöka och det skulle vara så roligt om de ville vara här idag", sa mamma.
"Absolut. Kommer ni och hämtar dom, eller ska vi komma dit?" undrade jag.
"Å, vi ska ändå handla, så vi kan komma via er och hämta barnen när vi har vägarna förbi. Går det bra om vi kommer med en gång?"
"Visst. Det går bra. Jag ska se till att de är ordentligt klädda bara..."

Egentligen var det även jag som behövde klä på mig, men det behövde inte nämnas.
Barnen blev förstås glada när de hade ännu en dag med aktiviteter framför sig.
Draco hade somnat om, så jag drog bara snabbt på mig byxor och tröja innan jag såg till att barnen såg anständiga ut.
Rose behövde borsta håret och Scorpius behövde hjälp att klä på sig.
Jag hade fullt sjå att hålla dem sansade så att de inte väckte Draco.
Han kunde gott få sova.

Mamma hann inte fram till dörren innan jag öppnade den och släppte ut barnen.
Ivrigt rusade de bort till henne och kastade sig runt hennes ben.
Hon log förstås med hela ansiktet och kramade dem till baka, lika glad som alltid att se dem.
"Ska jag se till att de är hemma till middagen, runt fem?" undrade hon.
"Det blir bra det. Ha det så roligt."
Det sista sa jag med ett brett leende och vinkade åt barnen, som vinkade tillbaka innan de ivrigt följde med sin mormor till bilen som väntade på infarten.
Jag vinkade efter dem tills bilen försvann utom synhåll.
Inte för att jag var ivrig med att bli av med barnen annars, men en lugn dag var väl inte helt fel att unna sig?

Snart stängde jag dörren och tog ett djupt andetag.
Tystnaden var helt underbar.
Jag slöt ögonen och bara lyssnade en stund, innan jag lämnade dörren och gick upp till sovrummet.
Tyst drog jag av mig kläderna, bytte till nattlinnet och kröp ner bredvid Draco.
Han vaknade inte ens, så jag gosade ner mig bredvid honom och lyckades somna.

Jag vaknade av att Draco rörde på sig efter säkert en timme.
Utan att öppna ögonen hörde jag hur han gned sig i ansiktet och sedan gäspade.
Jag log lite för mig själv och sträckte på mig.
Han verkade ligga och lyssna en stund.
"Du?" frågade han försiktigt.
"Mm?"
"Vad sysslar ungarna med?"
Jag suckade lätt.
"Dom är hos mina föräldrar och julpysslar", svarade jag sedan.
"Så det är därför det är så tyst?"
"Mm..."
Han sträckte på sig och lade sig till rätta, med en arm över mig.
Han suckade djupt och vi blev liggande en stund till.

Jag var inte säker på om vi somnade om eller inte, men snart satte Draco sig upp.
"Kaffe?" undrade han.
"Mm..."
Han steg upp och gick ner till köket.
Jag gäspade och sträckte på mig, innan jag steg upp för att göra honom sällskap.

Det var så tyst och stilla när vi satt vid köksbordet och såg ut på vinterlandskapet utanför.
"Det är helt otroligt vad stor skillnad det blir när inte barnen är hemma", sa Draco efter en stund.
Jag nickade.
"Vad ska vi hitta på här hemma helt för oss själva då?" undrade han efter ytterligare en tyst paus.
Jag suckade lätt och mötte hans blick.
"Säkert hittar vi på något", sa jag med ett lite retsamt leende.
Han besvarade mitt leende.
"Frågan är väl snarare vad vi ska göra först?" sa han och gav mig en flirtig blick.
"Jag tänker börja med att dricka upp mitt kaffe... Sedan får vi se..." sa jag lite retsamt.