Hermione och Draco bor med sina två barn i ett villaområde och december står för dörren. Var dag fylls med julstök och familjemys av olika slag medan julen sakta men säkert närmar sig.
En julkalender med Dramione-tema, men kan även läsas som julsaga...
Jag satt med kaffekoppen i handen och försökte koncentrera mig på ansökningen framför mig. Någon ville ha tomteklädda pixi-gnomer i sin butik, vilket inte kunde bli annat än ett avslag, men jag försökte komma på ett bra sätt att motivera det på. Jag kunde inte skriva att bara en idiot skulle försöka något sådant då pixi-gnomer var kända för att förstöra allt i sin väg. Några förtrollningar skulle säkert få dem att lyda, men att lägga en massa besvärjelser på magiska varelser var inte direkt lagligt heller. Inte för sådana ändamål i alla fall. Jag suckade djupt och vände blicken mot min skrivmaskin. Jag fick nog börja med "Efter noga övervägande", eller något annat som fick det att låta som att jag tänkt på saken i lite mer än fem sekunder. Att det varit ett självklar nej från första blicken i pappret brukade inte folk uppskatta. Gjorde man så brukade de komma med invändningar och förslag, som om det fanns mängder av möjligheter bara man funderade lite längre på något som var helt omöjligt. En klunk kaffe till och så började jag långsamt skriva medan jag noga övervägde varje ord jag satte till pappers. Jag började bli bra på att formulera mig, så att även envisa personer förstod att jag menade allvar, men att de ändå inte kände sig överkörda eller idiotförklarade. Hur idiotiska de nu än var så var det onödigt att skapa dålig stämning.
Till slut kontrolläste jag dokumentet en sista gång, innan jag stoppade det i ett kuvert och skrev adressen till butiksägaren på kuvertet. Sedan suckade jag djupt. Bara en ansökan om att få göra kärleksbrygder för jobberknollar och en för turridningar på abraxanhästar till då, så började jag komma nära min kvot för dagen. Till och med det evighetslånga pepparkaksbaket lockade mer än jobbet just nu. Ärligt talat vore det nog roligt att byta jobb snart. Visst kände jag att jag gjorde mycket nytta, men det var väldigt tradigt. Folk hade så urdumma förfrågningar ibland och så störde det mig när jag fick rapporter om misskötta djur och plågade husalfer lite nu och då. Jag hade tyckt om att stifta lagar mot sådant. Det var något jag kunde se mig själv jobba med. Att upprätthåla dem via pappersarbete var inte lika roligt.
Till slut var klockan tillräckligt mycket för att jag skulle våga smita hem. Kvickt plockade jag undan och gick till klädhängaren vid dörren där min arbetskavaj hängde. Mitt kontor var inte stort och jag hade inte mycket till utsikt utanför fönstret heller. En korridor som sällan användes var inte min uppfattning om utsikt. Inte var kontoret särskilt rymligt heller, även om kontorets storlek inte hade så stor betydelse. Jag slängde en blick på skrivbordet för att försäkra mig om att jag inte missat något, innan jag steg ut ur kontoret och låste dörren efter mig. Med raska steg gick jag mot hissen för att åka ner till entréplanen. En spis hade inte så lång kö, så jag gick raskt dit och kände en viss triumf när jag hamnade på andraplats i kön direkt. Snart kunde jag stiga in i den gröna elden och låta mig svepas iväg.
Det doftade fortfarande pepparkakor i huset när jag steg ut i hallen hemma. "Hej, mamma!" ropade Rose från köket. "Hej! Jag ska bara byta om, så kommer jag!" ropad jag tillbaka och gick snabbt upp till sovrummet för att byta kläder.
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
