I think it's called love

Kapitel 11

Jag vaknar av ett ansikte jag mycket väl. Ett leende spred sig på mina läppar när jag såg honom.

Han omlindade mig i en kram. En eller två eller kanske flera tårar föll ner för mina kinder. Glädjetårar. Just nu var jag lyckligare än någonsin...

24 timmar innan.

Sen blev allting svart...

Jag vaknade av en kall vindpust. Jag satte mig upp snabbt. Jag kollade mig om kring och såg bara skog. Skog överallt. Jag såg inte en enda människa. Inte ens en stig. Jag låg bara där i hög gräset. Jag försökte ställa mig upp men föll genast ner igen. Benen hade ingen ork. ingen kraft att ställa sig upp. Benen skakade och dunkade. Vad ska jag göra?

FELIX PERSPEKTIV

(När han sparkat upp dörren)

Jag gick ut från dörren och går till varje dörr för att se om Sandra är där. Jag ska öppna näst sista dörren jag hör hennes röst.

''Felix?'' säger hon svagt

Jag skyndar mig mot henne men alldeles innan jag får tag i handtaget så faller jag av att någon hoppar på mig. Jag försöker att slå tillbaka men det är meningslöst. Jag slocknar sedan.

Jag vaknar av ett starkt ljus. För starkt. Jag ser mig om kring och allt ser ut som ett sjukhus. Vitt överallt och i en sjukhussäng ligger jag i. Slangar har jag även i kroppen som jag fort försöker ta ut. Jag måste hitta Sandra.

''Felix nej vad gör du, låt dom vara där'' säger en bekant röst

jag tittar åt sidan och ser ett bekant ansikte.

''Amen tja fan'' säger jag med ett stort leende

''Hur är det? Vad har du gjort? Var var du igår?'' fråga han snabbt

''Chilla Ogge jag var ehm eh typ ute. Skogen eh typ och då stötte jag på typ en sån där eh bbbjörn. ja hahah en Björn. Aj aj!!'' säger jag. Asså vafan Felix, du är så jävla dålig på att ljuga...

''Ja och jag hatar att dansa'' säger Ogge ironiskt

''Nej men vart var du?'' säger han sen

''Jag vet faktiskt inte men vi har inte tid vi måste hitta Sandra'' säger jag stressat

''Var är hon?'' frågar Ogge

''Jag sa nyss att vi måste hitta hon. Tror du att jag fucking vet vart hon är då?'' säger jag irriterat men inte på ett surt sätt

''Felix? Gillar du Sandra? Alltså typ väldigt mycket?'' säger Ogge fundersamt

''Va eh som vän ja'' säger jag osäkert

''Felix...'' säger han

''Okej jag läste ett citat för nån dag sen. Precis när jag rett ut allt med Sandra och så det var typ såhär'' säger jag och sedan fortsätter jag:

''i haven't feel this feeling before but...

i think it's called love''

-

woop woop, blev ganska nöjd. Mer kommer kanske imorn :)