I think it's called love

kapitel 4

Vi åkte hem till Omar och jag gick upp på Omars rum medan dom andra var där nere och pratade typ bara. jag hade lite smink hos Omar eftersom jag brukar vara här ofta så jag passa på att sminka mig lite för skojs skull.

Någon öppnar dörren och kikar in. Omar.

''Hej vi ska alltså typ alla tror jag åka och fixa lite saker, vill du följa med?'' sa Omar och log ett sånt där sött leende som bara han kan göra

''Nej jag vill stanna här, typ vila och så'' svara jag och log

''Okej, förstår'' säger Omar

''Hejdå'' säger jag

''Älskar dig''

''Älskar dig med''

våran vänskap var den bästa man någonsin kunde få, sen är jag väldigt nära en vän som heter Matilda men jag träffar henne mest på skolan och så.

Efter ett tag så känner jag mig lite små trött.

Men jag väljer att gå ner till soffan så jag kan titta lite på tv oxå. Ingen var ju ändå hemma.

Jag går ner till det stooooora vardagsrummet med en stor vit prydlig soffa två fåtöljer och en lite mindre marinblå 'fluffig' soffa som jag ääääälskar den är perfekt. Så det blir ett lätt val. den mysiga soffan.

Jag lägger mig och somnar direkt.

Jag vaknar av tv:n. kul. Fast vänta jag satt aldrig på tv:n, har dom redan kommit hem?? tittar på klockan, har bara sovit i tjugo minuter.

Jag sätter mig upp och spärrar upp ögonen för personen som satt mittemot med mobilen i soffan.

felix.

Jävlar va rädd jag blev.

FELIX PERSPEKTIV

(Innan han märkt henne sovandes i soffan)

De andra åkte någonstans men jag pallade inte att följa med. Jag tänker fortfarande på Sandra. Hon verkade inte tycka om mig. om jag var hon skulle jag inte gilla det där första intrycket, för jag är ju inte så i verkligheten. men hon har ju säkert pojkvän. men Felix lägg av nu.

Jag gick till vardagsrummet för att titta på tv och ser vem som ligger i den lilla soffan. Sandra. Följde hon inte med? Hon är jämt vacker även fast det är första gången jag träffar henne så vet jag fortfarande att hon alltid är vacker. Felix!!! sluta ok? tänker jag

Jag går och sätter mig i soffan mittemot och sätter på tv:n. jag sitter och kollar på henne bara en stund.

Skulle hon inte följa med? Felix.. tydligen inte.

Jag tittar sedan på mobilen en stund, sociala medier, osv.

Jag har suttit här i nästan tjugo minuter och nu rör hon på sig. jag ser hur hon vaknar, jag försöker att titta ner i mobilen och små titta upp lite.

Hon vaknar och jag ser hur hon blir rädd när hon ser mig.

''Oj sorry vaknade du av tv:n?'' säger jag osäkert

''Ja'' svarar hon och suckar

Kul. hon tror jag är värsta sån som tror han är cool och så.

''Du förlåt'' bara kommer ut ur min mun

''Va?'' säger hon som har fastnat på tv:n och sen tittar in i mina ögon

''Jo, asså när vi hälsade så bara hände nåt och jag blev till någon jag inte är'' säger jag osäkert

''Aha jo det märkte jag. och jag gillade det inte. Hatar när killar försöker spela cool'' svarar hon

''Jo förstår det''

''Det gör inget''

''Va bra, tack Sandra''

SANDRAS PERSPEKTIV

efter det Felix sa förändrades någonting. Någonting bra.

Jag som var så säker på att han var en sån som sökte uppmärksamhet och sånt

Men jag antar....

Jag hade fel