I think it's called love

kapitel 9

SANDRAS PERSPEKTIV (innan hon blev 'kidnappad')

Jag satt mig med benen upp på bänken och kröp ihop som en köttbulle med händerna i ansiktet och några eller rättare sagt många tårar rann ner för mina kinder. Varför ska jag alltid stöta bort dom jag tycker om? Jag förtjänar att må dåligt. jag bara satt där och inte tänkte på någonting tills jag hör en pinne brytas (som att någon går på den) jag sätter mig upp snabbt. Jag kan inte säga riktigt var ljudet kom ifrån men jag satt och stirra oroligt bara rakt fram.

''Felix?'' säger jag tyst

Då tar någon tag i mig och bär bort mig. Det var inte Felix. Jag skrek som aldrig förr. Dom kastar in mig i bakluckan och det sista jag ser är Felix springandes. Jag försöker ropa på han men dessa männen hinner stänga bakluckan. Jag sträcker då upp handen vid bilrutan för att han ska se att jag är här. Sedan kör bilen iväg i full fart.

Vad ska jag göra? Jag har ingen telefon med mig. Jag har ingen aning om vilka dom här personerna kan vara. Jag vet ingenting. Tårarna rinner ned för mina kinder som aldrig förr. Varför ska det bli såhär? Jag hinner inte åka o bilen länge förens allt blir svart.

FELIX PERSPEKTIV

jag vaknar av att mitt huvud dunkar som aldrig förr. Jag tittar mig omkring men ser ingenting. Jag försöker röra på mig men det är väldigt trångt på bredden men höjden verkade vara högt. jag drar mig upp och hittar en lampknapp. Lampan tänds och jag är i ett rum med gula väggar och en vit dörr.

Var fan var jag? Var är Sandra? Vilka tog henne? Vilka har tagit mig hit? Många frågor jag inte hade svar på... Jag har ingen mobil eller någonting.

Jag hör ett skrik. två. tre.

Inte vilket skrik som helst. Det är Sandras. Hon ropar på hjälp.

Vad ska jag göra? Jag försöker öppna dörren men det är låst. Jag försöker då med att sparka upp dörren och det lyckades jag med.

SANDRAS PERSPEKTIV

jag försöker ropa på hjälp då jag precis har vaknat. Jag är i ett litet rum med gula väggar och en röd dörr. Jag hör steg som kommer mot mig och öppnar dörren. En svartklädd man. Han böjer ser ner mot mig.

''Du lilla gumman ska vara tyst annars kommer jag göra illa dig väldigt mycket'' säger han ondskefullt

Det ända jag gör är att dra av hans svarta mask när han inte var redo. Jag tittar på han med stora ögon.

Alex?

-

Nu fick jag äntligen in lite drama och lite förvirrade blev ni nu med Alex lixom vem är det? Aja hoppas ni gillar det;)