I think it's called love

kapitel 7

OMARS PERSPEKTIV

Dom bara stod där. kysste varandra. Jag kände hur mina tårar var strax påväg ner för kinderna. Varför känner jag så här? Som att hon skulle vara otrogen typ. Sån känsla har jag faktiskt. Gud Omar. Jag fick först inte ut något när jag försökte prata men tillslut fick jag ut något

''Vad håller ni på med?''

Dom vänder sig och tittar på mig med en skrämd blick. jag måste gå härifrån. Jag vände mig snabbt och gick upp på Sandras rum och satte mig på sängen medan några tårar trillade ner för mina kinder. Jag tror faktiskt. Jag är rätt säker faktiskt. Jag är fan kär. Jag är fan kär i min bästa vän. Jag är kär i Sandra.

Jag vill inte ha den tanken men tanken vill inte direkt poppa ut ur huvudet. Det är så. Men jag kan inte säga det till henne. Det går inte. Då blir allt, verkligen ALLT förstört. Helt plötsligt öppnas dörren.

Jag vänder mig inte om. Jag vet ju vem det är.

''Omar?'' säger Sandra med en osäker röst.

''Hur är det?'' Lägger hon till

Hon sätter sig och tittar på mig

''Varför gråter du?'' frågar hon

''Jag vet inte'' säger jag tyst. även fast jag vet. jag måste ljuga. jag måste ljuga för henne. för min bästa vän. jag måste ljuga för Sandra, som jag aldrig, ALDRIG har ljugit för förut.

''Jag vet att du såg, jag vet inte vad som hände men det kändes bra'' säger ho osäkert.

''Det jag inte fattar är varför gråter du?'' säger hon

''Ehm det är säkert för att jag är så beskyddande, på grund av allt som har hänt med mobbningen och så. Jag tror inte jag var redo för att du skulle älska någon annan så pass mycket'' säger jag

''Men gubben. Jag älskar dig så otroligt mycket och du kommer alltid vara min bästa bästa bästa vän. plus att jag vet inte om jag verkligen är kär i honom. Jag menar, det är första gången jag träffar honom. Men jag vet att jag gillar honom väldigt väldigt mycket'' svarar hon

Jag ler osäkert till henne och hon ger mig sedan en bamsekram. hon går sedan ner till Felix. Jag kände att jag behövde stanna här uppe. Bara en stund till.

FELIX PERSPEKTIV

jag kysste henne. hon kysste tillbaka. allt kändes så rätt. på riktigt. Omar kom. man såg att han blev ledsen. han gick iväg med bestämda steg. Sandra gick upp till han. och nu kom hon igen.

''Hur är det med han, vad sa han?'' frågar jag

''Kan vi snälla gå ut en stund?'' frågar hon

''Ja självklart'' svarar jag

Vi går ut och går mot en bänk som ligger i en mysig liten stig typ 5 minuter därifrån.

''Ehm jo, Omar blev typ ledsen för att han är väldigt beskyddande när det gäller mig för att'' säger hon, man hör att hon ska fortsätta men hon tar ett djupt andetag då jag ser att det blidas tårar i hennes ögon. Jag lägger min hand på hennes som att visa att jag bryr mig.

''Jo, kom du ihåg när du fråga om jag kunde berätta om mig själv?'' fråga hon helt plötsligt

''Jaa?'' sa jag

''Jo jag tänkte börja om och berätta sanningen'' säger hon och sedan fortsätter hon och säger:

''Jo jag har inte haft det enkelt om man säger så. jag föddes i en vanlig familj med vanliga föräldrar, inget syskon men allt var perfekt. Helt perfekt tills treårs åldern då min pappa får cancer som är utspridd över hela kroppen. Dom gjorde allt för att få han och överleva men tillslut orkade han inte mer. Han dog när jag var fyra.'' Säger hon och tar ett djupt andetag

Tycker så synd om henne. Varför ska de bästa personerna få det sämsta?

Sen fortsätter hon:

''Ja det var en mycket svår tid och min mamma mådde väldigt dåligt. Vi klarade av det och gick vidare.

När var tretton/fjorton så blev jag mobbad. Jag blev kallad saker varje dag. Fet, ful, värdelös och massa annat som fick mig att må så jävla fucking dåligt. Jag skar mig själv och försökte ta mitt liv en gång. men jag överlevde det på grund av en person. En person som alltid funnits där och kommer alltid göra. En guldvärd person. Omar. Han hjälpte mig igenom allt. Jag bytte skola, fick nya vänner och nu sitter jag på en bergochdalbana som bara går uppåt. Allt tack vare han. Det är därför han är så beskyddande'' säger Sandra. Jag är helt Stum.

SANDRAS PERSPEKTIV

Felix tittar mig i mina rödsprängda ögon då jag gråtit hela tiden. Han drar in mig i en kram och tittar sedan i mina ögon. Sedan pressar han sina mjuka läppar mot mina.

-----

Inte så jätte nöjd men hoppas ni gillar det :)