I think it's called love

kapitel 26

Felix gick ner med brickan och lät mig vara ensam för att byta om och så. Jag gick till min garderob men hinner knappt dit innan jag kommer på att alla mina kläder ligger på golvet efter att jag försökte hitta några klädesplagg. Jag tar det första snyggaste jag får syn på, ett par korta svarta shorts, en grå tajt magtröja och på det en beige kofta. Jag satte mig sedan vid mitt sminkbord och la på en lätt sminkning som bestod av lite concealer, puder och mascara. Jag kollade mobilen lite och ser på instagram att Felix har lagt upp en bild på frukosten våran.

''Breakfast for my love'' stod det under bilden. Jag log för mig själv och gillade bilden men att kommentera var ju ingen idé eftersom att det kommer kommentarer och kommentarer mest varje sekund. Jag läser några av kommentarerna och läser en kommentar dom är skriven lite annorlunda

''Vem är tjejen, ska döda henne'' döda? jaha ojdå, men jag skrattar bara.

''Fan vad jag hatar den tjejen'' och massa andra hat kommentarer dök upp, men jag brydde mig inge något särskiljt.

Sen läser jag kommentarer som är både rolig och man blir glad av att läsa.

''Ohhh Felix haffar'' står det och jag börjar skratta.

''Åh vem än tjejen är så är jag så glada för eran skull'' läser jag på flera ställen och sånt gör mig ju glad.

Jag låser mobilen och gör mig redo för att gå ner och prata med Omar. Jag öppnar dörren och den första jag möter är just Omar som jag på sätt krockar in in så jag ramlar ner på golvet.

''Oj oj, sorry'' säger Omar med stel röst, förmodligen för att han inte vet om det är okej mellan oss eller inte, sen för att jag vet hur han känner för mig.

Jag svarar inte utan kramar om han istället. Det tog kanske några sekunder för Omar att förstå att han också skulle kramas och när vi väl stod där så stod vi en väldigt lång stund. När vi väl drog ifrån kramen så bara tittade vi på varandra.

''Förlåt'' säger jag

''Nej du ska inte säga förlåt, det är jag som ska det. Jag är för beskyddande och jag vet att Felix tar hand om dig bra.'' Säger Omar fast jag hör ju på hans röst att han inte gillade det han sa men det lät jag vara.

''Jag måste också säga förlåt, jag tog ert lilla bråk på för mycket allvar'' säger jag

''Det gör inget'' säger Omar och ger mig ett leende.

''Fast, du får bara vara tillsammans med Felix på ett villkor'' säger Omar och tar upp fingret bestämt.

''Vad'' säger jag ironiskt.

''Du får absolut inte glömma mig'' säger Omar med hundvalpsblick.

''Och hur hade du tänk att jag skulle glömma min Bästavän, Omar utan dig skulle inte jag stått här idag. Även om jag skulle vilja glömma dig så skulle det inte gå, du betyder för mycket för mig. Okej?'' säger jag allvarligt.

Han drar in mig i en kram och viskar i mitt öra

''Okej''