I think it's called love

kapitel 20

Vad sa Oscar precis? Jag har aldrig tänkt på så sätt. Jag bara satt här på bänken med stora ögon.

''Hur vet du?'' säger jag till Oscar

''Jag kan Omar och tjejer. Men Sandra tro inte för mycket, det kanske inte är så'' säger Oscar

''Mhm'' säger jag

''Vill du gå någonstans? Rensa tankarna lite?'' frågar Oscar

''Ja det vill jag'' säger jag fortfarande med stora ögon

Jag och Oscar gick till närmaste fik och fikade. Vi skrattade mycket men även seriösa var vi. Sen ringde Ogge och visste vad som ungefär hade hänt och han sa att han ville träffa oss istället för att vara med sura Felix och Omar hade han sagt. Så han kom och då åkte vi spårvagn in till stan. Dom tog kort med några fans och så och efter det gick vi på bio. Hela kvällen hade vi kul tillsammans. Dom lyckades, mina tankar om Omar fanns inte där förens vi kom hem. Vilket vi gjorde vid tio tiden. Jag öppnade dörren och det första jag möter är Omar's ögon. Jag går förbi honom snabbt, upp för trappan och in på mitt rum och låser sedan dörren.

OMARS PERSPEKTIV

''Men Sandra'' ropar jag fast inte så högt när hon går förbi mig med bestämda steg

''Vart har ni varit'' säger jag sedan och vänder huvudet mot Oscar och Ogge.

''Lite blandat, inne i stan och så'' säger Oscar

''Aha'' säger jag och ska precis gå men Oscar säger någonting

''Omar jag vill prata med dig'' säger han och kollar på Ogge med en menade blick och sedan på mig.

Jag sätter på mig skorna och går ut eftersom att det verkade viktigt.

Oscar kom efter mig

''Omar jag vet redan okej?'' säger han och jag vänder mig om

''Vad vet du?'' säger jag

''Jag vet att du har känslor för Sandra'' säger Oscar

Mitt hjärta stannar för en stund. Eller ja det känns så iallafall. Jag har ju tänkt tanken att jag kan ha känslor för henne och det finns ingen som vet lika mycket hur jag är mot tjejer än Oscar.

''Jag vet att det är så'' säger han efter en stunds tystnad

''Jag kan inte vara. Det skulle förstöra allt.'' säger jag och tittar ner i backen. För jag vet ju själv innerst inne att det är så.

''Jag har berättat för henne vad jag trodde'' säger Oscar

''Du har gjort vad?'' säger jag med en irriterad röst

''Jag sa till henne att jag trodde att du hade känslor för henne'' säger Oscar osäkert då han ser hur arg jag blir

''Nej nej nej nej nej'' säger jag stressat

''Jo jo jo jo jo'' säger Oscar

Jag vänder ryggen och går mot andra hållet.

''Omar vart ska du?'' ropar Oscar

''Låt mig bara va en liten stund''

Jag tittar bak på Oscar som går mot Sandras hus igen.

SANDRAS PERSPEKTIV

Det knackade på dörren.

''Låt mig va'' säger jag

''Det är Felix snälla öppna'' säger Felix

''Gå'' säger jag men jag vet att han fortfarande står där ''Gå'' ropar jag högre.

OSCARS PERSPEKTIV

nu har det gått några timmar sedan Omar gick. Jag måste ju erkänna att jag är orolig just nu. Väldigt orolig faktiskt.

Jag går upp mot Sandras rum och knackar på dörren.

SANDRAS PERSPEKTIV

Nu knackade det på dörren.

Vem är det? Gå'' säger jag

''Det är Oscar du måste släppa in mig'' säger han

Jag går och öppnar dörren

Han tittar på mig oroligt

''Vad är det?'' Frågar jag oroligt

''Har du hört från Omar?'' frågar Oscar

''Nej, vart är han?'' frågar jag stressat

Oscar tittar på mig osäkert

''Vet inte'' är det ända han säger.