Granger - Malfoys 𝕵𝖀𝕷 🇸🇪

✨️3:E DECEMBER✨️

Jag väcktes av väckarklockans ringande ton och fick treva en stund innan jag fick tyst på den.
Draco gäspade sömnigt bredvid mig och strök handen över min rygg när jag hasade mig ur sängen.
Han följde sedan med mig ner till köket för att hålla mig sällskap när jag åt frukost. Han var inte tvungen att göra det då han hur bra som helst hade kunnat ligga kvar i sängen och sova tills barnen vaknade, men jag uppskattade hans uppoffring.
Han sa inte mycket, utan det blev oftast en tyst samvaro medan vi drack kaffe och läste morgontidningen så snart en uggla levererade den till vårt köksfönster. Det var ändå trivsamt att sitta axel mot axel och dela på tidningen i det lunga, tysta köket.
Draco hade förstås fortfarande t-skjorta och pyjamasbyxor, medan jag själv hade bytt om till mina arbetskläder och satt upp håret.

När frukosten var avklarad gick jag till den stora, öppna spisen i hallen och satte fyr på en brasa i den. Flampulvret fanns i en porslinsskål med lock på spiskanten och efter att ha gett Draco en kyss lät jag mig svepas iväg av de gröna lågorna till Trolldomsministeriets lokaler.

Dagen på kontoret började med en rivstart så snart jag kom dit.
Jultider innebar alltid lite extra jobb på avdelningen för Reglering och Kontroll av Magiska Djur.
Folk ville ha levande älvor i sina julgranar och de ville pynta butiker med allehanda magiska små djur som de trodde att skulle locka kunder.
Vi hade mängder med ansökningar som skulle följas upp för att antigen avfärda eller godkänna beroende på om de uppfyllde de krav som krävdes för det de ansökte.
Dessutom var det många som lät julstressen gå ut över deras husalfer och jag fick se till att lagen jag själv varit med och stiftat om att inte misshandla sina tjänare upprätthölls.
Vi fick nästan lika många anmälningar om misskötta husalfer som vi fick ansökningar om att få tillhandahålla magiska smådjur.
Det var möten, genomläsning av protokoll och uppföljningar med de som arbetade på fältet. Mitt kaffe hann bli kallt vid flera tillfällen då jag glömt bort det under min läsning av alla rapporter, ansökningar och anmälningar.
Jag tog mig ändå en kort paus när jag hade möjlighet och lät blicken vandra till de fotografier jag hade på mitt skrivbord.
På ett av dem satt Rose med Scorpius i famnen i en soffa. Bilden var något år gammalt, så Scorpius var bara några dagar på bilden där Rose stolt visade upp honom.
På en annan satt Draco med båda barnen i famnen. Alla på bilden log och vinkade åt mig, vilket alltid lyfte mitt humör när det kändes tungt.
Jag påmindes om att jag trots allt älskade mitt jobb där jag kände att jag åstadkom viktiga saker och gjorde stor nytta, även om jag längtade hem lite till familjen också.

Till slut steg jag ut ur spisen hemma i hallen igen och möttes direkt av ett högt, gällt barnskrik. Förvånat höjde jag ögonbrynen och kikade ut i vardagsrummet för att se vad som stod på.
Scorpius susade förbi mig för att springa mot köket iklädd endast en t-skjorta.
Draco kom tätt efter, men hejdade sig när han fick syn på mig.
"Hej älskling", sa han som om inget hade hänt och gav mig en kyss.
"Vad pysslar ni med?" undrade jag.
"Scorpius tog ett bad och har nu bestämt att byxor är överskattade."
Jag höjde ena ögonbrynet och fnissade sedan till.
"Jag ska se om jag inte kan övertyga honom om motsatsen", tillade Draco och gick ut mot köket.
Jag hörde Scorpius protestera, men snart kom han tultande med kalsonger på sig, vilket ju alltid var en förbättring.
Han såg sur ut och sprang förbi mig utan att visa intresse för att hälsa på mig.
Jag gick in i köket och fann Draco vid spisen med Scorpius' byxor hängande över ena axeln medan han rörde i en gryta.
"Middagen är klar om några minuter", sa han när han märkte att jag steg in i köket.
"Jag går och byter om", sa jag och gick upp till övre våningen.
På vägen mötte jag Rose som rusade ut ur sitt rum för att krama mig.
Efter kramen gick hon snabbt in till sitt rum igen, utan att säga något.
Jag kikade in och fann henne i sin säng med en bok. Jag kunde inte låta bli att le. Det var ju roligt att se att mitt intresse för böcker gått i arv.